Disorder in the House
Warren Zevon var ingen pokerspelare. Däremot var han son till en äkta gambler, något som ledde till att han tillbringade uppväxten med att flytta runt. När Warrens föräldrar i hans sena tonår separerade, tog sonen den Corvette fadern vunnit på dobbel och reste sin väg, med intentionen att kunna livnära sig på sitt högsta intresse. Musik.
Warren Zevons karriär tog inte riktig fart förrän den mer namnkunnige Jackson Browne upptäckte den extremt talangfulle ynglingens mix av folkmusik och klassisk, amerikansk muskelrock. Under åren som följde matchade Zevon sin musikaliska utgivning med att bygga på sin allt mer eskalerande alkoholism.
Rent musikaliskt var han ett geni. Han var de riktigt stora musikernas vän och idol. Älskad och beundrad av människor som Bruce Springsteen, nämnde Jackson Browne, REM, och Dwight Yokam. För att nämna några. Han kombinerade pophitkänslan hos Elton John, den lyriska förmågan hos storheter som Townes Van Zandt, och urkraften i samma fåra som Bob Seger. I mina ögon är han dessutom en av få som faktiskt kan matcha så väl Townes som Bob Dylan när det gäller att skriva bra texter.
Varför blev inte Zevon större? Ja, säg det? Tillfälligheter måhända. Ointresset av den kommersiella näringen. Warren Zevon förblev en av musikhistoriens bäst bevarade hemligheter. Den alltid sylvassa undertonen i låtarna, som säkert kunde vara obekväm för många i the US of A bidrog säkerligen också till att han inte nådde ut bredare.
"It's the home of the brave and the land of the free
Where the less you know the better off you'll be"
I slutet av 2002 fick han diagnosen lungcancer. De många årens hårda liv hade slutligen tagit ut sin rätt. Warren Zevon skulle få betala ett högt pris. Ett par månader, ett halvår på sin höjd. I likhet med sitt liv so far var den inte den stilsäkre ikonens modell att lägga sig ned och tyst invänta döden. Han påbörjade vad som skulle bli sitt sista album.
'The Wind' påbörjades i slutet av 2002. Zevon hade bett några vänner om hjälp att slutföra verket. Och de kom. Springsteen, Yokam, Tom Petty, Ry Cooder, och Don Henley var några av dem som visade att vänskap är det en drivkraft som är svårslagen i styrka.
Albumet tog nästan ett år att spela in, och Zevon höll sig på benen, även om han blev allt svagare. När skivan var klar hade han också fått beskedet om att han skulle bli farfar. Zevon kämpade envist på. Den 7 september 2003, en kort tid efter att barnbarnet fötts, somnade en av rockens största namn in.
Videoklippen från inspelningen av 'Disorder in the house' från nämnda The Wind, duetten mellan Springsteen och Zevon, är bland det starkaste jag sett. Bossens försiktiga öppning när han sufflerar sin döende vän genom att bara mumla raderna. För att sedan öka i styrka, och i andra halvan av låten sjunga som om en vän och medmänniskas liv hängde på det. Vilket det troligen gjorde i den punkten.
Det finns ett sekvens till, när han uppträder på Letterman, två månader efter att han fått sin dödsdom. Letterman var personlig vän med Zevon, och har bett honom komma dit. Det var nog ett av de sista offentliga framträdandena, och det märks att Letterman är tagen.
Ta en stund till att upptäcka Warren Zevon. Det är han värd.
