Nordic Masters och annat
Updating….updating.
Ber om ursäkt att det tagit tid sedan jag skrev sist, men det har varit en smula hektiskt. Har varit i Stockholm och bevakat Nordic Masters of Poker. Intressant på många sätt och vis. Vår bit av arbetet ägde rum under main event, vilket var de tre speldagarna torsdag till söndag. Jag kom till Stockholm på torsdag förmiddag, tog in på hotellet och tog sedan en kaffe med Oskar Silow på Espresso House. Jag håller på med en intervju med Oskar som det här samtalet var en del av. Den kommer så småningom upp på Poker.se. Före det - denna vecka är det tänkt - ska jag få arslet ur vagnen och färdigställa intervjun med Stefan Diös. Om du inte vet vem Stefan är kan jag milt uttrycka det som att han är en av svensk pokers verkliga pionjärer. Stefan uppskattar att han spelade Texas Hold’em första gången 1984, och det i sig är rätt coolt. Durrrr är född 1986 för den som vill ha något att relatera till. För övrigt har jag några riktigt, riktigt intressanta namn på gång i vår som kommer dyka upp i intervjuform om allt går i lås.
funderar på att köpa mig en enkel filmkamera för att göra lite rörliga grejer. Framför allt kortare intervjuklipp i samband med olika events. Har ni förslag på något billigt, bra och lättanvänd så hojta till för all del!
Funderar också på lite olika coachningsprojekt, men måste hitta någon form att presentera dessa i. Alternativen jag pendlar en smula mellan är bloggen, PSE i någon form, och en db på forumet. Ska suga lite på det. Coachfrågan i sig är nog rätt klar, även om den formella frågan bör ställas.
Panelen som vi drog igång på poker.se igår är jag riktigt nöjd med, tror det kan bli förbannat bra!
Som alltid när man är iväg på jobb händer det en hel del roliga saker:
“Kan du gå fram till killen på stol 7:2 och fråga vad han heter”, säger min kollega Johan. Kilen låg nämligen tvåa i vår chipcount och när vi får data från turneringens dealers får vi dem som stolsnummer. Jag går fram till den snaggade, lite försynte killen som ser rätt grön ut, och frågar om hans namn. Mats Gavatin säger han.Han hade lika gärna kunna sagt Harry Potter. Mats Gavatin är något av svensk pokers Keyser Söze.
För er som inte känner till Mats Gavatin kan jag säga att han har tio WSOP-cashar varav två finalbord, en EPT-seger, och drygt $750K i inspelade pengar på liveturrar. Killen är alltså INTE en gröngöling. Jag upprepar - INTE en gröngöling. Till saken hör att han också är en av pokersveriges verkliga doldisar, som inte bloggar, inte är aktiv på några communities, inte spelar på de svenska klubbarna eller kasinona. Och ingen verkar känna honom. Och här sitter en försynt kille och påstår sig vara Mats Gavatin. Jag blev tvungen att googla det. Och ja, han talade sanning.
Begreppet styvmoderlig behandling fick en helt ny innebörd i min hantering av Nordic Masters-vinnaren Mikael Heideman. Helt okänd, men bevisligen tämligen rutinerad, tog han sig till finalbord som chiptvåa efter Kent Lundmark. Heideman har segrar i de stora söndagsturneringarna i bagaget, liksom en $260K-vinst från FTOPS, så han hisnar inte direkt av att sitta och spela om de här summorna, även om han var enormt glad över segern.anyhow, i min presentation av finalbordet på Poker.se utelämnade jag Mikael - av misstag of course - helt. Hur osnyggt är inte det? Sen ska jag revanschera mig och skriver genomgående Mikael Åkerman i den “inför finalbordet”-intervju jag gjorde med Mikael. Denne Åkerman fanns visserligen med djupt i turren, men var inte samma kille. Pinsamt pinsamt, men jag hoppas det inte är några hard feelings, Mikael.
På lördagen, innan finalbordet skulle börja, lyckades jag tack vare Anton Wigg, frirulla middag på kasinorestaurangen. Jag promenerade förbi utan att veta att han satt där, och han berättade när vi möttes att alla finalister blev bjudna på middag innan sista dagens spel, och att de dessutom fick ha en gäst med sig. Anton hade ingen gäst, utan frågade om jag hade lust att göra dem sällskap. Så det slutade med att jag petade i mig en riktigt schysst grillad tonfisk i sällskap av Anton, Kent Lundmark och en polare till Kent. Sämre uppvärmningar inför en dag på jobbet kan man ha.
En dag på jobbet. Fr v: Kent Lundmark, Mats Gavatin, Mikael Heideman, Hero.
Under andra dagens spel inträffade en situation efter en hand där den vinnande spelaren på ganska osnyggt sätt firade pottens hemtagande, en bra bit över gränsen för vad som är schysst beteende. Anton Wigg - som inte var med i potten - markerade klart och tydligt, utan att vara otrevlig, att han inte tyckte det var ett snyggt beteende, och den rutinerade spelaren borde veta bättre än så. Det gladde mig, jag tycker att Anton, i det jag sett på forum, EPT Köpenhamn och Nordic Masters, är mycket bra exempel på good sportsmanship, och som jag sagt tidigare en bra representant för modern livepoker. Han är inte ensam, myten om de unga, framgångsrika spelarnas attityd och arrogans i verkliga livet är betydligt överdriven. Ibland undrar jag om inte personer kring 40-strecket har svårare att hantera utlandsresor, (för) mycket pengar och obegränsad tillgång till sprit, än killarna (det är en väldigt mansdominerad värld) kring 20-25.
Själv är jag rätt nöjd med att vara en 35-årig tvåbarnsfarsa som står utanför akvariet med näsan tryckt mot rutan.
Ta-ta for now.
