Det finns en bra klubb i Västerås
Idag tog jag det tämligen odramatiska beslutet att sluta arrangera home games. Kanske inte sluta med de sporadiska turneringarna, typ Valterego Invitational, men i alla fall grytorna som i och för sig också blivit rätt sporadiska numera. “Okay, but why?” kanske vän av ordning nu undrar. Jo, så här är det. Igår hade jag övertalat min vän Koivulainen att ta med mig till den lokala klubben här i stan (Vi snackar Västerås nu) på en turre. Jag hade aldrig besökt stället förr, men haft en del kontakt med R som driver klubben. Nu blev det i alla fall premiär.
Jag har hört mycket gott om klubben, och vet att R är en seriös kille. Ändå blev jag trots högt ställda förväntningar positivt överraskad. Aqva har två av de tre attribut som krävs för att vara en framgång som pokerklubb.
Pro primo. Den är välskött. Ska man driva en klubb är det en klar fördel om man vet hur det arrangeras turneringar, att man kan regler för turneringstrukturer, att man har koll på pengar, att det finns tydliga direktiv för hur saker och ting ska gå till. Av det lilla jag sett verkar klubben här uppfylla detta helt klanderfritt. Dessutom har man en sympatisk och informativ hemsida som också fungerar som en nätverksenhet för medlemmarna, vilket jag är övertygad fungerar som en lojalitetskapande åtgärd, om vi nu ska snacka business marketing.
Pro secundo. Det finns en eldsjäl. Så många organisationer och verksamheter med grunden i en hobby eller ett intresse har falerat på att det inte finns en riktig eldsjäl som dra det tyngsta lasset, som gör lite mer än vad som förväntas. Det är synd att det ska behöva vara så, men nutidsmänniskan är bekväm av sig och de flesta av oss vill få rätt mycket serverat. Då krävs det tyvärr att det finns folk som ger lite mer än de får. Det verkar finnas på Aqva.
Som en parentes vill jag tillägga att jag tror att punkt ett och två tillsammans sätter ribban för vilket klientel man får i mång och mycket. Sen handlar det om att få lite volym på klientelet.
Pro tertio. Medlemsuppslutning. Inga spelare, inget game. Det är här jag inte har riktig koll på hur det ligger till, men kärnan i detta är den stora anledningen till att jag inte ser någon poäng med att rådda ihop ett homegame. Det verkar som att det finns en hygglig uppslutning av folk på turneringarna, men jag vet att det skulle kunna vara fler, och jag vet att Rille gärna skulle se att det kom fler.Jag ser inte någon anledning till att sitta på en annan plats i samma stad och spela slaskpoker på 5-6 man, om det finns en riktigt bra klubb med modesta turneringsinköp, som dessutom är välkomnande till nya medlemmar. Därför vill jag meddela att casa Rosenbergs dörrar fortfarande är öppna för mina vänner, men inte för att dra en spader som morfar skulle sagt.
Turneringen i sig då? Jo, jag är nöjd om än något förvirrad 
. I morgon ska jag berätta mer i detalj om en av de underligaste turneringar jag spelat.
Ta-ta for now!
