Kass gejm
Låt mig, innan jag fortsätter denna blogg, klargöra en sak. Jag suger på cashgame. Inte småsuger så där som slumpmässig nisse i homegamet gör, utan verkligen TOKsuger. Jag är högst tveksam till att jag har utvecklats ett spår på CG sedan jag lärde mig reglerna i Texas Holdem för ett halvt decennium sedan. Jag kommer inte över gränsen att sitta och räkna pengar, även på de modesta nivåer vi spelar på. Jag kommer aldrig över spärren att tänka bort den monetära summan. Det känns som ett obestigligt handikapp.
Jag borde utlova ett löfte att jag ska ägna mig åt självspäkning på gränsen till mutilering nästa gång jag ger mig in i ett live cash game. Hell yeah! Jag gör det. Härmed lovar jag att inte spela mer i-verkliga-livet-kontantspel.
Vi backar bandet en smula. Jag befinner mig i Stockholm för en fullskiten arbetsdag. Frukost på Krukan med intervju, sedan en hemma-hos-intervju, och slutligen en caféintervju. Alla i olika delar av Stockholm, så min dag har bestått av pratande, kaffedrickande och bilåkning. Prisa Gud för GPS:en. Det var tre vitt skilda intervjuer som jag hoppas kommer att resultera i nytt läsvärt material på Poker.se. Som grädde på moset blev det dessutom massor av intressanta samtal (även utanför intervjuerna) om Aftonbladets pokerjournalistik, ryska maffian, pokerjournalistik och Kalle Anka. Nu kan ni ju börja fundera på vilka mina offer var.
Kvällen avslutades med lite hastigt sammankallad poker av min vän HeFo, som samlat en liten men sympatisk skara på pokerklubben G, därav mitt bedrövliga whinande i inledningen av denna text. Nu ska man inte lägga för mycket tonvikt på gnället, se det mer som en självkritisk granskning av min spelmässiga förmåga. Investeringsmässigt var det en hit. Jag har schweintrevligt som Patrik Larsson i Mammas Nya kille skulle säga.
I morrn blir det en blogg om Kalleboll.
