Tack Crap och gratz Illvillja!
Händelserika dagar. Vi betade av en bounty hunt i söndags. Skönt gäng, skönt tugg. Själv bubblade jag som fyra när jag instasynade Illvilljas allin med pocketdamerna. Inte bara en utan två ess flög fram på brädan och sagan var all för undertecknad. Mister Illvillja blev femtio euro rikare när han kammade hem bountyn. Han nöjde sig inte med det, utan knäckte sedan de andra två kvarvarande också. En modest prissumma fick sällskap av ett löfte om halva inköpet betalt till mitt kommande projekt Pokerkollo. Mer om detta senare. I vilket fall har Illvillja gång på annan visat då våra vägar korsats att han inte bara är en mycket sympatisk kille, utan också en väldigt habil pokerspelare. Jag har sagt det till dig tidigare, och jag säger det igen: Snygg hand, bra spel, Snyggt spelat!
—
När jag kom hem till tjället efter en hård dag i gruvan låg det ett par paket och väntade på mig i brevlådan. Det enda var en mycket intressant bok som jag kommer att återkomma med en recension av. Tror att den skulle intressera många i pokersfären. Och nej, det är ingen pokerbok av något slag. Vi kan dra en gissningstävling. först postade korrekta bidrag i kommentarsfältet vinner en av mig bestämd pocket. Bifoga bara mail så jag kan återkoma om adress.
keps
Anyway, det andra paketet var intressant! Det innehöll en svart keps av standardmodell, med ett ord broderat i vitt i pannan: “VALTEREGO”. Dessutom låg det ett handskrivet meddelande om att min gamla såg lite sliten ut. Jag glömde nämligen en truckerkeps med samma ödmjuka brodyr hemma hos MikeTime på hans senaste turre, så den lilla aphjärnan däruppe började genast lägga upp två och två och fick det till tre. Aha, det är Mike!
Det var inte Mike. Mike fick emellertid freerajda på en massa kärlek från mig i statusraden på Facebook, som egentligen var adresserad till kepsens riktiga avsändare. Crappy. Nu gör det inte så mycket då jag tycker Mike är en skön lirare som är värd lite kärlek. Men men, vad jag verkligen ville säga var: Ett stort, stort tack Crappy! Det värmde verkligen. Den träffade verkligen hjärtat.
——-
Vår Tallinngrupp har börjat bli som en familj på ont och gott. Mer eller mindre dagligen bondar vi i olika kanaler på nätet, och de senaste dagarna har debattens vågor gått hårda, med en rätt hård ton emellanåt. Ska vi ställa in resan? sade en av “familjemedlemmarna”, dock utan någon allvarlig innebörd. Jag ville dock passa på att påpeka i sammanhanget att jag ser fram emot den resan som sjutton, och skulle inte välja bort någon av deltagarna mot någon annan. This will be a blast!
——-
Tänkte för övrigt fortsätta min lilla “for dummies”-serie, och göra en kort serie om “Turneringsresor for dummies”.
Ta-ta for now!
