Svenska pokerklubbar

För några veckor sedan funderade jag kring de svenska pokerklubbarna. Man går dit, spelar lite poker, hänger med sköna människor och äter kanske en bit mat. Spenderar lite tid på eventuella sidospel och kringaktiviteter. Så långt är de rätt lika på pappret.

Jag har ingen jätteerfarenhet av pokerklubbar, men ett par stycken har jag besökt, företrädesvis på landsorten. Skillnaderna är inte speciellt stora i mina ögon, något som kommer att visa sig i denna text. Generellt gäller också det som brukar gälla för poker, eller varför inte för social interaktion i största allmänhet? Är du trevlig blir du trevligt bemött.

Jag upplever att många vars erfarenhet av poker sträcker sig till lite nätspel på låga nivåer samt kanske lite köksbordsslask, kan känna att det känns som ett stort steg att söka sig till en klubb för att spela. En del väljer bort klubbspel av anledningar som juridiskt läge och / eller rånrisk. Det är ett argument jag även hört från etablerade spelare med stor rutin av livespel. Min erfarenhet är att det som med det mesta man tar sig för i första hand handlar om att välja sitt sällskap. Självklart kan inte ens den mest anonyma och välskötta klubb garantera din säkerhet till hundra procent. På en liten klubb med rätt rutiner och spel på modesta nivåer vill jag dock påstå att du spelar relativt tryggt.

Om man nu kommer över den tröskeln så kan det vara rutinerna som skrämmer. Hur gör man? Vad kostar det? Hur fungerar allt? Det är generellt sett inte så mycket mer avancerat än köksbordspokern, även om det finns vissa rutiner kring betalningar och house rules med mera. Sådant är klubbens uppgift att informera dig som gäst om.

Det andra då? Det du kanske inte tänker på som besökare, men det som är ordnat för att möjliggöra funktionalitet och trivsel? I och med att jag själv arrangerat en del turneringar av mindre karaktär fanns det lite frågor jag var nyfiken på hur klubbarna löst. Jag har ju själv fått ta ställning till dessa frågor.

Jag kontaktade därför fyra representanter för olika klubbar i mellansverige, och lät dem svara på lite frågor. Anders, Micke, Jocke och Peter har alla olika drivande roller i sina respektive föreningar.  Det här får alltså bli någon sorts “beginners guide to besöka a pokerklubb near you”, presenterad av klubbarna själva med lite ledande frågor från yours truly.

Ekonomi
Min första fråga rörde hur de bekostade klubben. Var i ligger ekonomin i att driva klubb? Även om man nu inte har planer på att tjäna några stora pengar på det handlar det om att i alla fall inte gå back på det.

Anders:
?Klubben drivs som en förening utan vinstintressen. Vi tar hundra kronor om året i medlemsavgift, där hälften går till årsfinalen. Vid turneringar tar vi trettio kronor i rake per person, av vilka tjugo också går till årsfinalen. Vi tar ingen rake på cashgame?

Micke:
?Vi bekostar drivandet av vår klubb genom årliga medlemsavgifter på 150 kronor per medlem. Dessa betalar sedan ingen rake; däremot får gäster betala en avgift på 40 kronor per gång. När vi kör pokerkvällar i klubbens regi är cash game förbjudet eftersom vi har ett par medlemmar med grava spelmissbruksproblem.

När jag själv arrangerar turneringar  tar jag åtta till tio procent i avgift för turneringar och mellan tjugofem och trettio kronor i engångsavgift för cash game. Då ingår alkoholfria drycker, snacks och kaffe i avgiften.?

Jocke:
?De kostnader vi har finansieras genom att vi tar en rake på turneringarna. Vi har en avgift på tio procent plus tio kronor..

När det gäller cash game  tar vi ut en timpenning på 25 kronor  per spelare om vi inte har möjlighet att hålla med dealer. I de fall  vi har dealer tillgänglig tar vi ut 5 procent , med ett tak på 50 kronor, per pott. Raken tas endast ut då floppen läggs upp.?

Peter:
?Klubben finansieras av rake i form av tio procent påslag på turneringsavgiften samt avgift ifrån cash game enligt samma princip som på kasinot, det vill säga fem procent med ett maxtak på femtio kronor, per pott. Vi har även intäkter från cafét men de är marginella.?

Lokal
I och med det juridiska läget är det inte helt lätt att få tag i ett ställe att hålla till på.  Den vanligaste varianten är att få tag i en lämplig lokal att hyra, men i till exempel Mickes fall har man löst det mer handgripligt.

Micke:
?Jag har byggt en liten turneringslokal på trettiotvå kvadratmeter och bekostat den med pokervinster. Oftast är vi där när vi lirar men det händer även att andra klubbmedlemmar ställer upp med lokaler. Den som står för lokalen ersätts med tvåhundra kronor per kväll.?

Jocke:
?För tillfället hyr vi en lokal varje gång. Vi letar dock efter en fast lokal men vill samtidigt inte dra på oss för stora fasta kostnader. Det är en ekvation som är svår att få ihop.?

Anders berättar att de hyr sin lokal för trehundra kronor per gång.  Även Peters klubb hyr en tvåhundrafyrtio kvadratmeter stor lokal, och har nu haft kontraktet i tre år.

Musik
Vad har klubbarna för inställning till musik under spelet? Är det tyst när när spel pågår, eller föredrar man att ha bakgrundsmusik? Har det förts någon diskussion om detta? För egen del är jag lite kluven i frågan. Spelar jag nätpoker är det toppen att ha musik på, företrädesvis musik med lite drag i på en sjujävla volym. Så länge ljudet är bra så kan det nästan inte bli för högt. Spelar jag livepoker är jag nog mer för det tysta alternativet för att istället fokusera på att umgås med folk, även om det inte är någon stor fråga för mig. Det blir dock lätt så att ljudnivån vrids upp ett par snäpp för att trycka bort musikens bakgrundsmatta. Därför väljer jag också bort musik när jag själv arrangerar turneringar, även om det kan åka på något på anläggningen om vi kör ett ordinärt homegame.

Vad jag förstått är detta emellertid en fråga med väldigt varierande inställning. En del personer störs oerhört av musiken och hög ljudvolym, medan andra tycker att det är som att spela på ett begravningskaffe om det inte finns lite toner back there.

I Anders och jockes klubbar kör man ingen musik. Jocke påpekar att man inte har någon musikanläggning i den hyrda lokalen men att ?det ändå brukar vara rätt bra bakgrundsljud från alla spelare?. Anders säger att man apropå ljudnivå får lägga en stor blind i böter om mobiltelefonen ringer under spel.

Micke:
?Oftast har vi lite bakgrundsmusik. Inget vi diskuterat utan alla verkar nöjda med det upplägget.?

Peter:
?Vi brukar blanda ganska friskt. Ofast kör vi musik, men inte alltid. Musiken som brukar rulla är mest U2, coldplay kryddat med lite mainstreamhits. Vi har också 3 stycken 32″ teve och en projektor som visar sport där ljudet brukar vara på. Detta är helt i linje med vad medlemmarna själva önskar.?

Mat
Mat brukar vara en vanlig fråga, speciellt under längre sittningar som turneringar. Hur har man löst det, och hur bekostas det?

Anders:
?Vid vanliga turneringar har vi korv med bröd, kaffe, dricka och godis. När vi kör större turnering har vi matpaus. Då fixar vi mat för en billig peng. I höst kommer vi att anlita restaurangen i närheten. Vi kommer troligtvis också att fixa en micro för snabbmat?

Micke:
?Oftast beställer vi käk från någon närbelägen pizzeria eller från McDonalds. Ibland tar vi utkörning och ibland får någon nykter stackare som redan åkt ur turneringen åka och hämta.

Händer även att vi tar med eget käk och grillar eller att den som står som värd fixar ihop lite sallad, kallskuret eller liknande som de andra får köpa för självkostnadspris. Det brukar fungera rätt så bra eftersom klubben är liten, och bara har 30 medlemmar.?

Jocke:
?I vår turneringsavgift ingår fritt kaffe och kokt korv med bröd. Hittills har korven alltid räckt och vi uppfattar det som att våra spelare uppskattar att korv och kaffe är kostnadsfritt.?

Peter:
?Vi köper in enklare mat och säljer i cafét.?

Sidospel och inköpsnivåer
Det kommer ju ofta till en punkt när man sitter där i losersoffan. Förnedrad och grundlurad. Utdragen på en enoutare av någon tomte från en landsända man inte trodde existerade. Nu har man några val; antingen bryter man ihop och går hem, eller så railar man kvarvarande kamrater. Eller också sätter man sig ner och fördriver tiden med något av de sidospel som oftast erbjuds av klubben. Både enbordsturneringar och cash game brukar tillhandahållas i mån av efterfrågan. Nivåerna varierar, men när man kommer till en klubb handlar det ofta om nivåer som passar de flesta.

I Mickes klubb spelar man som tidigare nämnts inget cash game, men man erbjuder sit and go?s (grytor) som sidospel. ´

?De reguljära Turreinköpen ligger på 300 - 1K. De vanliga månadsrankingturrarna har alltid ett inköp på 300:-.

När jag själv arrangerar turrar brukar det vara inköp runt femhundringen, ev med en rebuy eller add-on. Cash gamet ligger då på 5/5, 5/10 eller 10/20.?

Anders:
?Klubben har en till två  turneringar i månaden, Vi spelar  fyra  mästerskap: Omaha, Texas HU, Online, och Poängliga. Sistnämnda pågår hela året med final för de bästa. Turneringarna kostar mellan 230 kronor och 430 kronor beroende på spel. Klubben adderar 1000 kronor till varje mästerskap och pokaler delas ut till vinnarna.
En 1100 kronors turnering brukar anordnas varje år med större startstack och längre blindsperioder. Cash game brukar variera mellan 1/2 till 5/5. På cash gamen spelas Texas Holdem eller Dealers Choice.?

Jocke:
? vi erbjuder cash game när önskemål uppstår. Det är inte alltid så är fallet men oftast blir det någon form av sidospel. De senaste gångerna har det blivit Sit?n?Go men dessa har vi hittills inte tagit ut någon avgift för. Hur det blir med det i framtiden beror på om det blir ett vanligt inslag på klubben.

Nivån på turneringarna har hittills legat på fyrahundra till sexhundra kronor plus rake, och 5/5 eller 5/10 på cash game. Taket på cash game har vi satt till 10/20 men denna nivå har ännu inte efterfrågats. Inköpet på SnG har varit hundra till tvåhundra kronor  de gånger det spelats.?

Peter berättar att sidospelen mest är cash game, med nivåer från 1/2 ända upp till 50/50, men att det vanligen handlar om 5/5. Antingen som No Limit Holdem eller i form av Pot Limit Dealers Choice. Turneringarna är har låga avgifter. Det handlar oftast om trehundra kronors freezeout eller hundra kronor rebuy.

Även om jag för denna text bara pratat med fyra klubbar är min bild ändå att det ser ut så här på merparten av de svenska hobbyklubbarna. Det finns större klubbar med avsevärt mer professionella organisationer där man har ren restaurangverksamhet och rutinerade dealers, och det finns undergroundklubbar med skyhöga inköp i kontantspelen. Är det så att du råkar på en lokal klubb som inte är tokanonym är emellertid sannolikheten hög att deras verksamhet ser ut ungefär som det som beskrivits här.

Valterego