Gears Of War II och Hordes - en digital Team Building
Halloj. Tänkte vinkla om fokuset lite, från spel om pengar till spel på konsol. Ett av mina stora intressen vid sidan av poker och skrivande är nämligen att spela tevespel. Denna hobby är något av en vattendelare; på en sidan gruppen som tycker att det är juvenilt skit, och på andra sidan de som tycker att det är en förbannat trevlig och avkopplande sysselsättning. Jag tillhör som sagt var den sista, och jag känner många pokerspelare som också hör dit.
Per-Werner “Dared” Svensson sägs ha avvecklat sitt pokerspelande till förmån för World of Warcraft. Berttrand “ElkY” Grospellier var en gudabenådad Starcraft-spelare innan han valde lankorna istället.
Det kanske ligger i sakens natur då det finns en del klart gemensamma beröringspunkter med poker, i synnerhet då nätvarianten? En hobby som huvudsakligen utövas av män / pojkar, via dator (konsol om du föredrar det), utan krav på flera deltagare, men med möjlighet till interaktion över nätet. Redan där borde dubbeltäckningen vara rätt stor.
Nu är det emellertid inte spelande i största allmänhet jag tänkte skriva om, utan ett speciellt och även inom tv-spelsgenren tämligen unikt fenomen. Hav tålamod, så ska jag leverera lite cliff notes som ramverk.
När man spelar tv-spel kan man göra det på lite olika sätt, vilket jag kommer att förenkla något i följande förklaring. Antingen spelar man offline, dvs hemma framför teven mot datorstyrda motspelare eller en kamrat. Eller också spelar man online, med eller mot andra spelare, över Internet. Så långt inga konstigheter. När man spelar online finns det också några olika spellägen som är generella för många spel. I grunden handlar det om att spela MED mänskliga spelare för att lösa uppdrag, eller MOT mänskliga spelare för att tävla om vem som är bäst. I mina kommande exempel utgår jag från en spelgenre som kallas shooter. Helt enkelt ett krigsspel där man är en figur som ska ha ihjäl andra figurer. Det är inte svårare än så.
Okej, åter till spellägena då.
För det första har vi “co-op”, co-operational mode, eller samarbetsläge. Man spelar med en eller flera medspelare för att klara uppdrag eller kampanjer i spelet. Motståndarna är datorstyrda. Sedan har vi Deathmatch. Man spelar på en bana mot andra mänskliga spelare och tävlar om att ha ihjäl varandra. Den som dödar flest vinner; ibland blir läget lite mer kreativt genom att man slänger in någon form av herre-på-täppan, eller röda-vita-rosen-tema i det. Ibland kör man i lag, två eller flera sådana, mot varandra. Ofta kallat “Team Deatchmatch”. Samma princip, fast du ska bara ha ihjäl nissar som inte är i ditt lag.
Spelet vi just nu spelar i mitt lilla gäng som jag hänger med online heter Gears of War II. Vi behöver inte gå in så mycket på själva spelet mer än att det är en “människor versus elaka jävlar från underjorden”-skildring i form av en shooter. Väldigt välgjort, väldigt blodigt. Grejen med Gears är det nu plockat in en ny aspekt i onlinespelandet, ett läge kallat “Hordes“. Något generaliserat kan vi kalla det för en mix av “Team Deathmatch” och “Co-op”. Du och upp till fyra mänskliga medspelare ska ta er an vågor av anstormande datorstyrda fiendestyrkor. Det är egentligen hela konceptet.
På pappret inser jag att det här låter rätt pajigt. Det finns inget unikt eller kreativt i det. Eller gör det?
Själva kärnan här är samarbete. Hela upplägget här bygger på att man hjälps åt, kommunicerar, och backar upp sina lagkamrater, enligt samma princip som framgångsrika teambuildingövningar bygger på. Även de riktigt, riktigt dåliga spelarna har en roll här. Fem spelare är alltid bättre än fyra, även om den femte är en sopa. Detta gäller absolut inte för andra typer av samarbetslägen i spel, där en dålig spelare ofta inte är annat än en belastning. I Gears har man lyckats förfina detta krav på samarbete så till den grad att det direkt avspeglar sig i resultatet på den virtuella spelplanen. När man arbetar sig fram på en bana i en våg av totalt femtio för att klara spelet, märker man direkt att systematiskt upplagda strategier i kombination med att man hela tiden samtalar om vad man gör och håller reda på vad ens lagkamrater gör, belönas med framgång. Precis som när det kommer till teamwork i arbetslivet eller i en lagsport. Det finns utrymme för individuell talang, men kollektivet går alltid först.
De här mekanismerna gör att varje omgång av Hordesläget i Gears of War II blir en unik upplevelse, helt beroende av vilka man spelar tillsammans med, och hur gruppdynamiken byggs upp. I mina ögon gör detta Gears till världens bästa multiplayerspel alla kategorier. Faktiskt utan någon som helst konkurrens hittills.
