The more the merrier
Ett vanligt skällsord i pokerankdammen är “anonym forumråtta”. Sagt om de som man anser inte vågar stå för sina åsikter i verkliga livet, utan bara på teh internet. Visst finns det många som gömmer sig bakom ett nickname, en tag av något slag och som aldrig skulle uttrycka sig på samma sätt om de stod öga mot öga med människan de uttalar sig om. Det är dock inte det jag tänkte belysa här, utan det faktum att det gått slentrian i invektivet “Anonym forumråtta”. Så fort någon inte skyltar med sitt fullständiga namn i ett kritiskt inlägg så häver man ur sig det med samma snabbhet som en Sverigedemokrat grötmyndigt rapar fram “jag säger bara sanningen”.
Det är felaktigt. Den ofta upplevda anonymiteten ligger mer i betraktarens ögon och kanalens utformning och kulturer, snarare än i medlemmens ovilja att skapa riktig kontakt och framhäva sitt jag. väldigt få av de jag stött på under mina år på nätforumen (och det är många jag stött på kan jag meddela), har aktivt försökt dölja sin identitet. De flesta har lämnat ut både identitet och kontaktuppgifter då det funnits skäl till detta. I de fall jag stött på forumiter på riktigt har de nästan undantagslöst varit trevliga.
Jag är medlem på pokerforum, Sveriges största kommunitet för pokerspelare. Flera av mina “låtsaskompisar” på Internet har jag lärt känna där, och några av dem har förändrats till kamrater i min vardagssåpa “real life Sverige”, vanligen förkortat IRL. Det har nämligen blivit något av en grej att vi har börjat haussa i pokersammanhang rätt små och alldagliga jippon till att bli “something else”-happenings. Nåt värt att vänta på. Det började med en pokerturnering i Linköping. På pappret ett vanligt gejm med en femhunching i insats, men med hjälp av en tråd på forumet, och massor av snack på MSN, Facebook och mail så blev förväntningarna rejält höjda. När helgen väl kom, och vi blev något dussin forumiter som väl sågs, så hade vi förbannat trevligt. Det blir lite “Sista natten med gänget”-känsla, och en stämning som när man träffar gamla vänner, trots att detta är människor jag träffat en eller ett fåtal gånger.
Nu har vi börjat sikta på reunion i Närke i september, för att sedan blicka fram mot årsfinalen, en resa till Nordicbets Superweekend i Tallinn. Vi har redan startat både MSN-trådar och facebookgrupper, för att riktigt kunna bygga upp en stämning som säkerligen står sig i konkurrensen mot vilket pokerevent som helst, obekomme inköp eller klientel.
