Kan man verkligen vinna på poker? Slut
Så var det snart jul igen. Huset är fullproppat med mat och släkten kommer imorrn. Irriterande att tiden går så snabbt, känns som det var igår jag skrev förra inlägget, men det var visst ett tag sen tyvärr. Lite Glimnevarning på texten idag (igen) så ni som förväntar er anekdoter om hur jag gulade dared och erik123 kan sluta här.
Nåja, tillbaks till 2008 och den tiden då jag faktiskt spelade poker med någorlunda frekvens. Det var efter sommaren som jag etablerat mig på NL200 på Stars och Party. Kalkylen var relativt väl genomtänkt, jag snittade 50$ i timmen över ett stort sample, jag hade en rulle på 60-70 inköp för nivån och ett bra kontaktnät med andra grinders som kunde agera bollblank. Flera av dom hade redan tagit samma steg.
Jag resonerade som så att jag skulle behöva ta in ungefär dubbelt så mycket som jag tjänade på mitt jobb varje månad för att täcka bortfallet av varians, sociala tillgodohavanden och pensioner. Det skulle jag kunna klara på mindre antal timmar än vad jag jobbade på mitt åtta till femjobb. Jag skulle dessutom kunna jobba då min kropp fungerade som bäst, på natten.
Efter mycket funderande och vändande fram och tillbaka insåg jag att jag hatade mitt jobb och jag var tvungen att ta chansen. Det var en torsdag när jag nöjd och belåten lämnade in min uppsägning till min chef. Alla på jobbet tittade förundrat på mig när dom fick reda på att jag inte hade något nytt jobb. För spela poker var väl inget jobb heller? Men barnen och huset då? Frågorna var många och berättigade. Det är rätt stor skillnad på att kasta dig ut i pokerns kalla värld med huslån och barn att försörja. Det går inte riktigt att jämföra med att sitta i mammas källare utan fasta kostnader. På kvällen berättade jag för mina föräldrar om mitt beslut och det mottogs med blandade känslor. Morsan orolig som vanligt och farsan, själv egen företagare sen många år, förhörde mig om beräkningarna bakom. Han lät inte övertygad.
På söndag eftermiddag ringde farsan. Han hade kvällen innan varit på kräftskiva där han träffat en bekant som bedrövat berättat om att dom försök rekrytera en datakille, men när dom till slut hade hittat rätt så backade han ur i sista minuten och dom stod i begrepp att behöva börja om med rekryteringen. Farsan som såklart aldrig haft riktig koll på vad jag egentligen sysslat med hade lovat att jag var som klippt och skuren för jobbet. På nåt sätt kom dom överens om att jag skulle höra av mig på måndagen. Farsan fick tjata en lång stund innan jag gick med på att ringa, jag var övertygad om att det mest var fyllesnack och att det var nån muppig datornördstjänst dom sökte.
Men, när jag ringde och efter en del tjat tog mig förbi växelskatan, så visade sig att det faktiskt var ett riktigt intressant jobb där man skulle migrera och implementera ett nytt affärssystem. På tisdagen var jag på intervju och eftersom jag var inställd på att spela poker tog jag i rejält i löneanspråket och begärde 7 papp mer än vad jag haft innan. På onsdagen blev jag erbjuden tjänsten och 8 tusen mer i månaden. Jag sa att jag skulle fundera. På eftermiddagen ringde han igen och berättade att han ämnade säga upp sig och att jag skulle få hans jobb om jag ville. Plötsligt stod jag inför valet mellan en 50-prcentig löneökning och att ta klivet ut som pokerspelare på heltid. Jag bad om ytterligare betänketid, men ganska snart stod det klart att min kalkyl för pokern blev rejält kullkastad av händelserna. Jag tog jobbet och dödade rätt effektivt min presumtiva karriär som pokerspelare.
Jag fick en veckas semester mellan jobben och på nåt sätt sitter jag här sex år senare och är övertygad om att jag valde rätt. Jag hade säkert klarat mig bra och utvecklats med spelet, men förr eller senare hade jag stött på längre perioder av downswings och mått skit. På grund av jobbet hamnade pokern effektivt i skymundan och det var först 2011 som jag så smått började spela igen, bara för att upptäcka att jag var en dinusaur i sammanhanget.
Men jag måste säga att jag har lärt mig mycket av pokern. Mina IRL-bluffar har blivit avsevärt mycket bättre och förmågan att snabbt fatta beslut på strategiska grunder har förbättrats. I början var det ovant att spela decimalpoker, men numera så kan jag sitta och lira på riktigt låga nivåer för att det är kul, utan att känna pressen att tampas med dom stora knattarna. Dessutom är jag inte längre begränsad av en bankrulle, utan kan lira lite vad jag vill beroende på vad jag känner för och det är rätt skönt när man sitter där på ett Courchevel Hi/Lo-bord och vevar för allt vad tygen håller
Nåja, nu ska jag snart stänga ner datorn för denna veckan och tillbringa lite tid med min famillj, och vem vet, det kanske blir lite homegame på söndag. Man kan ju alltid hoppas.
Tack pokern, wherever you are.
Lamby, you're up!
