Kan man verkligen vinna på poker? Del 2
Katastrofen var ett faktum, Fixed Limit som spelform dog bokstavligen över en natt. I grunden var det de lagändringar som gjordes i USA som slet undan mattan för oss som parasiterade på de dåliga amerikanska nöjesspelarna. Amerikaner gillade Fixed, och jag gillade amerikaner. Som mest hade jag varit uppe och nosat på fullring $20/40 men helt plötsligt fanns det knappt action på $2/4.
Ett tag försökte jag sitta och spela med de andra parasiterna på Partypoker, men det var ett enda stort nollsummespel oss emellan och de enda som tjänade var pokersajten. Nåja, jag hade hade grindat upp en rejäl bankrulle så jag var inte helt ute på isen. Frågan var bara vart jag skulle ta vägen.
Jag testade mig fram, spelade en mängd HU-SnG med god framgång, provade en hel del 180-manna SnG och vågade mig ibland in på andra spel än Texas. En rätt rolig händelse var när jag och samma polare som ledde mig in på poker hade fyllnat till rejält en lördagskväll. Nu snackar vi inte bara lite sådär mysfulla, utan så fulla att jag var tvungen att blunda med ena ögat för att kunna fokusera på korten på skärmen.
Vi kom på att vi skulle testa Omaha, vilket alla som varit sådär riktigt onyktra vet är fullkomligt logiskt. Jag reggade mig för en niomanna $22-SnG och spelet började. Vi var ganska tidigt inblandade i en pott där vi satt med nöten när något konstigt hände. Vi fick bara behålla halva potten! Vafanhändenuliksom? Jag kollade på raden längst upp på skärmen: "Fixed Limit Omaha 8 or better" WTF?
-Johan, hämta Super System, hojtade jag och Johan sladdade bort till bokhyllan för att hämta boken.
Sen satt vi där, Johan försökte förstå och förklara reglerna och jag satt och klickade som besatt på knapparna. Man får ju så många kort när man spelar Omaha och kan man sen vinna halva potten med en låghand så är det ju bara omöjligt att inte vinna, eller hur?
Hur det gick? Jo såklart vann vi den turneringen. Motståndarna måste ha hatat oss.
Nåja, efter nån månad av vilsande insåg jag att jag måste bita i det sura äpplet och gå över till No Limit Hold'em om jag ska ha en chans att fortsätta dra in pengar. Det var ingen enkel övergång eftersom dynamiken är så annorlunda. I FL vet du alltid vad det minst kommer att kosta dig att ta dig till river och du kan styra motståndarens möjligheter att bygga pott genom att lägga dig passiv. Det är nog därför jag gillar PLO nuförtiden, eftersom du måste ha motståndaren med dig för att kunna spela om stackar och motståndaren är begränsad av pottstorleken. Äh, ni fattar.
På den tiden var NL lite enklare än i dag. Trebet var något nytt preflop och fyrbetade gjorde man genom att ställa mer eller mindre. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja rent nivåmässigt så jag gjorde det enda raka och kopplade upp min externa skärm till laptopen, bokade av en fredag och satte mig och lirade 9 fullringsbord NL100 hela natten. Det slutade med en jäkla massa händer, undrar om jag inte kom upp i ett femsiffrigt antal och sju inköp ner i hålet. Efter ett antal timmars analys insåg jag att jag var alldeles för glad i att klicka och panga på och att det inte passade mig att sitta och vänta på nötterna i all evighet. Sagt och gjort gick jag över till 6-manna, la till en del spekulativa händer i min öppningsrange och klev upp till NL$200 Shorthanded. Logiskt beslut, eller hur?
Alla andra verkade ju spela på NL$200 så varför inte också jag? Såklart är livet alltid lättare när man är begåvad med en rejäl portion nivåturande och ännu mer medrigg. Det är rätt roligt faktiskt, för ibland när jag fick på pälsen på $200-borden gick jag ner till $100 och fick gängspö. Det var i det här läget jag fick blev fartblind och tappade all kontakt med värdet på pengar. Jag var inte särskilt rädd för att spela poker även när jag var onykter och när det hände var det inte sällan på lite högre nivåer än vad jag spelade annars. Det roliga var att jag oftast drog nytta av att jag blev ännu mer orädd (vissa skulle kalla det maniac) och vevade på ännu hårdare än jag gjorde i vanliga fall och det tog ett tag innan jag blev påkommen. Men tack vare att jag hade som vana att byta bord när jag raketplussat så blev skadorna sällan särskilt besvärande. Tror faktiskt att jag är livstidsplus på fylleskottande.
Kulmen på det hela var när jag efter ett synnerligen vällyckat nationaldagsfirande med grannarna bestämde mig för att lira lite på Cryptonätets NL-bord. Jag dubblade snabbt på ett NL200-bord och satte mig på deras NL500-bord. Spelet flöt på bra och efter ett par setups så hade stacken växt avsevärt. Det var då jag la märke till att Mikka satt vid mitt bord. Mikka var en svensk tjej som var ganska tidigt ute med att spela på de högre nivåerna. Det var konstigt tänkte jag, hon brukar ju spela mycket högre. Men det var inte hon som var nere på lägre nivåer, det var jag som råkat sätta mig på ett NL£500-bord, inte ett dollarbord. Detta var när det gick två dollars på ett pund....
Det var efter ett par såna händelser när det verkade som jag inte kunde förlora som jag bestämde mig för att säga upp mig och spela på heltid. Mer om det i nästa inlägg...
