Kan man verkligen vinna på poker?
Min pokerhistoria började någonstans våren 2005 när en kompis berättade om polaren som bjudit på krogen efter att ha vunnit 10000 kronor på nätpoker. Jag tyckte det lät lite suspekt, för inte kan man väl vinna pengar långsiktigt på spel på det viset? Jag började googla lite och snart kom jag i kontakt med pokerforum .se. Efter att ha läst ungefär samtliga inlägg på den sajten lät jag det hela falla i glömska fram till hösten då jag beställde Ed Millers legendariska lärobok i fixed limit.
Jag glömmer aldrig första gången vi skulle prova på att spela poker hemma vid köksbordet. Reglerna hade jag hittat på nån websida och att man skulle spela Hold'em hade jag listat ut, men vad skillnaderna mellan fixed och no limit var hade jag ännu inte lärt mig. Vi var fulla och hade absolut inget grepp om hur man skulle spela och ibland glömde vi lägga upp alla kort. Det mest minnesvärda var väl att grabben fick en färgstege när jag satt med esshöga färgen.
Under en vecka på Kanarieöarna bestämde jag mig för att verkligen lära mig spelet. Jag läste Small Stakes Hold'em från pärm till pärm och gjorde riktigt seriösa anteckningar. Det var fortfarande lite abstrakt eftersom jag knappt spelat något online och inte fattade att det var fixed limit boken handlade om. Jag minns mycket väl att jag flera gånger satt och funderade på hur mycket de egentligen menade att man skulle satsa. Allt som stod i boken var ju bet, raise och 3-bet. Call fanns inte i vokabulären i sann tightaggressiv anda.
När jag kom hem signade jag mig för 50 gratisdollar på Pokerstars och spelade väl bort dom ganska kvickt genom en serie missklick och spel med för höga insatser. Därefter reggade jag mig på PartyPoker som då var världens största sajt och jag fick mina 50 gratisdollar samt nån bonus på ytterligare 50. På Party fanns det nybörjarbord som man fick lov att spela på de första två månaderna, men vad som gjorde sajten extra gottig var alla amerikaner som bokstavligen gav bort pengarna. Sakta började balansen på mitt konto stiga och i takt med det även mitt självförtroende.
Ganska snart efter det kom jag i kontakt med Lamby och han började coacha mig. Det första han gjorde var att leda bort mig från alla äventyr som heads up no limit och satte mig på en strikt diet av FLHE. Med honom som bollplank gick det kvickt. Från att ha varit marginellt vinnande på $0.5/1 FLHE klev jag snabbt upp på 3/6 och inom en månad var jag uppe och skottade på $5/10.
Vi den här tiden visades även WPT på nån av kanalerna och jag satt klistrad framför rutan på söndagkvällarna och lyssnade på Vince och Mike slänga ur sig klassiker som "the price of poker is going up". På något sätt var det roligare då, det är långt ifrån lika underhållande att kolla på poker idag tycker jag.
Min fru var gravid vid den här tidpunkten, och det innebar att hon vaknade ganska tidigt även på helgerna. Och såklart så var det ju inte en option att ligga kvar och sova om hon var uppe, nänä, skulle hon vara vaken så skulle tydligen även jag. Fast det hade något gott med sig. Klockan sju svensk tid är mitt i natten i USA och det var himmelriket att spela mot fulla amerikanska collegekids med pappas kreditkort i handen. Min fru var även lite skeptisk till att jag tillbringade så mycket tid klistrad vid datorn och det hjälpte inte att jag försökte förklara det här med odds och outs. Det som verkligen tog skruv var en månad när vi hade det lite tajt med räkningarna och jag sa:
-Det är lugnt, jag för över $1000 från Partypoker.
Under ganska lång tid kunde jag casha ut en tusing i månaden genom att bara sitta och slöspela på helgmorgnar och några kvälllar i veckan. Så här i efterhand så ångrar jag lite att jag inte la ner mer tid på det då, men hade man kunnat sälja efterklokhet så hade jag varit mångmiljonär vid det här laget. Men så en dag kom katastrofen....
Mer om det i nästa inlägg.
