Tillbaks till Vegas
Så var man åter i Vegas. Vaknade upp på helt fel sida av dygnet och sträckte mig efter telefonen för att se vad klockan är.
Bara för att inse att allt är en dröm. Jag har återigen drömt med all önskvärd tydlighet att jag är i Las Vegas och varje gång har det varit lika klara drömmar som antagligen ingen kan förklara för mig.
Inatt när vaknade jag upp i drömmen och insåg att jag hade ett par dagar kvar innan det var dags att packa sig hemåt. Jag bestämde mig för att göra något originellt för att fördriva mina sista dygn; Jag skulle se hur högt upp en vanlig person kan ta sig på varje hotell. Utmaningen var satt. På många av hotellen måste man peta in sitt rumskort för att få åka i hissarna, men det är ju enklast i världen att ta sig runt om man bara är lite fräck och hakar på ett större sällskap.
Jag begav mig av någon underlig anledning bort till Rio för att börja där. Men när jag närmade mig hissarna så var det plötsligt lunchstängt. Och vad ni vanliga dödliga kanske inte vet så menar de allvar med att stänga hissarna när det är lunch. Går man för nära riskerar man helt enkelt att krossas av det glastak som snabbt sänks ner för att blockera hissdörrarna. Det är en ganska skrämmande syn att se sig själv på väg att bli mos i en gulkantad spegel.
Såklart gillade inte vakterna mitt tilltag och jag fick lägga benen på ryggen för att komma undan. Min flykt ledde mig upp för cementklädda nödtrappor på baksidan av kasinot och vips var jag uppe under helikopterplattan. Nånstans där vaknade jag. Tolka den om ni kan och vill.
Fast roligast var nog drömmen häromdagen då jag i fint sälskap turade på en båt jag inte visste fanns i Vegas. Den liknade mycket turbåtarna som går mellan Helsingborg/Helsingör. Om jag inte minns helt fel så var vi samtidigt på väg för att spela SM. Fast i ett LasVegasglittrigt Helsingör, jag och Ken. Ja, ni läste rätt, jag turade med självaste Ken Lenaard och hans fru. För att få tiden att gå spelade vi någon underlig form av Texas hold'em som verkade ha ett stort antal gator. Det var en satsningsrunda för varje kort i leken. Såklart spelade vi limit eftersom Ken ju inte har något emot att anpassa sig efter fiskens önskemål. På något sätt kom vi aldig till något avgörande, men det var en ganska trevlig stund och vi sänkte gammeldansk och eftersköljde med öl i plastmuggar. Plötsligt stack Ken och Anna från bordet och hoppade av båten och lämnade mig kvar med en hög chips....tolka den Herr Doktor!
Ska bli skön när semestern är slut.
...och sen har vi en svensk i november nine, snyggt jobbat unge herr Jacobsson!
