Tournaments galore
Om söndagen spenderades på rummet i fosterställning så var måndagen en väldigt mycket mer händelserik dag. Jag vaknade redan klockan åtta och käkade upp det sista i påsen med hallongodissnablar till frukost. En sista snabbkoll på dagens schema och sen gav jag mig iväg mot the Atomic Testing museum. För att komma dit med buss åker man the Deuce till Caesars, sen tar man buss 202 österut på Flamingo.
The Deuce och SDX rör sig i nord-sydlig riktning och är fulla med turister. Bussarna som går på tvärs används i princip enbart av lokalbefolkningen. Jag hittade ett ledigt säte bland hotellstäderskor, fyllon och gathustlers och fem minuter senare var jag framme vid den anspråkslösa gråbruna byggnad som innehöll museet. Inträdet inklusive deras Area 51-specialutställning var $20. Jag kan rekommendera att läsa boken Command and Control innan ett besök på det här museet för att få ett bättre perspektiv på hur nära vi egentligen varit jordens undergång på grund av slarv, klumpighet och allmän vårdslöshet. På museet vill de såklart måla upp en bild av hur USA egenhändigt räddat världen från undergång genom sina omfattande atombombstester. Det som slog mig mest var hur små dom här bomberna är och vilken jäkla smäll dom kan åstadkomma. Utställningen om Area 51 var väl mest för dom små och troende tror jag.
Efteråt knallade jag inom Silver Sevens och Tuscany Suites Casino för att köpa på mig endollarschips till min samling. Pokerrummet på Silver Sevens är två bord inklämda bland slots och blackjackbord. Inget värt en omväg m a o.
Min mage kurrade när jag kom till Fremont street igen och jag såg inget annat val än att gå in på Heart Attack grill och äta deras minsting. För att få käka måste man ikläda sig ett sjukhuslinne och patientarmband. Jag nöjde mig med deras minsting, the Single Bypass burger och jag är glad att jag inte tog en större. Dels var den inte särskilt god och sen så fick man smisk om man inte åt upp. Och när jag säger smisk så menar jag rejält.
Målet för dagen var Plazas 12-dollars Omaha rebuy, men eftersom den inte började förrän tio på kvällen anmälde jag mig till Golden Nuggets 65 +40 Addon som började tre. Det gick lugnt och fint tillväga, nästan enbart turister i startfältet, men vad hjälpte det när man kommer till finalbordet som chippie med 24000 marker och blindsen är 500/1000 och 30minutersnivåer baserade på en äggklocka.
Det började med att jag satt på BB med QJh och blinds 1000/2000, mp ställer för 5000, SB lägger sig. MP viker upp K6 klöver men en kung kommer på flop och han dubblar. Några händer senare är det ungefär samma sak, och ett varv senare är jag ute som femma när blindsen var 1500/3000. 5/21 hjälper inte mkt när bara tre får pengar.
Två öl hos Banger senare är jag redo att ge mig in i matchen igen och signar upp mig för $33 turren på de automatiska borden på Plaza. 20 entries ger tre platser betalda. Borden är rätt smidiga, det är som att spela på nätet fast man sitter mitt emot varandra. Inga misdeals eller dryga regeldiskussioner med regsen. Allt flyter på bra och när vi sitter på finalbordet ligger jag på delad sistaplats med ca 9000 marker och blinds 600/1200 + ante och vi är fem spelare kvar. Jag sitter på knappen, SB är chipleader, BB lillstack och UTG och MP har marginellt mindre än SB. Då händer följande: UTG ställer, MP snapsynar, jag lägger mig, SB Snapsynar och BB lägger sig. UTG viker upp KK, MP visar AK och SB har essen! Såklart får essen stå oh vips är jag trea. Katjing!
Efter PLO-turren där jag bubblade svängde jag inom Golden Nuggets 1-2 No limit, men efter en timme var jag $60 upp och trött så att ögonen gick i kors. Nattbussen hem var dödens tråkig, men halv fyra var jag tillbaks i min väldigt bekväma säng igen.
Jag fick frågan om Vegas förändrats sen 2007 och om det är värt ett återbesök. Nu är jag ju lite partisk i frågan, så jag måste ju säga att Vegas alltid är värt ett besök. Jag var här första gången för 16 månader sedan och jag ser en del förändringar på bara den korta tiden. Nya klubbar har öppnats, andra har stängts. Nya hotell har tillkommit och andra har lagts ner eller byggts om. Vissa av de avstannade byggprojekten från tiden kring finansbubblan står fortfarande stilla, mest spektakulärt är det stora blå glashuset mitt emot Hilton Grand Vacations norr om Riviera. Vissa ställen har nog inte ändrats på trettio år, de riktigt nergångna ställena i Downtown skriker av ångest och förlorade drömmar.
När det kommer till pokern så tror jag nog att black Friday har lett till att många amerikaner inte hänger med i utvecklingen utan är hänvisade till sina homegames eller lokala casinon för att spela. Om du spelar på de låga nivåerna så kan du glömma allt om balanserade 4betsranger och annat lull lull. Här spelar folk en mycket per passiv poker än den på nätet. Passiv och synglad skulle jag vilja säga.
