Highroller, Heads-Up Limit på Bellagio
På väg till frukosten kom jag förbi pokerrummet på Bellagio. Som vanligt var det fullt och spelen rullade på de flesta nivåer ända upp till 100/200 PLO. Det var då jag såg en grej jag letat efter och som jag tänkt prova när jag kom hit: Maskiner där du kan spela Heads Up Limit Hold’em mot maskinen. Tillverkaren är t o m så självsäker på maskinens spelstyrka att spelet är helt rakefritt.
Lägsta nivån var 2/4 så jag matade in några tjugor och började spela. Mycket riktigt spelade maskinen bra, men det var inte så bra att man trillade av stolen. Det fanns även en knapp så att man kunde se maskinens hand efter att handen var avslutad. Det som fick mig att börja fundera var att samtliga sex maskiner stod tomma (samma senare på Venetian skulle det visa sig). Kan man lita på att maskinen verkligen spelar korten och inte ser dina kort? Jag kollade upp på nätet senare och det finns ett antal foton på händer där maskinen spelat underligt, bland annat där den drar till nästnötfärgen bara för att lägga sig när den infaller på river och spelaren har esset. Hade gärna spelat maskinen om jag litat på att den var ärlig, men jag kör på det gamla aktiehandlarordspråket i detta fallet: When in doubt, stay out.
När jag väl kom till Mirage var det ingen kö till BLT Burgers så jag kunde äntligen få lite mat. Valde deras black and white milkshake och en Kobe Slider att äta. Milkshaken var som att dricka Ben & Jerrys Cookie Dough, helt makalös, men kanske lite i sötaste laget för att vara till maten. När väl maten kom var det tre små burgare med olika topping. En med blåmögelost, en med rökt bacon och den tredje med stekt lök. Riktigt bra grejer, burgarna var perfekt stekta och portionen alldeles lagom stor.
Efter lite planlöst vandrande på jakt efter turneringar att spela hamnade jag på the Linq. The Linq är passagen mot the Highroller från strippen mellan the Quad och Flamingo. Här har dom byggt upp vad som ska likna en liten amerikansk stadsgata med en massa små restauranger och olika roliga affärer. Bland annat finns här en Polaroidshop där man kan få bilder från t.ex. Instagram printade som en polaroid. Där ligger även O’Sheas där du kan spela beer pong, mitt inne i casinot.
Kön till Highroller var obefintlig klockan halv fem på eftermiddagen, men man kunde se att det var förberett för långa köer efter biljettköpet. Priset på dagen var i vanlig ordning lägre än på kvällen med sina $26, helt ok tycker jag för en 30-minuters sightseeingrunda. Med en frozen margarita i högsta hugg äntrade jag kabinen som lugnt och skakfritt tog mig 550 fot upp i luften.
Utsikten var fantastisk och man kom upp i höjd med de högsta casinona på strippen. Dock är det inte optimalt att åka på eftermiddagen om man vii få bra bilder. Dels är ljuset ganska skarpt och sen blir reflexerna i glaset lite störande.
På vägen hem slank jag inom Bellagio för en milkshake, denna gång med choklad och pistaschsmak. Jag satte mig bekvämt i en soffa och kollade lite på folket. Om onsdagen är stora städdagen där de lagar kakelfogar och reparerar mattorna på hotellet så är fredagar kvällarna då stan förvandlas och lever upp. Neonljusen och LED-väggarna går för högtryck och strippen är ett myller av festsugna människor. Jag gick runt en sväng på södra strippen för att hitta ett bra pokergame, men det ville sig inte riktigt så jag slutade kvällen med att kolla på Viktor Blom i NBC HU Championship som visades i baren på hotellet.
