Riskera eller gå för att vinna?
När det kommer till tuneringspoker tycker jag att något av det som alltid är jobbigt att förhålla sig till är att riskera att åka ut när man har känslan att man har bäst hand eller att bara gå för att dubbla upp och hamna bra till in för fortsättningen.
Det är en självförtroendegrej också och även om man har bäst hand just när man väljer att riskera allt och gå all in så finns det fortfarande en risk att man torskar och grämer sig efteråt.
Just att kunna säga efteråt att man gjorde rätt val och fick in sina pengar "good" ger inte så mycket tröst när man spelat en turnering i 4 timmar helt fläckfritt, men ändå åker ut på att nån får in en 2-outare på rivern och man sitter där med en enorm tomhet och tunga tankar om att man förtjänade ett bättre öde än nån värdelös mincash.
Rätt beslut lönar sig självklart i längden, men det känns spontant som det ger en större tröst om man åker på ett sånt badbeat i ett cashgame än i en turnering och att hitta den där balansen är verkligen nåt man får brottas med som pokerspelare.
Skulle gärna spela mer cashgame nu, men nånstans så känns det mer värt just nu att spela turneringar då jag behöver boosta min BR en del för att kunna spela cash game på en nivå där det känns som pengarna spelar roll.
Lär väl bli nåt besök på CC här i dagarna mest för det roliga nöjets skull att spela lite livepoker och cashgame även om jag känner att den tryckta, stela känslan på CC är rätt tråkig.
Ser framemot att den här julperioden är över snart så man kan fokusera lite mer på pokern!
