Pokerombudsmannen
Visst vore det lite roligt om poker klassades som ett jobb ändå. Så att vi kunde få en egen ombudsman. Någon som ser efter våra intressen och ser till att vi får arbeta under acceptabla omständigheter.
Jag tänker på det här med chattandet. Hoten. Och min mamma.
Det är nog ändå få yrkesutövare som blir, om inte hotade till livet, så åtminstone får livet önskat ur sig så ofta som pokerspelare. "I HOPE YOU DIE XAXAXA", "I WISH YOU GET CANCER" möter man dagligen i chatten av bordsgrannar som har fått nog. Och nog får fiskarna förr eller senare. För ett par månader sedan hade jag en period där en specifik fisk var fullkomligt övertygad om att jag fuskade. Inte på något intrikat eller utstuderat sätt tillsammans med någon annan eller så, utan helt enkelt genom att jag fick för bra kort. När han väl hade bättre drog jag ut. "HOW MUCH DO THEY PAY YOU??????". Siten alltså.
Alltid stora bokstäver. Oftare felstavat än inte.
Sen har vi det här med min mamma. Det tycks vara en öm punkt bland folk. När fisken verkligen tar i från tårna hänvisar han till min mamma. "I FUCKED YOUR MOM" eller "I HOPE YOUR MOM DIES". Aldrig min pappa, märkligt nog. De kanske vet vem jag är, och därmed vem min mamma är. Hon ser nog trots allt rätt bra ut för sin ålder. Pappa också i och för sig. Tesen håller inte.
MrJimmy skulle få problem dock. Pokerombudsmannen skulle aldrig godkänna att han spelade sådär långa sessioner, eller tog så korta matpauser. Det kanske är bäst att det räknas som ett lotteri i fortsättningen också. För Jimmys skull!
