Att spela, eller att inte spela.
Om en endaste liten vecka beger vi oss hemåt igen. Då är det ungefär tio veckor sedan vi lämnade vårt snorkalla hemland och flög österut. Australien, Fiji och Nya Zeeland har betats av i den ordningen, och nu spenderar vi de sista dagarna i Los Angeles, "på vägen hem". Det har varit fantastiskt på alla sätt och vis, och något pokersug har jag då verkligen inte märkt av. Det är väl förvisso bara rimligt, det är nog få förunnat att längta hem till jobbet när man är på semester. Allra helst när semestern varit så fylld av aktiviteter som denna har varit.
Likväl lämnar det något att fundera över. Jag har en väldigt neutral inställning till poker idag. Jag känner ingen som helst olust inför att åka hem och grinda hårt igen, men att tycka att poker är roligt till vardags är också att ta i. Däremot känner man sig ju alltid lite motiverad att tjäna pengar efter en längre semester som givetvis naggat lite på det egna kapitalet.
Kvar står ändå det faktum att jag inte finner poker speciellt utmanande, utvecklande eller givande i dagsläget. Det är givetvis mitt eget fel, eftersom jag inte på något sätt är världens bästa pokerspelare, det finns självfallet saker att jobba på om man bara så vill, men i och med att jag inte finner motivationen till att göra det, borde man då kunna tolka det som att jag omedvetet har tagit beslutet att sluta spela poker på sikt?
Lägger man inte ner tiden som krävs för att fortsätta utvecklas och hålla sig á jour trots att möjligheten till detta finns, kan man väl inte tolka det på något annat sätt än att de kunskaper man besitter idag får räcka så länge de räcker, och när de inte längre gör det så är det dags att byta karriär, korrekt?
Det finns mycket att resonera om i frågan. Det finns givetvis inget svart eller vitt. Vinnande eller inte vinnande. Det handlar om game selection, nivåer, spelformer osv. Det föder ju nya frågor. Hur "låg" timlön är acceptabelt att ha som pokerspelare? Självfallet man kan överleva på att dra in 30k SEK i månaden just för tillfället, men som pokerspelare betalar man ingen skatt och måste därmed finansiera sin framtid på egen hand. Likaså kan det vara svårt att få lån utan någon stabil deklarerad inkomst, så har du tänkt köpa hus, bil eller husbil i framtiden måste du eventuellt ha förmågan att betala detta kontant. Personligen skulle jag känna mig obekväm om jag inte tjänade dubbelt så mycket på att spela poker som jag skulle göra som exempelvis färdigutbildad journalist eller vad jag nu kan tänkas ha för alternativa yrkesbanor att välja bland.
Med detta sagt, så finns det fina värden i att spela poker också. Man kan åka på tio veckors semester om man vill. Det får direkta finansiella konsekvenser eftersom man blir utan inkomst (ingen semesterersättning här inte), men den konsekvensen har man ju själv valt. Just möjligheten att välja allting själv och att helt styra över sitt eget liv tror jag är mycket värd för många pokerspelare på ett emotionellt plan, frågan är vad den känslan översätts till i rena pengar? Det lämnar jag för tillfället åt någon betydligt mer begåvad att lista ut, för nu ska jag på ett äkta amerikanskt vis gå och vräka i mig något med absurda mängder ost(ensen). Vi hörs!
