Melbourne
Det verkar vara en trevlig stad. Lite natur, men ändå den där storstadskänslan och pulsen, men samtidigt inte ett alldeles för uppstressat tempo eller för mycket folk för att man ska kunna andas. Man liksom trivs här.
Mot bakgrund av detta kan beslutet att stänga in sig en mörk lokal för att spela kort verkligen ifrågasättas. Allra helst om man tar med i beräkningen att jag mer eller mindre pensionerat mig från det här vansinniga fenomenet turneringspoker. Men det finns också argument för. Som rookie på backpacker-touren har saker och ting fått nytt värde. En mincash i aussie millions innebär att man kanske slipper fler hostelnätter bland spindelväv och myror på toaletten. I Noosa exempelvis, var hela stället målat i rosa, någon gång för 20-30 år sedan. Nu var det bara blekt. Grisfärgat. Och där, mitt på grisen, spenderade vi tre nätter. Det hade inte varit något bekymmer om vädret varit bra, då hade man ju knappt varit på det där förbenade hostelet ändå. Men nu var det inte bra. Det regnade nonstop under hela våran vistelse, så där satt vi och hade gott om tid att undersöka faciliteterna. Den kombinerade dusch/toaletten som givetvis delades med de andra besökarna, vars fönster bara hade en anings frostning längst ner men i övrigt var helt genomskinliga, köket utan vare sig ugn eller mikro, etc etc etc. Med nyvunna aussie-kontanter på fickan skulle man kunna unna sig en stjärna till på hostel-skalan framöver, och förlorar man sitt inköp så hävdar man att pengarna ändå inte kommer från resekassan utan pokerrullen och att ingen skada därför är skedd. Smidigt!
Så där slog jag mig ner, omringad av australiensiska gubbar med keps och bristfällig kunskap om pokerspel. Det gick helt ok till en början. Stabilt. De spelade dåligt, jag spelade bra, såklart. Vann mycket potter utan showdown, förlorade några som tog sig dit. As per usual. Så småningom började jag springa in i lite händer och stapeln sinade allt eftersom, och till slut satt jag där med 20 big blinds. Spenderade de sista tre nivåerna med 15-20bb innan jag vann några mindre potter mot slutet och avrundade dagen på 23 300 marker, att jämföra med de 30 000 man inledde dagen med. Relativt nöjd ändå. Spelade helt ok. Rent resultatmässigt hade man ju högre förväntningar när man såg hur bordet såg ut när man satte sig, men ibland vill det sig inte, oavsett vem som sitter runt bordet. Mot slutet gjordes saker och ting dessutom betydligt snårigare av att Joel Nordqvist hamnade i position på mig, men vid det laget hade jag inte mycket till stack ändå, så några större clashar oss emellan blev det emellertid inte!
Det var igår det. Idag har jag varit spelledig och passsade då på att ta en löptur längs floden, följt av ett litet styrkepass på rummet. Det är ju säsongspremiär om bara ett par månader, och hemma i Svea rike tränar laxarna för fullt så här gäller det att inte halka efter konditionsmässigt. Imorgon ska jag ta mina 23,3 big blinds och producera underverk. Eller mer troligt, åka ut snabbt och därefter återgå till livet som backpacker. Vända ut och in på kalsongerna osv. Men tills dess lever hoppet, och kalsongerna luktar viol.
GL ME!
