jättebotten av rangen
Jahopp… Slagit i botten nu. Hade en misärsession CG för några dagar sen som får sätta punkt för denna grindperiod. Jag ger upp. Måste nollställa huvudet. Känns som jag är så långt från mitt EV att världen aldrig någonsin kommer bli rättvis igen. Kommer ta semester hela Juli och åka till Halmstad/Tylösand. Kommer dock bolaga alla söndagar på distans. Sen blir det väl säkert lite spel utöver det då poker har en tendens att bli roligt igen när man inte spelar. Men fokus på semester. Eller hmmm… semester och semester… jag finner inget direkt nöje i att bara inte göra någonting. Jag har nån slags masterplan att plugga mkt poker och komma tillbaka som en superhjälte och krossa både PLO MTTs och NLTH. Varit i samma situation så jävla många gånger nu att det börjar bli rutin. Man vandrar från lätt hybris till frustration, vidare till ångest och malande tankar, vidare till misär och total uppgivenhet tills man når väggen. Min vägg blev när jag åkte taxi hem efter senaste grindsessionen hos en kompis. Satt där illamående och med huvudvärk, $7k fattigare, 6 på morgonen. Solen gick upp och folk var på väg till jobbet. Allt borde egentligen vara misär men jag kände den där sköna lyckan att det är över nu. Processen är ungefär likadan varje gång. Vakna dagen efter med ett litet ryck av ångest, sen så vrider och vänder man lite på faktumet i huvudet. Ja, det är sjukt orättvist… ja det är säkert synd om dig. Jajajajaja… men det är ju så här. Vad ska du göra? vad ska du tänka? O så kommer man fram till att det är dags för semester och man lugnar ner sig själv, ”det är lugnt enligt dom här faktorerna” o så rabblar man upp sin ramsa i huvudet. Din rulle är stor och välmående, du har varit i samma situation 16ggr innan, du började med 50$ och har tjänat miljoner, nåt rätt måste du ha gjort? du har säkert turat innan utan att förstå det så så jävla orättvist kanske det inte är? Suger du så kan du ju alltid plugga mer. Alla spelare du respekterar har klarat av värre saker än detta, vad säger dom? O bla bla bla… men så kommer tvivel-ångestflashbacken en gång till och så kör man ramsan igen, tills hjärnan köper logiken och lugnar ner sig… O så har man en soft ledig dag med ungefär 5st ångestflashbacks som man snabbt slår undan. Sen dagen efter det får man typ en eller två. Och dagen efter det är allt borta.
Nu har det gått några dagar till och jag är gladare än någonsin. Ser fram emot halmstad. Massa roliga saker jag vill göra i sommar. Fiska cykla festa sola bada träna. Sen så ska det bli grymt kul att plugga poker. Detta halvåret har varit så brutalt. Ska bli soft att avsluta denna period och börja om som en ny spelare. Är så revanschsugen. Tänkte inleda varje morgon med 2h pokervideos till morgonsnusen. En soft rutin som jag kört mycket. Hjärnan är 100% utvilad och snabb och nikotinbristen under natten gör att man ligger där som ett kolli som bara orkar titta rakt fram. Jag använder videos mkt som en självförtroendegrej. Poker är så fruktansvärt dåligt på att ge feedback. Du kan ju i stort sätt göra allt fel och vinna varje pott, eller göra helt rätt och förlora varje pott. Hjärnans belönings/lärandesystem kan man i stort sätt skita i. Alternativ två är att faktiskt försöka förstå spelet. Sitta och pokerstova och räkna och tänka. Sjukt tråkigt och lite lätt obegripligt. Så alternativ tre blir att kopiera någon som gör rätt. Jag har i stort sätt bara kopierat duktiga spelares spel och tankemönster. Jag hade aldrig kunnat räkna ut något själv. Jag hade tyckt det var logiskt att limpa in 22 och se en billig flop liksom. Känns logiskt? Men hursomhelst. Jag har mina spelare jag litat på, whitelime, CTS, Brian Townsend, Phil Galfond och några till. Sen kollar jag rätt många andra fast med ett mer skeptiskt öga. Typ Lefty, Stinger mfl. Vissa grejer kan man sno och vissa kan man ställa sig skeptisk till. Jag skulle tom kunna se ren skit bara för att sitta och fundera hur man borde gjort istället. Finns ju en del bedrövliga videos där ute, särskillt på Deucescracked. Hehe. Hursomhelst sätter det igång tänkandet i hjärnan. Och för mig gör det extremt mkt för mitt självförtroende att se en video med tex Phil Galfond och tänka ut före vad han kommer göra. Ofta blir det ju så sjukt att man tillochmed hade använt exakt samma betsizing. Potten är på 135 och man liksom VET att han kommer betta 96. Då får man bekräftelse att man inte är helt ute och cyklar iaf, även om man förlorat mot åsnor med skeva spelstilar under en månads tid. Man måste ju liksom känna ”jag har rätt och du har fel” när man spelar. Utan självförtroende är det kört. Och nu menar jag absolut inte att tex Phil Galfond har rätt i allt. Han liksom alla andra har säkert sjukt mkt luckor. Men glappet mellan oss skicklighetsmässigt är iaf tillräckligt stort för att jag ska kunna köpa hans tankar före mina, i dom flesta fall iallfall. Nånstans måste man ändå pussla ihop sitt eget tänk. Jag är som sagt naturligt en variansNIT så flattar nån duktig KKxx i blindsen och tycker det är överlägset och någon annan lika duktig propagerar 3b så har ju jag mitt val givet liksom…hehe
Nu tröttnade jag på att skriva babbel. Tänkte träna och sen åka och hämta min 1337dator som fastnat hos UPS. Men sammanfattningsvis är det ju allt det här som gör poker så underbart. Så sjukt spel. Så hjärndött och enkelt men samtidigt så oerhört jävla svårt. Så många olika egenskaper och faktorer som måste stämma. Så många sätt att falla på. Jag är rätt bra på att tröttna på saker, men poker verkar jag aldrig tröttna på. Man lyckas/misslyckas med såna perfekta intervall att man aldrig tappar intresset. Blir man vinstmätt och tröttnar kommer misären som ett brev på posten och man får kämpa för sitt liv igen, är det enbart misär och man funderar på att ge upp kommer medriggen precis i lagom tid för att man ska återfå hoppet och drivet igen. Kriget tar liksom aldrig slut.
Well, semester nu, denna gång på riktigt. Förhoppningsvis…. ^^
The post jättebotten av rangen appeared first on Variansbyrån.
