bla bla
Är hemma i Täby hos föräldrarna. Fixat med deklaration och varit hos tandläkaren. Får typ 2k tillbaka, sweeeet. Tänkte jag skulle få restskatt på 40k eller nåt, hela livet känns som ett stort hål där pengar bara försvinner. Roligt hur hela ens psyke förändras av swings. Ingen icke pokerspelare kan ju någonsin förstå hur ett liv av varians känns, man samlagar med slump och kaos dagarna i ända. Hittade den här bilden från i helgen, antar det var Emelie som tog den, vi hade efterfest hos Petter och satt och whiskeyfilosofera över poker och varians.
Något jag inte förstår är hur alla verkar ha sånt enormt självförtroende trots enorma back. Jag är verkligen helt tvärtom. Hur säker jag än är på att min motståndare är helt värdelös och jag är OK så har jag liksom hela tiden en tanke på att jag kan ha fel. Jag kan ha fel om allt. Riskaversion är ju mitt mellannamn, hör jag att man bör ha 100inköp så tänker jag 200, ifall jag har fel liksom. Det är ju sån sjuk balansgång det där, vilken risk man ska ta. För felet kan ju bli enormt åt andra hållet också. Man missar massa $$$ på att spela för lågt om man slår högre nivåer och klarar variansen. Sen så är det ju mycket psykologiskt också, hur värt är det att riskera och må sjukt dåligt? Hur mycket kommer isf den må-dåligt känslan påverka mitt spel på sikt? Allt får man ju typ känna sig fram till själv. Vilken risk man är bekväm att ta. Jag typ tvingar mig lite åt det andra hållet för att kompensera för mina fegkänslor. Senaste tiden har jag spelat mest 2-4 3-6. Jag är enormt överrullad även för dom nivåerna, men jag mår typ inte bra av att spela dom. Eller bra och bra… men jag blir typ nervös. Potterna betyder något. Dom känns i kroppen. Jag måste liksom använda den logiska delen av hjärnan och tvinga mig själv att spela. Jag har edge och swingsen är obetydliga. Men det känns typ jobbigt. Vilket är rätt sjukt med tanke på att jag inte känner någonting alls över swingsen på börsen, som är större, eller turneringsinköp som även dom är typ större än mina CG swings. Hjärnan är rolig, man har så mkt ologiska skevheter och brister som typ är helt omöjliga att göra något åt, bara kapitulera inför DNAsträngen och göra det bästa av situationen.
Ang bankrullehantering när det kommer till PLO så är min åsikt att allt under 100inköp är typ ett skämt. Och spelar man heltid och har det som enda inkomst skulle jag nog säga att allt under 200inköp är ett skämt. Och det säger jag inte bara för att jag är riskavert, jag själv skulle inte spela med mindre än 400 typ. Men det kan nog vara lite i överkant. Men det är ett sjukt spel, och lite influerat av Fooled by randomness (Nicholas Taleb, en av de bättre böcker jag läst) så kommer man om man håller på många år uppleva saker som är mkt mkt sjukare än man kunnat ana. Det är liksom inte normalfördelat. Han kallar extremerna för fat-tails, översatt till poker blir det väl 200inköp under EV. Be prepared, utan rulle är det roliga slut.
Nu låter jag som vanligt pessimistisk. Men det har gått rätt OK sista tiden. Jag har typ valt att inte ha koll på månadsresultat då det blev så jävla smärtsamt samt gjorde det svårt att fokusera på nuet. Men gissningsvis är jag på en typ $15k uppswing från min botten och något liknande kvar till ATH. Tiden med 19, eller om det var 21, raka backdagar är förbi. Kanske kommer världens största ras med början idag, eller så kommer jordens sjukaste uppswing igång med start idag. Vem vet, det är ju lite charmen med detta elände.
Nu ska jag grinda på min gamla dator. Låter som en traktor. Gl till mig
