Norra Europas mest tursamma person
Så ryktena om att Variansbyrån ska speglas av poker.se var alltså sanna och ingenting Bubba fabulerade ihop. Oklart om det enda jag behöver göra är att publicera inlägget på Variansbyrån som vanligt. Bubba verkar i vilket fall ha lyckats trots en promillenivå i blodet som vem som helst borde ha däckat av, så jag utgår ifrån att det är som vanligt tills vidare.
Jag uppskattar att 91,5 % inte har en aning om vem jag är, men en liten presentation får ni här: http://variansbyran.se/?p=1377.
Jag är alltså inte en sådan där grinder som spelar och spelar och förhoppningsvis tjänar låtsaspengar, det vill säga euro eller dollar. Igår var jag en grinder dock. En rail-grinder. Spenderade konstigt mycket tid bredvid Per när han spelade. Adrenalinet bara sprutade och hjärtat dunkade i bröstet när han spelade lite extra högt. Gick ut ur spelkryptan några gånger och låtsades göra något konstruktivt som att vika tvätt, men lockades om och om igen in i kryptans spelkäftar. Undrar om man kan bli passivt spelberoende? En person som är beroende av att se andra spela högt. Googlade precis den nyss påhittade termen men fick inga träffar.
Kom annars väldigt nyligen hem från en semestervecka på Gotland. Lyckades pricka in en av sommarens finaste veckor och fick massor sol och bra campingväder. Inte för att jag någonsin var särskilt orolig över vädret, då norra Europas mest tursamma person var med på resan. Han vill antagligen vara anonym så vi kan väl tills vidare kalla honom… Slumpas. Per var också med såklart och då norra Europas mest tursamma person givetvis inte bara har enorm tur i spel utan också kärlek, så var även hans fabulösa flickvän med.
Efter förra årets gemensamma Vegas-resa lovade jag faktiskt mig själv att i fortsättningen endast undantagsvis resa utan Slumpas i bagaget. Det kanske mest spektakulära exemplet på varför, var när vi avvek från Vegas några dagar och gjorde en liten roadtrip. Rutten skulle bland annat ta oss genom nationalparken Yosemite och hotell bokades därför i anslutning till parken. När vi nästan var framme vid hotellet möttes vi av stora skyltar som deklarerade att den vackra bilvägen genom Yosemiite var stängd till följd av en massa snö på vägen. Tydligen är parken stängd många månader om året men detta hade vi visst missat.
En liten missräkning om man säger så, mitt ute i ingenstans och långa avstånd till andra vägar. Vi hade i allafall vårt bokade hotell och det började skymma så bestämde vi oss ändå för att fortsätta och checka in för natten.
Jag uppskattar att Slumpas har en kissblåsa som vem som helst men det var ändå dags för honom att lätta på trycket och vi stannade vid någon slags öde folkpark där det fanns toaletter. När han kom tillbaka svävade en liten gloria ovanför huvudet och Slumpas berättade om en lapp som suttit på anslagstavlan. Tydligen var man nu klar med att forsla bort snön på vägen genom Yosemite så att människor kan kolla på fin natur igen och parken skulle öppna dagen därpå. Efter cirka ett halvårs avstängd väg så var det alltså dags för öppning exakt samma dag då vi planerat att besöka parken. Denna händelse kändes i allafall lite spektakulär just då.
Särskilt i kombination med att vi hade färskt i minnet att Slumpas under mellanlandningen i New York på vår flygresa till Las Vegas viftat lite med klickhanden precis som ett trollspö och med sitt karakteristiska uttal mässat för tanten i incheckningsdisken och ordnat nya flygstolar till oss alla. Det nya planet hade några veckor tidigare när vi bokade våra biljetter varit fullbokat, men Slumpas fixar. Den drygt sex timmar långa mellanlandningen omvandlades till 1,5 timma, vilket vi uppskattade, men spädde givetvis ytterligare på sägnen om Slumpas flyt i livet.
Eftersom att detta inlägg tydligen kom att handla om norra Europas mest tursamma person så kan jag ju även nämna varför det definitivt inte är jag eller Per som skulle kunna vara lyckoamuletten. Efter ytterligare några dagar på vår väg genom västra USA anlände vi nämligen till Santa Barbara. Det låter ju som ett varmt ställe, men det var det inte. Vi lyckades pricka in June gloom och då är det uppenbarligen kallt och dimmigt och jävligt. Vi anlände ganska sent på kvällen och i princip alla hotell var fullbokade. Som tur var fick vi tag på de två sista rummen på ett hotell, och inte nog med detta; det ena rummet hade en jacuzzi i sovrummet! Så lyxigt! Vem som fick detta rum avgjordes givetvis genom iphone-slantsingling. Och tro det eller ej Per och jag vann!!!
I mitt huvud sjöng en änglakör riktigt vackert och jag tyckte jag såg en glädjetår i Pers ena ögonvrå. Vi förstod ingenting, hur var det möjligt att besegra Slumpas i ett turspel!?! Detta fick sitt svar under kommande natt. Rummet var nämligen marginellt mindre vattenskadat än Titanic. Om det var rått ute så var det ingenting emot hur det var inne på rummet, jag överdriver inte när jag säger att det var min värsta natt någonsin. Jag har aldrig frusit så mycket så länge och på morgonen såg jag dessutom en fet svart spindel i ett hörn som säkert längtade efter mitt kött och skulle ha attackerat mig om han bara skippat att doppa sina små ben i jacuzzin som sedan kletade ihop och frös fast i varandra.
Själv fick Slumpas ett varmt och gemytligt rum med öppen spis och sov “okej”.
Nåväl. Ikväll är det Magdas Goodiebag. Känns som att det ganska ofta är Magdas när jag skriver ett inlägg. Känner mig kanske lite extra blogginspirerad när jag vet att det väntas klickande till kvällen. Just nu spelas en rankningrunda med ett paket till Malta i potten. Missade förra veckans turnering på grund av Gotland och fick inga poäng, men det spelar ingen roll eftersom jag ändå inte skulle kunnat åka. Så nu spelar jag bara på kuuul, hehe.
Hör att Per klickar och klickar inne i spelkryptan nu. Man skulle kanske ta sig en grindsession idag med hörrni. Ser nu att blogginlägget blev alldeles för långt också för att någon förmodligen ska orka sig igenom, får kompromissa med ett riktigt kort nästa gång.
Avslutar med en bild som roade mig under en toalettsession på Fårö Strandcamping. Ju mer man tittar desto skojigare blir det.
