27 Juli: My Greek story, del 7
Linda säger ibland att jag har en tendens att överdriva en smula i vissa av mina blogginlägg.
Till Linda och mina övriga läsare vill jag då bara säga att mitt liv faktiskt är "Based on a true story".
Med detta sagt kan ni nu läsa vidare blogginlägget.
Fortfarande har inte "Skabbis" dykt upp och vi börjar ana det värsta.
Ön är visserligen full av små skabbisar men vi vill ha vår alldeles egna skabbis.
Vi har därför låtit trycka upp hundratals flygblad som vi delar ut och sätter upp i hela staden.
Vi erbjuder även en riklig belöning och hoppas att detta skall ge resultat.
Igår var det festival i Katapola - staden där vi bor - och vi fick snabbt ut vår information om försvunne Skabbis som nu har blivit en nationell angelägenhet.
Jag tror att samtliga levande varelser vaknade till igår på en annars väldigt slumrande ö.
Det bjöds på mat, dryck och dans.
Men ibland undrar jag om grekerna verkligen själva gillar sin egna tinnitusframkallande traditionella musik.
Ön är som sagt full av katter och hur dom låter tillsammans kunde man höra igår.
Annars går livet vidare här i ett makligt tempo med bad och klappning av fina och skabbiga varelser.
Häromdagen i Choran mötte vi katten "Bulldog" som nog har haft sina bättre dagar.
Igår var vi vid en av våra absoluta favorit stränder som ligger nedanför det berömda klostret som ligger insprängd i berget.
Här finner man verkligen ro i kroppen och här läste jag klart min andra pokerbok.
Stranden ligger vid Agia Anna och rymmer inte många människor.
