20 Juni: Duke of Fremontstreet
Las Vegas kan vara oerhört glamoröst.
Las Vegas kan vara oerhört dekadent.
Las Vegas är verkligen kontrasternas stad.
Att vandra omkring i Downtown Vegas kan ibland kännas som om du har förflyttas 30 år i framtiden och du bevittnar när allt har gått till helvete.
Utslagna människor utan ben i rullstolar berättar snuskiga historier för några dollar.
Tjejer som säljer sina kroppar för att överleva.
Vuxna män i Boratkostymer låter dig fotas med honom om du köper några öl till honom.
Tiggare i varje gathörn och utslagnas fyllon ligger och steks i värmen.
I all denna dekadens festar dem som är högre upp på näringskedjan vidare och obehindrat.
Las Vegas "where money talks" är ingen bra stad att vara fattig i.
Ligger i filosoferar vid poolen på Plaza och är tacksam över att jag är lyckligt lottad.
Det är varmt, över 40 grader och jag har hittat lite skydd för solen.
Plazas poolområde är inte i närheten av den lyx som Palazzos Poolområde.
Men jag njuter av att vara i Vegas, varenda sekund.
Planen är att få lite färg på min kropp och sedan se Sverige mot Tyskland på någon bar.
Sedan blir det poker och försöka vinna tillbaka det jag förlorade igår.
Känner mig pigg och fräsch trots att jag höll igång 24h igår har endast sovit 2-3 timmar.
Jetlaggen.
Försökte mig på lite träning på gymmet, men man håller på att renovera det. Endast 4 halvtaskiga konditionsmaskiner igång.
Ove Sundberg klagade på att han behövde betala full resortfee, trots att gymmet inte var igång på riktgt.
Fick inget gehör och Ove orkade inte tjafsa.
Annars håller Ove budget.
Blev en grötfrukost och smoothie igen till frukost och en äggsmörgås, $8.
Min tjej säger att det är bara knäppskallar som dras till mig.
- Ja och jag är tillsammans med dig, brukar jag kontra.
Igår träffade jag en skön figur som såg ut som han hade snott rekvisitan från Gudfadern.
Han presenterade sig som Duke of Fremontstreet och var en Treasure Hunter.
Han satte sig ned med $15000 på ett $1/2 bord. (Han brukar även sättas sig ned med $100000, berättade dealern för mig senare)
Nyfiken på vem han var förhörde jag honom grundligt och han svarade på alla frågor och jag fick ta en bild på honom.
Han hade en son som var en soldat och som förnärvarande var i Laos och letade efter soldater från Vietnam Kriget.
"Search and Rescue"
Ett hedersuppdrag, enligt Duke.
Han berättade helt otroliga historier och han verkade verkligen komma från en annan tid och värld.
Han är ganska lik mig på något sätt.
En drömmare och romantiker som försöker leva som på den gamla goda tiden, innan Acopalypsen 
Hittade denna sköna bild på Duke. En riktigt Indiana Jones.
Duke och Rock'n Wonderbaum, vilket radarpar.
Hans passar verkligen in i min värld.
Livet är roligare annorlunda och fri från normer och pekpinnar om hur man skall leva sitt liv.
Som om det fanns en bruksanvisning.
Om det nu finns det så kan jag meddela att jag aldrig läser en bruksanvisning.
Mer om gårdagen kan ni läsa här:http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/
