22 Mars: Haunted Houses and Places.
New Orleans är på många sätt en helt fantastisk stad. Men på många sätt även väldigt tragisk. Orkanen Katrina slog sönder staden och människorna men man har lyckats på ett enastående sätt återuppbygga staden igen, men många människor har det riktigt tufft. Många desperata, utslagna och påverkade människor som på vissa ställen ligger i drivor. Gamla som unga kämpar för sin överlevnad på många sätt. Dom flesta försöker göra det på ett lagligt sätt, men en del gör det inte. New Orleans rankas som den 6:e mest kriminella staden i USA. Trots detta kände jag mig trygg och jag gick omkring överallt - vilket jag i efterhand förstod att man inte skulle göra. Jag är väl för naiv och godtrogen som tror att "inget kan hända mig." Gårdagen ägnade vi nästan helt åt de döda. Men vi började dagen med att åka ut till Garden District - som är ett litet finare område - för att äta en lunch på "Commanders Palace."
Här spelade man Jazz samtidigt som man slurpade i sig sin creolska sköldpaddssoppa. Dom gick även från bord till bord och man fick önska sig sin favoritlåt. En låt som hade fastnat i min hjärna var Sweet Georgia Brown - som jag hade hört i en mängd olika versioner av en mängd olika artister på denna resa.
Efter lunchen besökte vi Lafayette Cementary - som låg på andra sidan gatan som Commanders Place.
I New Orleans begraver man inte sina döda under jord utan ovan jord och i "stenkistor" - på grund av att hela New Orleans mer eller mindre ligger i ett sumpområde och man behöver inte gräva speciellt djupt för att hitta vatten.
Ifall en annan familjemedlem dör efter 1 år och 1 dag - så öppnar man graven igen och begraver personen i samma grav.
Man kremerar inte sina döda invånare i New Orleans utan man låter dem ruttna i minst ett år innan man begraver nästa familjemedlem i samman grav. Vår guide på vår Haunted tour berättade att i deras familjegrav ligger det 44 personer tillsammans. Efter vårt besök på kyrkogården så tog vi en taxi till ett Voodoo museum.
Inne på museet hängde en stor tavla påMaria Laveau, som ansåg vara den som först praktiserade Voodoo i New Orleans.
Det var ett litet museum men väldigt intressant. Det kostade $5 att komma in och man fick ta så många bilder man önskade - vilket man inte fick på andra Voodoo platserna vi besökte.
Här fick man veta hur man gör en egen Voodoo docka.
Voodoo är ingen ond religion - utan det är vi i väst som har framställt den som ond.
Inom Voodoo så anses det finnas fyra olika grundområden. Dessa kan ni se på bilden ovan.
Senare på kvällen var det dags för vår Walking Haunted Tour. Jag hade verkligen sett i fram emot detta, men jag hade inga speciellt höga förväntningar.
Men det var riktigt bra. Vi fick bland annat besöka ett av det mest hemsökta huset i hela USA: LaLaurie House som ägdes av Madame Delphine LaLaurie och hennes man. I huset hade Madame Lalaurie torterat och dödat många sina slavar på 17 hundra talet. När detta blev känt bodde ingen i huset fram till 1970. Från 1970 till 2004 bytte huset många olika ägare, som antingen blev mystisk sjuka eller dog på något mystiskt sätt. Huset förföll då ingen egentligen bodde i huset men 2004 köpte Nicholas Cage huset och renoverade det för ca 3 miljoner dollar. Enligt vår guide så drabbades Cage av olika missöden efter att han hade köpt huset. Han gick bland annat i personlig konkurs och har inte haft någon succé på bioduken sedan National Treasure 2004. Cage var tvungen att sälja huset och nu ägs den av en ung, vacker excentrisk tjej som dock inte bor där. Huset är bara öppet 3 ggr om året som tex vid Halloween. En annan lustig sak var att den första resturangen som jag valde i New Orleans och där jag åt min bästa pasta någonsin - var på en restaurang som räknas som ett av dem mest hemsökta restaurangerna i USA. Jag kom ihåg att under lunchen så hade jag sagt till Linda att det kliade mycket på mitt högra ben - och det var innan jag visste att restaurangen var hemsökt. Huset hade engång ägs av bland annat Pierre Antoine Lepardi Jourdan som var väldigt svag för poker. Han var tydligen grymt dålig och spelade vid ett tillfälle bort huset. Chocken över förlusten var så stor att han tog livet av sig i huset. Huset har sedan 18 hundra talet varit hemsökt och många har klagat på att det har kliat på deras kroppar när dom besökte huset. Någon gång i slutet av 19 hundra talet hade man tagit dit ett medium som kom i kontakt med Pierre Antoine Lepardi Jourdan. Man frågade varför han besvärade gästerna/besökarna. Han svarade att han var så sur att aldrig bli bjuden på någon middag i huset. Så efter den dagen finns det ett rum avsatt för Pierre Antoine Lepardi Jourdan, där man varje dag dukar upp, tänder levande ljus och ställer fram mat och vin på bordet. Efter detta så är Pierre Antoine Lepardi Jourdan mycket lungnare och besvärar inte gästerna lika mycket, bara ibland när han är på dåligt humör.
Längs inne är rummet där det dukas fram till Pierre.
Som middagsgäst får du besöka rummet. När jag och Linda åt vår lunch så visste vi inte om Pierre.
