5 Februari: Rätta mig om jag har fel.
I Sverige - och säkert i många andra västerliga länder så är alla upptagna med att vara upptagen.
Det verkar vara en sorts status.
Hur många känner egentligen inte efter en lång arbetsdag - med mängder av telefonsamtal, mejl och en ständigt ström av andra störningsmoment - går mot sitt slut att det känns att man har haft väldigt mycket att göra men att man har fått väldigt lite gjort?
Vad är det för mening med att vara utomordentligt upptagen med meningslösa sysslor?
Jag brukar bråka med Dybban för att han är "världens mest upptagna person - utan att ha något att göra".
Han är nästan omöjlig att boka något med.
I Sverige - och säkert i många andra västerliga länder så skryter man oftast hur hårt eller hur mycket man jobbar.
Till er kan jag säga att INGEN jobbar mer än mig. För jag jobbar nämligen 24 timmar varje dag.
Men samtidigt det finns nog ingen som är så mycket ledig som mig. För jag är nämligen ledig 24 timmar varje dag.
Att jobba för mig är en livsstil. Jag kan inte avgöra när jag är på jobb eller inte. Men jag bestämmer över min egna tid.
Varje morgon går jag upp vid kl 5 eller kl 6 (ibland redan kl 3, när Katten har väckt mig med en salto) - lägger mig i badet och läser nyheter, börskurser, melj etc - och planerar dagen.
Sen är jag igång och sysselsatt med någonting eller ingenting tills jag går och lägger mig kl 22 eller 23. Dagen går i alla fall så fort, så det måste betyda att jag har skoj.
Jag har i arbetslivet aldrig blivit bedömd för hur mycket eller hur hårt jag jobbar. Det skiter min chefer i.
Jag blir bara bedömd för det jag presterar.
Jag blir faktiskt inte heller imponerad av personer som skryter av att man jobbar mycket, utan bara vad dom ev presterar.
Jag kan vara periodvis ganska ostrukturerad ibland - men det är då jag "skapar" som bäst - men då tar saker också längre tid, vilket går ut över min så kallade "fritid".
Men jag klagar inte, eller skryter inte över hur mycket jag har jobbat, för samma uppgift hade säkert någon annan gjort på halva tiden.
Att min tjej står ut med mig är väldigt otroligt, men hon har väl accepterat mig som jag är att jag är jämt på jobb, eller jämt ledig. (Men i hennes värld så är jag jämt på jobb.)
Jag har en liten dröm och det är att jobba i och med det Svenska pokerförbundet.
Jag försökte komma in engång, men det gick inte så jävla bra.
Men jag har ingen aning om vad arbetet innebär, för dom är rätt kassa att berätta vad dom gör.
Men enlig Pokerförbundets ordförande så verkar det vara väldigt tufft och slitsamt arbete.
http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/02/tomtar-troll/
"SM hade inte varit genomförbart utan att vi alla sju arbetade under hela veckan, att vi var flera som jobbade i veckor och månader innan och att vissa av oss dessutom fortfarande jobbar med föregående SM. Ja det krävs inget mattesnille för att räkna ut att det krävs flera månaders heltidsarbete för att genomföra dessa mästerskap"
Förutsättningarna och villkoren med att jobba med det Svenska Pokerförbundet är i alla fall för mig ganska solklara. Skulle jag vara chef och anställa någon till förbundet så vet jag i alla fall vad jag skulle säga
1. Låg lön...eller du får ingen. Ev en korv och lite bensinpengar, eller du har cykel va?
2. Emellanåt är det väldigt tidskrävande och en del resor.
3. Du får oftast mer ris än ros
4, Få uppskattar vad du gör för medlemmarna
5. Folk har lite förståelse för ditt arbete - men det är därför viktig att du ibland skriver om ditt arbete.
6. Även om du gör något bra, så får du förmodligen skit för det ändå.
Jag säkerställer att personen har förstått förutsättningarna och villkoren ovan. Detta är oerhört viktig, för du vill ju inte han någon som i efterhand klagar på att man inte får lön, att det tar tid, du får mer ris än ros etc.
För det orkar man ju inte höra
Tackar idioten ja, så hen med i laget. För man måste vara ganska knäpp ifall godtar sådana villkor.
Jag är imponerad av att det finns personer som Lina som går på villkoren och det krävs personer med "skinn på näsan" som klarar att få skit, trots "hästjobb".
Jag är imponerad av Lina att hon har orkat tacka "ja" till ovan villkor i tre hela år och gör detta ideéllt, trots att hon vet förutsättningarna och villkoren.
Men jag är inte lika imponerad av att hon varje år under tre års tid klagar på villkoren och förutsättningarna, när hon på förhand känner till dessa och att hon nu hänger ut sitt team när man har olika åsikter.
Men trots detta hoppas jag att hon fortsätter i förbundet.
Jag har alltså en liten dröm att jobba i förbundet, men om jag tackar "ja" och ifall man vill ha med mig, så kommer jag att gå in med 100%.
För mig finns det inga mellanlägen och det vet min tjej om och hon vill därför inte att jag söker mig dit - och jag förstår henne.
Och nu finns förvisso inte tiden heller då jag håller på att avsluta ett uppdrag som jag har haft i 22 år. Känner att det börjar bli dags att göra något annat, men vill avsluta med flaggan i topp.
Så nästa år kanske.
Men jag vill gärna lära mig och bättre förstå vad jobbet innebär att sitta i pokerförbundet innan jag tar det stora klivet in. (Om man blir insläppt) För det verkar ju vara både tufft, tidskrävande.
Så jag hoppas på att dom kanske har en PRAO plats, där jag kan vara med på några möten för att lyssna och lära mig.
Jag kanske tom även kan få en bestämd uppgift, såsom tömma papperskorgarna eller svara på mail eller uppdatera hemsidan ibland
Givetvis står jag för alla resor och boende själv, bara jag får vara med och lära mig.
Kanske jag kommer fram till att denna skit vill jag inte hålla på med och då behöver jag ju inte göra mig eller andra besvikna ifall jag i framtiden skulle tacka ja till att göra "hästjobbet" - som alla förväntar sig - men att jag sedan skulle ångra mig.
Men jag kommer blir väldens bästa PRAO elev.
Jag vet att "Turken" läser min blogg och han sitter i valberedningen numera - så om det finns en PRAO plats, så tar jag gärna den detta år.
Jag kommer även till mötet den 28:e.
Men det är en sak jag undrar över.
Kommer jag i såfall PRAO:a på pokerförbundet eller hos Pokerevent?
