1 Oktober: Är jag kommunist, rasist, fascist, eller helt enkelt schizofren?
Jag älskar att diskutera men det är få som orkar göra det med mig.
Det finns säkert flera olika anledningar till detta, men jag tror helt enkelt att man inte orkar med mina jobbiga frågor som kan vara provocerande och "overkliga", samt väldigt hypotetiska.
Ibland tycker man säkert även att ämnet inte är tillräckligt viktigt att lägga energi på men framförallt så tror jag att man tycker att man aldrig kan "vinna" mot mig och att jag alltid skall ha "rätt".
Att jag alltid vet vad som är "rätt" eller "fel" och att mina frågor då blir väldigt dryga.
Men för mig handlar inte en diskussion att någon skall ha "rätt", eller att något skall vara "fel".
Många gånger finns det ju inga "rätt" eller "fel". Det försöker jag att på bästa sätt att förklara för personen, men uppenbarligen är jag dålig på att förklara det.
Att jag ställer många frågor - ibland provocerande och ibland väldigt hypotetiska - är att för att ta reda på vad personen verkligen tycker och vilka argument som personen har - och hur stark man är vid ståndpunkt.
Jag vill helt enkelt bara förstå varför någon tycker det man tycker, sen lägger jag inga större värderingar i det.
Många gånger så ställer jag extremt hypotetiska - och ibland provocerande frågor - just för att se ifall man kategoriskt tycker som man gör i alla lägen. eller om det finns en "brytpunkt" och var den i så fall är.
Många som på förhand är väldigt bestämd i sin åsikt - oavsett vad - blir då förbannade.
För många gånger verkar man tro att ifall jag skulle få personen att vackla i sin tro/ståndpunkt i en viss specifik given extremt hypotetiskt situation, att jag då skulle tro att jag har "rätt" i min ståndpunkt och att personen skulle ha "fel" - ifall personen skulle tycka lite som mig.
Därför vägrar personen svara för att denne tror att jag skall lura in vederbörande i en "fälla",
Saken är den att många gånger så kan jag tycka som personen ifråga - men jag väljer ändå att ta en - för min diskussionspartner - "kritisk" ståndpunkt mot personen.
Det gör jag dels för att få igång en diskussion men mest för att få veta mer om personen. men även för att se vad jag egentligen själv tycker.
För jag vacklar många gånger i min tro i vissa saker och ämnen - men jag känner mig dock rätt säker i mina grundvärderingar.
Många brukar skratta åt mig för att jag ofta drar till mig många "udda" och "annorlunda" personer med starka och annorlunda samt extrema åsikter.
Men jag tycker att dom är roligast att prata med och det är ifrån dem som jag oftast lär mig mest ifrån och ofta (men inte alltid) har dom tydliga argument för sin åsikt, därför kan det bli väldigt intressanta diskussioner och det är lärorikt att verkligen försöka förstå hur personen tycker som den gör.
För någonstans har man ju fått sin uppfattning, men det verkar ibland att vissa inte vet varifrån man har fått sin uppfattning. För man har ju alltid tyckt så.
Reservation för att jag fullständigt har missförstått de olika ideologierna - för att jag inte i djupet har analyserat dem - så tror jag nog att jag är kommunist. Eller snarare Marxist.
Jag brukar ibland fundera på vilket det "perfekta samhället" är och jag tror att det är åt det Marxistiska hållet. I alla fall i teorin.
Jag kanske är kommunist/marxist?
Men för att det i praktiken skall fungera så behövs det "perfekta individer".
(Fast det behövs i alla "perfekta samhällen")
Så då måste vi rensa ut alla operfekta individer, eller utesluta dem på olika sätt för att det skall funka. Men det luktar lite fascistiskt/nazistiskt för min del.
Jag kanske är fascist/nazist?
Jag tror dock att det perfekta samhället per definition inte finns, så vi får leva med att leva i ett "defekt" samhälle och göra det bästa utav det.
Jag skrev ett blogginlägg att det gissningsvis finns 4 - 5% rasister i Sverige, men jag hade nog fel.
100% är nog rasister när jag tänker mig om.
Jag tycker ordet rasism används för ofta och blir därför väldigt utvattnat då det används i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Det verkar gå lite olika meningar om vad som egentligen är rasism och vem som är rasist. Tittar man på Wikipedias olika definitioner så räknas bla även kulturellrasism in.
Så som jag då har förstått det så är man även rasist ifall man inte gillar vissa kulturer.
Jag gillar inte vissa kulturer.
Jag gillar inte vissa kulturer i det svenska samhället.
Som att tex att man skall hoppa runt som en jävla groda runt en blomstrad snopp på sommaren och lägga massa ogräs under en kudde och drömma om en brud. (Eller om det är bruden som skall göra detta. I så fall gillar jag kulturen ännu mindre)
Jag kanske därför är rasist?
Mina grundvärderingar - som jag är trygg i - är att jag anser att man för göra, vara, tycka precis vad man vill, så länge man inte skadar någon annan fysisk eller psykiskt.
Ingen skall kunna tvinga någon att göra, vara, tycka något.
Ingen äger någon annan och vi alla skall enbart äga oss själva.
Det är kanske libertan jag är?
Man skall behandla varje individ med respekt oavsett hudfärg, åsikt, religion, kultur, handikapp etc - så länge individen inte skadar någon annan individ fysisk eller psykiskt.
Jag anser i grunden att jag inte har mer rätt att ha det bättre än någon annan.
Men jag lever eller tänker inte alltid så jämt.
Jag tycker att jag har förtjänat att ha det liv jag har.
Jag tänker ibland tänker att jag förtjänar att ha ett bättre liv än någon annan, eftersom jag har kämpat för det och inte fått något gratis.
Så det kanske dubbelmoralist jag är?
Men det här med att jag inte har "fått något gratis".
Att bara födas i Sverige så har man fått mycket gratis.
Bara att födas frisk utan handikapp så har man fått mycket gratis, men det ser jag och många andra som en självklarhet.
Så det argumentet håller inte helt fullt ut - att jag inte har fått något gratis.
Så det kanske är schizofren jag är? Jag får fråga "Håkan".
Jag får helt enkelt söka vidare efter min identitet och fortsätta ställa mina jobbiga, hypotetiska, provocerande frågor, i hopp om att ta reda på vem fan jag är...