21 Juli: Levande legend
Jag älskar läsa, särskilt böcker med en historisk anknytning. Tyvärr finner jag inte helt ron hemma som jag gör på semestern.
Hitta en avskild plats vid havet och jag kan sedan sträckläsa - med några avbrott när man behöver svalka av sig i havet.
Dagens "hideout" - vid Agia Anna - vid det berömda klostret från filmen Big Blue.
Blev precis klar med boken Ghost at the Table, som var riktigt bra och intressant.
Läsa om hur man såg på pokern på 50 - 60 talet och att det på på något sätt då var accepterat att man fuskade. I allafall om du frågade fuskarna själva.
Doyle "ursäktade" sig med att det var andra tider och man var tvungen för att överleva.
Sen var det nog inte lika accepterat av dem som blev utsatt för fusket, så Doyle och grabbarna hade alltid med sig en pistol för att överhuvudtaget överleva till bilen som skulle ta dem därifrån.
Den ökände stor hustlaren Puggy Pearson "favorittrick" var att vid ALL-IN av motståndaren , föra sina marker mot mitten, men släppte aldrig händerna från sina marker förrän motståndaren visade sina kort och ifall det var en sämre hand.
Om motståndaren visade en bättre hand, släppte Puggy inte händerna från sina marker utan drog tillbaka markerna - och menade på att han inte alls tänkte syna.
Det blev ett jävla liv, men tydligen kom han undan med det och enl författaren så var det korrekt.
Även författaren menade på att motståndaren måste förvissa sig om att Pugsy tänkte syna.
Så funkar det inte helt idag, i allafall inte på CC, även om en dealer först gav min motståndare rätt.
Det var en kväll där jag hade tagit en eller två strama drinkar och jag spelade rätt aggressivt.
Jag hade träffat set på floppen efter att jag hade synat ett hårt bet preflop med 44 mot AA.
På rivern för min motståndare långsamt in alla sina marker mot mitten (en rörelse på ca 15 cm)
Utan att vänta på bättre tider säger jag "syn", varpå motståndare stoppar sin rörelse och säger att han inte alls var på väg "ALL-IN".
Dealern ger spelaren rätt, men jag ropar på floor och han ger mig rätt.
På 70-talet lämnar Doyle och grabbarna vägarna och beger sig till Vegas och prövar lyckan där i något tryggare miljö.
På den tiden (och även nu förvisso) så var/är inte pokerrummen någon speciell lönsam affär för casinot - eftersom man inte spelade mot "huset" utan mot varandra.
Så många kända gamblers fick hyra in sig och sköta pokerrummen själva inne på casinots domäner.
En av dem var Bobby Baldwin som 1978 vann WSOP Main event.
Bobby startade sedan ett pokerrum på Bellagio som kallas för Bobbysroom och där det dagligen spelas Highstake poker.
Därinne sitter nästan varje dag Doyle och spelar. Senast jag tittade in i Bobbysroom i somras, satt just Doyle, Ivey, Gus mfl.
Bakom glasskärmen i vänster i bild är Bobbysroom. Men alltid med öppen dörr.
Vem som helst får spela där, men du måste sätta dig ned med minst $100000.
Då både jag och Dybban var för fega att gå in och ta en bild på Doyle som satt och spelade, så skickade vi in farsan som utan dödsförakt gick in och frågade om han fick ta en bild.
Doyle log, nickade och sade "ok"
