8 mars: RWWPT, del 3 - mot New York
Bad Gastein - en fantastisk skidstad och kurort. Bad Gastein har gästas av många berömdheter och i denna lilla alpby har jag varit i fyra ggr. Den senaste gången var dock för ca 15 år sedan och del har förändrats en hel del.
Själva centrum har nog sett sina bästa dagar och många butiker och lägenheter verkade stå tomma. Men dom klassiska hotellen som ägs av STS har blivit renoverade och är mycket fräscha.
Casinot som jag besökte för 15 år sedan - då spelades dock ingen texas hold ém - var forfarande väldigt fint, litet och mysigt. Dock har dom ingen speciell dresscode - vilket de tyska och österrikiska casinorna brukar ha. Man kunde nog i princip traska in men skidbrallorna.
44 spelare hade kommit till start och alla kunde göra ett "re-entry" innan den 4:e nivån. Cap var 40 med 4 bord, men man hade valt att trycka in 11 spelare på varje bord vilket jag hatar när man gör. Detta har dock bara inträffat i Österrike.
Jag kan lätt se vem som är tysk eller svensk, men det är ännu lättare att känna igen en österrikare. Om alla heter "Glenn" i Göteborg, så heter nog alla " Rudi Völler" i Österrike.
"Rudi" - den typiske österrikaren
Taktiken var klar från min sida och det var att gå ut tufft från start. Jag fick även bra kort i starten, men trots höjningar och reraise från min sida, så var det alltid 3-4 spelare med för att se floppen. Efter några raisefold - mot de synglada Österrikarna - efter att konstant tokmissat flopparna, så fick jag dock dra ned på tempot.
Vid mitt bord satt de två personer som konstant satt och tänkte 3 - 5 minuter innan dom foldade, eller agerade. När dessa två allt som oftast hamnade heads-upp mot varandra så håll jag på att förvandlas till "screaming swede", när dom stirrade ut varandra i något form av "arga leken".
Det bästa var ändå när dom turades om att sätta "time" på sig själva.
Efter en stund hade en ryss tröttnat på deras beteende och började ropa "time" så fort en av dom hade tänkt i 10 sek. De "trögtänkta" spelaren fattade då ingenting och det blev ett komiskt tumult innan tävlingsledaren hade rett ut alla begreppen.
Tyvärr kom jag aldrig riktigt in i spelet och låg hela tiden under averege och efter åtta timmar fick jag kasta in handuken efter att gått ALL-IN , med AQ och mötte AA.
Det betydde dock mer skidor för min del och nästa dag strålade solen och dagen innan hade det snöat en del, vilket borgade för härliga backar.15 minuter innan liftarna hade öppnat, stod jag först i kön och tog den första liften upp.
Det var en helt underbar känsla att köra helt ensam i nyprepparererade backar utan en enda människa framför. Snabbare än vad jag åkte denna dag kommer jag nog aldrig att få uppleva.'
Jag kom upp i 134,8 km som snabbast - dock tog jag många pauser denna soliga dag, så snitt hastigheten blev långsammare än under Vasaloppet.
Min GPS klocka var igång hela tiden. Liften börjar vid den gröna punkten och man bor bara ca 500 meter undan, ungefär vid den blåa busskylten på bilden. Dock är hela Bad Gastein väldigt backig, så det känns som att gå en mil.
Snötillgången var väldigt bra, men jag tog liften hem (röd punkt) till grön punkt då det är så extremt sörjigt och tungt sista den sista biten.
Inte en käft.
Drömmen om att vara hel själv...
Skruva upp och lyssna på stillheten och hör bara hur skidorna skär i snön
Efter detta äventyr är det dags för nästa - imorgon söndag drar jag vidare till New York
