18 November: Ett kärt barn har många namn.
Ett kärt barn har många namn sägs det och jag är inget undantag.
Pokervärlden kallas jag för bla Tomte, Pajas och jubelidiot.
När jag gick i kyrkans barntimmar, så kallade man mig för "gubben med käppen", varför förstod jag aldrig. Det kan knappast ha varit av någon sexuell karraktär.
När jag var ca 8 - 10 år kallade min brors hockeypolare mig för "Galten". Det förstod jag heller aldrig.
I gymnasiet kallade man mina studiekompisar mig för "Psycho" och "Nazi." Psycho för mina konstiga noveller/dikter som jag skrev, där alla elever och lärare hade olika roller i mina berättelser och som dom fick läsa.
Nazi kallade man mig för mitt tyska påbrå och hade inget med att jag skulle ha sympatiserat eller delat åsikter med nazisterna.
Eftersom man kallade mig för Psycho och Nazi hela tiden, så tappade orden helt sin betydelse och ingen i skolan brydde sig. Men värre var det om någon utomstående hörde det för första gången.
Vi hade en kille i 6:an som hette Torbjörn och som blev "Tobbe", som blev "Tobben", som blev " Snobben" som tillslut blev "Snoppen".
Vi kallade honom för "Snoppen" varje dag och tilllslut tänkte vi inte på betydelsen av ordet. Vi sade det jämt och tänkte inte på att det kunde bli pinsamt i andra sammanhang och utanför skolan och tillsammans med föräldrarna.
Det enda jag vet var att han kallades för det även i 9:an och många tjejer blev nyfikna på honom.
I milltären kallades jag för "Auschwitz", då jag var ganska smal och helrakad.
Man kallade mig även för "0:an", vilket hade med mitt sista nummer i personummret, då det fanns två Andersson i vårt trupp. Jag tror att det var så i allafall...
Sen har har en del tjejer tyckt saker och ting om mitt utseende. Bla har man kallat mig för Robbie Fowler och när jag påpekade för den tjejen att "han är ju ful", så svarade hon: "Jag vet".
En annan tjej tyckte jag jag såg ut som Harry Conick Jr.
I helgen hade min pappa sin 70- års fest, där han bjöd in till mat och fest i Stockholm - i Sjöfartshusets Festvåningar - för sina kompisar, tidigare chefer, arbetskolleger och AIK:are.
Många hade jag träffat innan, men för 20-30 år sedan - och det var kul att se dem igen.
Brorsan sade att jag måste presentera mig som "den yngre", får då vet dom att han är den "förståndige".
Till bords hamnade jag brevid en allert 80 årig dam, som jag hade roliga samtal om resor och även spel.
Vi hade hur trevligt som helst och vi kom in på min frisyr som min flickvän inte helt är nöjd med. Jag har en ny frisör som har ett "projekt" med mig och jag har aldrig varit så lång hårig som nu.
Min åttioåriga bordsdam tyckte dock att jag var stilig på håret och jag liknande "Oskar Wilde".
"Men han är bög", fortsatte damen, varpå jag svarade:
"Det gör ingenting."
Varför jag svarade så har jag ingen aning om...
Oscar Wilde - The Fag.
Nu är jag inte så här långhårig, men jag vill dock inte se ut så här. Jag minns att Glimne klagade på min frisyr redan i Vegas i somras och höll med flickvännen att jag borde klippa mig.
