3 september: En historia för länge sedan, del 2
Dagens Wonderbaumiska vidsomord:
"Om jag går i någon annans fotspår, blir jag aldrig först"
Fortsättning från gårdagens inlägg:
VARNING FÖR STARKA BILDER I DENNA HISTORIA!!
Det är bilder som jag inte är "stolt" över, då jag tog bilderna utan tillstånd från personerna som jag tog bilderna på. Men jag tog bilderna för att dokumentera dom sjuka förhållanderna som rådde Ryssland 1994. Det är bilder som väldigt få personer har sett.
Året var 1994, 5 år efter Berlinmurens fall.
Rysslands centralbank hade chock devalverat den ryska rubeln över en natt. Alla som hade sina besparingar på banken var som bortblåsta.
Ena dagen så hade vissa besparingar på banken som räckte till att köpa en bil.
Nästa dag kunde dom med samma pengar inte ens köpa en korv.
Ryska folket hade det tungt när den västerländska kommersialismen knackade på dörren. Folk gjorde vad som helst för pengar.
På vår båt så jobbade bla en tidigare atomfysiker med att beställa taxi till våra gäster. Servitriserna tjänade på vår båt ca $100 i månaden. Lite mer än vad en läkare tjänade i månaden.
Dom som jobbade på båten jobbade i 3 dagars skift. Dom jobbade alltså i 3 dagar, 15 timmar i sträck för att sedan avlösas av ett nytt gäng.
I hytterna som dom sov i fanns inga dusch möjligheter. (Det fanns förövrigt inga dusch möjligheter för dem på hela båten)Ni kan tänka er hur dom stank efter 3 dagar intensivt jobbande.
Dom som avlöste dem luktade däremot fräscha och nyduschade. Men det gick snabbt "över", för dom valde att sova i samma sängkläder som kollegerna innan dem hade sovit i.
Jag var nere i dom "läskiga gångarna" vid ett par tillfällen för att se "eländet". Det som mötte mig var en avskyvärd stank alltifrån gamla matrester som dom hade tagit ifrån köket som låg utspritt i hytterna till kroppssvett.
Gulare sängkläder har jag aldrig sett.
Sovhytten där dom anställda sov.
När vi västerlänningar och chefsryssarna som jobbade på kvällen/natten fick vår "nattamat" så var det ingen hejd på lyxmat man fick, medans mina ryska kolleger fick rester från köket.
Jag mutade dock våra kockar med cigaretter och sprit så att dom åtminstone gjorde pizza till mina ryska vänner vilket var uppskattat. (Ni ser kocken på föra inlägget komma med pizza)
Ryssarna tyckte det kändes märkligt att jag brydde mig så mycket om dem. För deras ryska chefer gjorde inte det.
Personligen kändes det väldigt konstigt att dom såg mig som en slags aktoritet då
jag endast var 21 år gammal och hade noll erfarenhet. (Fast det sistnämnda visste dom iofs inte)
Då jag blev väldigt bra kompis med flera på båten så blev jag inbjuden till olika privata fester på fastlandet. Dom tyckte det var kul och en "ära" att deras "chef" ville komma just på deras fest.
En dag så frågade en rysk tjej mig som hade samma tjänst mig; ass bar manager om jag ville följa med att besöka en behandlingshem för alkoholister som hennes kompis jobbade på.
Jag tackade vänligt ja till "erbjudandet."
Om det arbetande ryska folket hade det svårt...
....ja då hade dom som var längre ned i hierakin det ännu värre
Personalrummet på behandlingshemmet för alkoholister.
Märk champagneflaskan på bordet.
En stackars kvinna som har ramlat in i ett elementet.
Vårdaren poserar framför kameran med en cigg i munnen.
En annan stackars intagen tillsammans med sin vårdare.
