31 Juli: Pokerstar vs Ken, del 1
Visst, pokerbloggsfären är en sandlåda och jag är en del av den. Jag vill redan nu varna för ett känsligt inlägg, med ev jobbiga efterföljande kommentarer. Men det känns som om jag vill få ett avslut på en extrem lång dispyt mellan mig och Ken Lennaárd.
Jag skall i min blogg - så sakligt som möjligt - berätta min story - från början. Jag har inget emot ifall Ken rättar mig ifall det är något som är fel.
Detta är min story och min uppfattning. Ken är av en annan uppfattning.
Det hela började den 12:e mars 2013, när Ken gjorde ett inlägg på pokerlistings som hette:
"Andledningen till att jag inte vill en bli superbloggare."
I detta blogginlägg hamnar jag och Ken i en dialog om bla "dubbelmoral".
Ken anklagade bla Dybban för att ha dubbelmoral och jag undrade bla om inte Ken hade någon dubbelmoral. För att göra en extrem lång historia kort - ni kan själva läsa inlägget och dom över 1200 efterföljande kommentarerna - så ville jag få slut på en lång marathon dialog, slutet på av en dag.
Ken hade bla sagt att:
"Denna mening visar grundproblemet. Du svänger dig med ord hit och dit som du inte förstår innebörden av. Framförallt så ändrar du dig hela tiden"
Jag skrev i slutet av en av dagarna:
"Men om jag har förstått dig rätt - om jag läser mellan raderna - så anser du dig ha mindre "dubbelmoral" än tex i detta fall Dybban och du kan därför anklaga honom för att ha det.
Är det en bra tolkning och som kan avsluta denna marathon dialog?"
Ken svarar på detta följande:
"Nej det var ingen bra tolkning. Det var fel helt enkelt. Igen.
Jag anser inte att jag har dubbelmoral. (Med reservationen att alla har det i sig, liksom både hat och kärlek, snålhet och generositet och så vidare.) "
I slutet av nästa dag - efter långa diskussioner om dubbelmoral - skriver Ken:
"Jag påstår att jag har mycket mindre dubbelmoral än Dybban. Skillnaden är faktiskt så stor att jag anser att man kan säga att i skuggan av Dybban så har jag inte har dubbelmoral."
I detta virrvarr - med lite skitkastning fram och tillbaka, där jag ibland inte förstår vad Ken menar - kommer Ken med ett erbjudande till mig den 13:e mars:
"Det verkar vara mest du som har problem med att förstå vad jag skriver. Om jag vore dig så skulle jag börja leta fel där. Undervisning i livscoaching kan du få för fem hundra kronor i timme. Mängdrabatt kan diskuteras. Undervisning i läsförståelse kan du få för 250 kronor i timmen för att jag skulle tycka att det var så kul."
På detta erbjudande svarar jag:
"Så kan det absolut vara Ken, därför tackar jag JA till ditt erbjudande, ifall vi öppet på denna blogg - eller min - har lektionerna. Jag köper 5 timmar till att börja med. (Du får dock bet dom sociala avgifterna mm)"
Ken svarar då:
Kul att du vill utveckla dig. Men erbjudandet gäller privatlektioner. Om du vill att mina lektioner ska gälla flera så blir det ett annat pris.
Eftersom jag vill att detta skall vara en offentlig lektion i läsförståelse, svarar jag Ken.
"Vad kostar det om fler får ta del av det?
Det är OK att du avbryter ifall du bedömer att jag saknar "talang"
Är det OK ifall jag begär pengarna tillbaka ifall jag bedömer att du saknar talang på att lära ut?"
På detta svarar Ken ingenting - och jag anser då i detta läge, att vi inte har någon deal.
To be cont.
