26 Juli: Greek stories
Santorini:
Då har man kommit till "smurf ön" Santorini. Här kan man ta perfekta facebook bilder och visa omvärlden hur fantastiskt man har det. Ön är som att leva i ett vykort - allt är prefekt och vackert. Dock saknar jag Amorgos redan.
Hela detta "hus" är vårt och det serveras frukost på sängen varje morgon.
En härlig utsikt från altanen på "huset".
Hela Santorini har en dramatisk natur. Dock började det skymma och jag han inte ta några bra bilder.
Prästen på Amorgos:
En av våra favoritstränder på Amorgos är Agia Anna. De är en liten strand, där max 8 personer får plats, innan det blir pervest, vilket det blir efter klockan 11, när horder av vrålande grekisk familjer invarderar badviken. Bäst är det att vara där mellan 9 -11, sen brukar vi åka därifrån.
Agia Anna ligger vid det berömda kyrkan (ej med på denna bild) som är helt insprängd i berget och som är med i filmen Big Blue.
När man går ned för dom branta trapporna ned till Agia Anna så passerar man ett litet kappell (på bilden) - som i filmen Big Blue är hemmet till huvudrollsinnehavaren, när han var ett litet barn. Idag hade man ett litet dop inne i kapellet.
När vi ensamma ligger och njuter av stillheten på stranden - innan de grekiska familjerna sabbar idyllen - så tittar vi upp mot det lilla kapellet.
Tyvärr kan inte bilden göra "stämningen" rättvis, men den är en rofylld känsla som infinner sig, när vi ensamma på stranden ser prästen äta sin frukost efter dopet och se ut över det kristallblåa havet.
Animal story nummer 1:
Vi bor alltid på samma pensionat - Big Blue pension rum nummer 9. Fannis som äger hotellet är en mycket kärleksfull man, som tillsammans med åsnan Dolly, driver pensionatet. Då vi har varit hos honom 7-8 ggr, så blir han alltid lika glad när vi kommer.
Varje dag har han ställt färsk frukt i kylskåpet.
När vi för 3 år sedan bodde här kom en katt till oss en morgon när vi åt frukost. Han tillhörde inte hotellet. Vi gav katten lite mat och sedan kom han varje morgon som kväll till oss. När vi vaknade på morgonen, låg han och sov på en stol på vår balkong.
Förra året kom han till oss igen och "flyttade in", och vi var därför i år väldigt nyfikna på ifall han fortfarande levde och om han även i år skulle besöka oss. Och det gjorde han.
Ungdjävel 1:
Efter att badat på Agia Anna, så brukar vi åka därifrån vid 12 tiden och äta en lunch i Choran - som ligger på vägen mot nästa strand - som vi alltid ligger vid på eftermiddagen. Då jag kände att jag var tvungen att både lätta på trycket och bli 500 gram lättare så gick jag på toalletten - som verkligen ligger "vägg i vägg" där man äter.
Innanför det lilla fönstret på bilden, utan något glas, är toalletten. Då jag var lite gasig i magen så blev det ett rejält utblås och säkerligen lite härlig disel lukt som strömmade ut genom fönstret och som fick näshåren att krulla sig och en fransk familj att skratta.
Då det inte fanns lås på dörren så fick jag hålla emot den, när jag ståendes gjorde mina behov, då en liten grekisk ungdjävel - på 5 år - som stod och dunkade och rykte i dörren för att komma in. Det finns en till dörr bakom den dörr som finns på bilden och därför såg inte Linda att det var ungen som stod och bankade - utan hon trodde det var jag som inte kom ut.
Kafka släng dig i väggen.
Ungdjävel 2:
Amorgos är en underbar plats där man ofta är ensam på stränderna. Då brukar jag kunna näcka mig, då jag av någon andledning får en jävulsk klåda på mina skinkor av badbyxorna. Men då vi idag skulle åka vid 17 tiden till Santorini så fick vi bada där vi bodde och då var det badbyxor på.
Efter badet satt vi på ett café och väntade på båten - som skulle ta oss till Santorini - och jag får en djävulsk klåda på skinkorna, trots att jag inte har några badbyxor på mig.
Jag var då tvungen att gå in på toa och klia frenetiskt och gav mig själv samtidigt smisk på rumpan, som blev röd som en tomat - vilket hjälpte mot klådan.
När jag står där och bankar på mig själv som den värsta psykopat masochisten - öppnar en ungdjävel dörren, som jag har glömt att låsa. Jag vet inte vika framtida men som jag gav den grabben, när han fick se mig.
Animal story nummer 2:
Efter att ha avnjutit en måltid vid Santorinis klippor, så var det dags att gå hem vid 23 tiden. På hotellet/restaurangen som vi var på - låg ca 7 km ifrån vårt hotell - bodde en hund. En söt ung schäffer hund som låg och sov utanför.
Jag kände att jag ville klappa hunden när vi skulle gå - och hunden vaknade till liv och viftade på svansen.
När vi sedan i mörkret - längs Santorinis oupplysta klippor - vandrade hem, följde hunden efter oss. Vi trodde att han bara skulle följa med en liten bit, men han hade bestämt sig för att följa med oss ända hem.
Vi försökte sjascha hem honom, men hunden vägrade. När vi vände tillbaka mot hotellet/restaurangen - lade sig hunden ned. Han gick inte att lura. Vi försökte gömma oss, men det gick inte heller.
Tillslut kom vi till hotellet som har en stor port. Vi smet in genom porten och stängde dörren.
Jag och Linda satte oss sedan ned och spelade Gin and Rummy någon timma, innan vi skulle lägga oss. Jag var nyfiken på om hunden var kvar, så jag gick bort till porten och öppnade den försiktig. Han satt där utanför.
Jag stängde åter dörren, men tydligen inte helt ordentligt, för efter ca 10 min ser jag hunden stå i trappan. Han hade tydligen fått upp porten.
Jag gick då fram till hunden som lade sig viftandes ned på marken. Han skulle inte gå en meter. Jag gick ut genom porten och fick tillslut hunden att komma.
Jag stängde åter porten - denna gång ordentligt.
När vi var färdiga med kortspelet, smög jag fram till porten och öppnade den försiktig. Hunden låg nu och sov utanför.
Blir spännade ifall han imorgon ligger kvar...
Vår podcast och alla länkar hittar ni här, läs DYBBANS blogginlägg samtidigt:
http://dybban.blogg.se/2013/july/ny-podd-med-odds-pa-trekamp-de-luxe.html
