23 Juli: Att våga...
Är på en stor ö men med lite invånare och lagom med turister. Ön heter Amorgos, känd från filmen The Big Blue.
Hit drar jag mig alltid tillbaka efter min vistelse i Vegas. Ön är raka motsatsen till Vegas.
Här läser jag massa böcker - inköpt i Vegas om Vegas.
Jag har varit här nio gånger och lokalbefolkningen och restaurangägarna känner igen mig och man blir bjuden på drinkar och rabatter av olika slag. Man känner sig välkommen.
Jag bor alltid på The Big Blue och hos Phanis och hans åsna Dolly och jag får alltid rum nummer 9.
I tre år i rad kommer samma katt och "flyttar in" hos oss. Han vet att han får fisk - morgon som kväll av oss. Varje dag vi kommer från stranden kommer katten i full galopp.
Efter alla åren här får vi höra massa skvaller. Allt är inte så idylliskt även om det verkar så.
Det finns en restaurang ägare som ingen verkar gilla; El Greco. Jag vet inte riktig varför, men det ogillas om man äter hos honom.
I nio år har jag bara hälsat på honom men aldrig ätit där. Varje år skiner han upp som en sol när han ser mig. Varför vet jag ej då jag inte har spanderat en "sekin" på honom...
...förutom idag.
Jag tänkte; "va fan" och satte mig ned hos honom.
Dock såg jag honom inte och det var ju lite trist tyckte jag, då jag ville att han skulle veta att jag hade varit hos honom.
Men när jag beställde räkningen kom han personligen ut och lämnade den till mig och tackade mig flera gånger att jag hade ätit hos honom...
...får se hur reaktionen blir imorgon, men det skiter jag i. Han har inte gjort mig något ont.
Nedan; hotellet Big Blue och Katten...samt vår favorit strand.
