15 April: Los Angeles, del 1
Los Angeles, Hollywood, Sunset Boulevard, kändisar, glitter och glamour. Here i come. Här vill jag leva här vill jag dö? Nej, ibland uppfylls inte dom uppskruvade förväntningarna helt och hållet. ibland inte ens nära...
Det var med fjärilar i magen och lätt ångest som jag programmerade GPSen till att ta mig till Los Angeles - med ett "pitstop" i den danska staden Solvang, som grundades av några danskar 1911. Här kunde man äta "Dansk" - såsom svenska köttbullar och köpa en "Swedish limpa."
Det var en pittoresk stad - men som kändes mer som en turistattraktion. Vi åt vår frukost här och vandrade sedan omkring i staden med danska gatunamn. Tydligen har staden 1 miljon besökare om året och även om det är en liten turistfälla - så rekommenderar jag att man åker hit.
I USA kör man lite annorlunda än vad jag är van vid med hemma. Det är en lugnare rytm i traffiken, men man kör om både till höger och vänster, samt man sicksackar gärna sig fram, vilket gör att man måste vara uppmärksam hela tiden.
Jag hade hört på förhand att traffiken i L.A är hemsk och att tom med dom som bor i staden tycker det är svårt att köra här. Men det gick extremt lätt att ta sig till hotellet och min oro var överdriven. Jag följde bara highway 101 hela vägen till hotellet som låg ett stenkast ifrån Holllywood Boulevard.
Med "vallet parking" vid hotellet - där man dom parkerar bilen åt dig och hämtar den för $22 om dagen, gjorde allt busenkelt. Vi checkade in vid 15 tiden och spänd som jag var - som ett barn på julafton - på den berömda Hollywood Boulevard och Walk of Fame, så bytte vi om direkt och vandrade 5 min till den berömda gatan.
Jag hade förväntat mig en "Strip" i Las Vegas style. Men den bilden dog ganska så omgående. Blev riktigt besviken. Ingen "glitter och glamour" känsla överhuvudtaget utan en halvsunkig gata med en massa utklädda personer som ville att man skulle posera sig med dem mot betalning.
Längs gatan fanns det affärer, barer och restauranger - men det låg uteliggare överallt och många av människorna som vandrade längs boulevarden var inga som jag skulle vilja vandra med en mörk kvöll - och vi fick inte någon lust att äta här överhuvudtaget. Dock var vi sugen på att gå på bio och vi köpte biljetter till "Olympus has fallen."
En riktigt cool actionrulle där tom öppningsscenen i "Rädda meninge Ryan" nästan kändes som en "fis i rymden." Jag rek varmt filmen även om den är en klassisk amerikansk Hollywood rulle. Filmen kändes väldig aktuell då skurken i dramat var Nordkorea.
Men filmen var grymt brutal och Linda kunde inte riktigt slappna av pga allt skjutande, då hon oroade sg för att något psycho i lokalen skulle ta efter.
Efter filmen så var vi hungriga och kände för att åka till lite finare strök för att äta en bit mat. Vi tog taxi till "Sunset Boulevard." Jag trodde denna gata skulle ligga när vattnet, men det gjorde den inte och denna "boulevard" kändes inte heller så "speciell" som den framställs. Det var dock en söndag, men jag hade allt för uppskruvade förväntningar på förhand.
Något som var lite "häftigt i allafall var att vi hamnade på bordet brevid Marge Heidelberg från serien CSI.
Marge från CSI.
Dom två näst följande dagarna hade vi planerat att besöka Universial Studios. Hade köpt ett dyrt jävla VIP paket - så mina förväntingar var skyhöga. Vi har även planerat att ta bilen till Beverly Hills och stalka några kändisar. Hur det gick får ni veta i nästa blogginlägg.
I skrivande stund tittar vi på bombattentatet från Boston och vi hör utanför fönstret en massa polis, ambulans och brandkårs sirener, vilket inte ökar på humöret.
