7 april: Ett rop på hjälp?
En tidigare arbetskollega har börjat uppföra sig väldigt märkligt. Jag har haft noll kontakt med personen sedan han slutade för 6 år sedan.
Nu har han ringt runt till gamla arbetskolleger och även till mig vid flertalet tillfällen för att boka ett "möte". När jag frågar vad "mötet" ska handla om säger han bara:
"Det får du veta då. Det var så länge sedan vi hade ett möte...det är dags nu."
Killen är en genom snäll kille, men har alltid varit en "tänkare" och grubblare. Han har alltid tidigare velat prata med mig om sina problem.
Eftersom jag drar till USA så sade jag att jag inte hade tid för ett möte. Han bor heller inte direkt granne med mig.
I lördags skickade han följande SMS:
"Bästa sättet att uppnå inre frid är att göra klart alla saker du har påbörjat.:-| Så jag bestämde mig för att se mig omkring här hemma om det var något som inte var klart.... Så nu har jag tagit resten ur rödvinsflaskan, baileys'en, de sista 14 ölen i backen, kahluan, resten av stesolidburken, valiumkartan, en chokladbit och de sista 8 lyckopillrerna. :-D
Du anar inte hur bra jag mår!!! Snacka om inre frid!! ;-) Men jag förstår inte varför polisen vill ha ner mig från taket nu? :-O Så med polisen hängande i takrännan på väg upp, så tar jag tillfället i akt och önskar dig och de du håller kär en riktigt god helg."
Jag ringde honom men kom bara till en telefonsvarare. Vet inte om detta är ett rop på hjälp eller om han "bara" vill ha uppmärksamhet. För han låter glad när man pratar med honom.
Jag har i alla fall kontaktat hans syster.
