10 Mars: Historien om en historia
När jag förra året var i Las Vegas och bodde på Palazzo, gick jag och min far förbi en konstgalleria som fanns på hotellet. I Skyltfönstret hängde en väldigt häftig tavla - i vårt tycke - som föreställde en känd skådespelare. Tavlans karraktär fick mig och min far att stanna upp och begrunda tavlan en stund, innan vi beslöt oss för att gå in i gallerian och begrunda tavlan lite närmare.
Vi var bägge eniga om att tavlan var "hur häftig som helst", men den kostade inte direkt gratis. Efter att vi hade stått och tittat på tavlan en stund kommer en asiatisk kvinna fram till oss - i 80 års åldern, och som jobbade på gallerian - och började prata svenska med oss. Den asiatiska kvinnan hade hört mig och min far prata med varandra.
Min far undrade hur det kom sig att hon kunde prata så bra svenska och hon förklarade att hon levde med en svensk man och hon hade dessutom bott i Sverige. Vi fortsatte sedan - tillsammans med den asiatiska kvinnan - att prata om tavlan och om konstnären som var "up and coming star". Vi var oerhört sugna på att köpa tavlan, men tavlan hade sin prislapp, så vi sade till den asiatiska kvinnan att vi bodde på hotellet och vi behövde tänka lite först, hurvida vi skulle köpa tavlan eller ej.
Den asiatiska kvinnan gav då sitt visitkort till oss, så att vi kunde kontakta henne ifall vi skulle besluta oss för att köpa tavlan. När kvinnan gav visitkortet till pappa, så reagerade han över hennes namn: "Noriko"
"Jag kände engång en Noriko", sade sade min far. "Hon jobbade som flygvärdinna på SAS, men det var många år sedan", fortsatte min far. Den asiatiska kvinna sade då att hon minsann också hade jobbat för SAS. Min far sade då att den Noriko han kände - och som jobbade för SAS - bodde norr om Stockholm. Den asiatiska kvinnan sade då att det hade hon också gjort. Min far sade då att den Noriko han kände bodde grannar med oss i Bålsta och att hennes man hette Göran.
Det visade sig att den asiatiska kvinna framför oss var vår granne, som vi inte hade sett på 35 år. Vi hade firat jul och ny år tillsammans med hennes familj och hon mindes mig väl. "Mattias, ja just det. Det var den lilla busiga och vilda pojken, för du hade väl en son till, som var äldre och lugnare, sade den asiatiska kvinnan.
Detta otroliga sammanträffande fick min far att köpa tavlan. För någon mening måste de ha varit med att vi hade sett tavlan. Det var dock ett problem med tavlan. Även om den var ganska cool och häftig, så var den samtidigt lite skrämmande. Min far visste att hans sambo inte skulle tillåta honom att hänga upp tavlan i deras lägenhet, eftersom hon förmodligen skulle karaktärisera tavlan som "grotesk", och samtidigt bli irriterad över att han hade köpt en sån dyr och ful tavla, som ändå inte skulle få pryda deras vägg.
Min far sade till Noriko att ifall han skulle köpa tavlan, så måste den få hänga kvar i gallerian i två månader och att hon sedan skulle skriva ett brev till min far - som hon skulle skicka till min fars lägenhet i Stockholm, där hon skulle skriva att han hade vunnit den på ett konstlotteri. Min far skulle givetvis bara nämna för hans sambo, när han kom hem från Las Vegas, att han hade träffat den asiatiska kvinnan och att han hade köpt en lott i ett konstlotteri och att han nu väldigt turligt hade vunnit tavlan.
Det var OK för den asiatiska kvinnan och min far betalade tavlan - med American Express - som sedan fick hänga kvar i gallerian, ca 2 månader. Månaderna gick och min far fick ett brev ifrån den asiatiska kvinnan. Men innehållet i brevet var inte det som min far hade förväntat sig. Den asiatiska kvinnan skrev att hon någon dag innan som hon skickade brevet, hade kommit till konstgallerian för att jobba och hade då mötts av en lapp där det stod att gallerian hade gått i konkurs och gallerian var igenbommad.
Min far kontaktade American Express och berättade vad som hade hänt. Lyckligtvis fick min far tillbaka pengarna, men vi ville få tag i tavlan. Men av någon andledning kunde han inte köpa tavlan från konkursboet. Den asiatiska kvinna gav då konstnärens alla kontaktuppgifter till min far, så att min far kunde kontakta konstnären direkt. Min far fick tag i konstnären och sade att han var intresserad av tavlan.
Man kom överens om priset - som blev ca $1000 billigare, än om han hade köpt det direkt från gallerian. Tavlan skeppades över atlanten och till min fars lägenhet. Mycket riktigt fick inte tavlan komma upp på väggen. Tavlan var så groteskt att tom min fars städhjälp var tvungen att göra korstecknet, när hon passerade tavlan, som stod på golvet.
Eftersom jag själv var så förtjust i tavlan, fick jag och min sambo den som julklapp och nu har tavlan äntligen hittat hem och till ett hem där den uppskattas...
Min far åkte ned med tavlan till Skåne denna helg och vi skålade i champagne när det äntligen hängdes upp på väggen och därefter tittade på filmen som denna karräktär medverkade 1975. Vilken var filmen och vad heter skådespelaren?
Vidare så hade Norikos man - som hette Göran - bla köpt och sålt casinos i sin ungdom och hade bla designat foodcourten på Bellagio och Green Valley Ranch.
