13 Februari: Ensamma människor
Tänkte för en kort stund glömma min Japanresa och "Pokerkriget". Tänkte istället berätta om ensamma människor. Något som gör ont i mitt lilla pokerhjärta är att se skadade djur och ensamma människor. Att vara ensam och någon som ingen bryr sig om, måste nog vara något av det värsta i livet man kan råka ut för.
Idag när jag åt min lunch, så iaktog jag en äldre herre och en äldre dam som satt ensamma på varsitt bord och åt. sin lunch. Mycket möjligt att dom själva hade valt att äta ensamma, men jag såg att dom smygtittade på varandra - utan att den andre så det - när dom ibland reste sig ifrån sitt bord, för att fylla på tallriken med mat ifrån buffén.
På dom andra borden såg jag olika par, kolleger och en del ungdomar,som åt tillsammans. På några andra bord - precis som mitt eget - satt några yngre personer och åt/fikade ensamma, men som samtidigt fingrade på sina smarta telefoner och frenetiskt uppdaterade sina "ansiktsböcker".
Den äldre damen hade ingen smartelefon utan verkade istället försöka att memorera alá carte menyn, genom att konstant vända och vrida den, för att verka "upptagen." Den äldre mannen försökte istället hitta något intressant på parkeringen utanför, men som då och då lyfte blicken mot den äldre kvinnan - utan att hon såg det - när hon fyllde på sitt fat och vice versa.
Det kändes som om dom önskade att dom hade modet att fråga den andre ifall denne kunde sätta sig ned hos den andre. Jag önskar att JAG hade modet till mig att försöka "para" ihop dem på något oskyldigt sätt.
När jag lämnade restaurangen nickade jag år den äldre kvinnan och log - samtidigt som hon smuttade på ett glas med något rött innehåll. Detta fick kvinnan att spilla på sin blus, då hon förmodligen blev överraskad över min oväntade manöver, då hon ville le tillbaka...
Imorgon är det alla hjärtans dag, vem vill vara ensam då?
Och det här med djur. Denna stackars vovvee träffade jag i en park i Tokyo
