6 Februari: Tokyo, del 1
Jag vet inte ifall det är en myt att japanerna bara är trevliga och hjälpsamma, för att dom tycker vi västlänningar är idioter. När det gäller mitt fall, så var jag säkert många gånger en idiot, - i deras ögon - när jag inte ens kunde spola toalletten, eller hitta ut från en tunnelbanestation. Men enormt hjälpsamma var dom. Jag behövde bara se förvirrad ut någon sekund, så sprang det fram någon trevlig japan till undsättning.
Jag älskar Sverige och är stolt över mitt land - även om allt inte är perfekt. Men den enorma ödmjukheten, hjälpsamheten och att aldrig brusa upp - blev jag öerhört imponerad av - samt renligheten i Tokyo. Inte ett papper någonstans på gatorna, trots att jag bara såg totalt 3 papperskorgar i hela Tokyo.
Jag tog tåget från Narita airport till Shinjuku - en resa på 1 1/2 timma. Shinjuku är en av - eller rent av världens största tunnelbane/tågstation i världen. Jag hade ett rent helvete att hitta ut ifrån stationen. Släpandes på det tunga baggaget och dödstrött efter en 11 timmars flygresa - gjorde att man inte tänkte helt klart, när man irrade omkring för att hitta en utgång. Dels var jag stressad av att jag hade bokat en tid med en guide - Nao - som skulle visa oss staden.
Jag hittade tillslut utgången, hotellet och guiden Nao. En kille på 33 år - som precis hade gift sig. När jag frågade ålder på hans fru, så sken han upp. Tjejen var nämligen bara 19 år. Jag märkte fort att japanen älskade sina animerade superhjältar och tjejer som var 20, men såg ut som 12.
Nao var väldigt öppen och trevlig och svarade på alla mina miljoner frågor. Jag märkte snabbt att staden var väldigt ren, men saknade papperskorgar. Nao berättade då för mig att man hade tagit bort alla papperskorgar efter den gasattack som staden utsattes för 1995 - av en domeddagssekt. Attacken utfördes i Tokyos tunnebanesystem och man hade placerat ut gasbehållarna i papperskorgarna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Sarin_gas_attack_on_the_Tokyo_subway
Tokyo har en hel del skyskrapor - mycket i stadsdelen Shinjuku som vi bodde på. Men Nao berättade att man ogärna byggde höga hus. Mest för att behålla "charmen" - enl Nao. Däremot fanns det enorma "världar" under marknivå. Man kunde gå in ett på utsidan oansenligt hus, men som tex döljde ett stor köpcenter några våningar ned. Många restauranger och barer kände jag lite ångets över - som låg djupt ned under markytan - som jag besökte. Särskilt efter brandkatastrofen i Brasilien bara några dagar innan, så kändes det många som riktiga dödsfällor.
Noa lotsade oss runt och berättade om Tokyo. Bla om den ekonomiska kris som landet befinner sig i, som gjorde att många inte hade råd att flytta hemifrån. Nao skulle få sin första lägenhet -en tvårummare i Tokyo - som han skulle dela med sin nya fru - för 15000,- i månaden!
Många cafeér och kareokebarer tog ut en timavgift. Man fick dricka så mycket te eller öl (på kareokebarerna) under den timmen. Inte som vi i Sverige, där vi köper vårt kaffe, men får sitta hur länge vi ville. Detta gjorde att många ungdomar "flyttade in" på dessa kafféer. Det var billigare att betala en avgift per timma, än att hyra en riktig lägenhet. Nao berättade att folk sov med kläderna på i soffor och stolar och att många kafféer hade inrättat duschmöjligheter.
När det gäller kaffér så var det poppis med "Kattkaféer". Då Linda älskar katter så gick vi dit. Där betalde man 70,- i timmen och fick kaffe och umgås med katter.
Efter kattkafé besöket så drog Nao oss med till bla Tokyo "redlightdistrict" - vilket jag många gånger tyckte hela Tokyo var. Jag gick även till ett ställe där man fick öva Baseball - för 25 kronor fick slå på 30 bollar som kom farandes i mot dig i olika hastigheter. Men sedan var det dags för den stora höjdpunkten för dagen: "Robotrestaurangen." Den var så ny att inte ens Nao hade sett den innan. Något sjukare är det nog svårt att hitta.
Så mycket till restaurang var det inte. Man fick ett "matpaket" och dricka - som man kunde äta medans robotshowen föregick. Jag trodde att stället skulle betjänas av robotar. Istället fick jag uppleva en bisarr och märklig show, där lättklädda tejer dansade och robotar slogs mot olika animerade superhjältar. Det går faktiskt inte att beskriva det jag fick uppleva.
Här slåss en animerad superhjälte med Godzilla
Lättklädda tjejer på en pansarvagn...
Linda med några "animerade" superhjältar. I bakgrunden ser ni några tejer som åkte runt i taket på någon slags linabana.
Nedan ser ni ett litet filmklipp - från robotrestaurangen.
Klicka nedan
http://youtu.be/Mtio31vrG6w
Kvällen avslutades på en väldigt trevlig och en väldig lokal restaurang - där man fick sitta och äta på golvet. Vi drack sake, öl, sushi och spelade Otehllo, som enlig Nao härstammade ifrån Japan.
Nao till höger som spelar Othello på sin Iphone med en kompis - som kom senare på kvällen.
