5 januari: Flykten från Nordkorea, del 6
Men in Black - dom svarta kråkorna - fanns överallt. På gator, torg och på hotellen som vi bodde på - smög sig olycksbådande omkring och övervakade allt och alla. När jag väl hade lyckats lista ut vilka dom var - så kände jag direkt igen dom på deras ondskefulla blickar och deras speciella gångstil.
Men dom levde nu endast vidare i mina drömmar - långt bort från "Drömmarnas land." Endast verkligheten kunde döda dom svarta kråkorna.
Men inte denna gång. Det var verklighet - det var längre ingen någon dröm som jag kunde vakna ur. Dom var här, i min verklighet, dom svarta kråkorna.
Ni ser dom på bilden - eller hur - dom svarta kråkorna?
21 september 2012 - Stockholm:
Det var med förväntasfulla och lite lätt nervösa steg som gick jag mot utställningen om Nordkorea, som en av resenärerna ifrån samma grupp som mig skulle ha. Hon hade bjudit in alla som hade varit med i gruppen och det skulle bli jättekul att få träffa många igen - nästa ett halvår efter resan till "Drömmarnas land."
Jag var även väldigt nyfiken ifall det var någon från resan - som skulle komma på utställningen - som visste hur det hade gått med fransyskan, som hade brutit armen första dagen på vår resa. Fransyskan som fick gå med en ogipsad arm under hela resan. Trots den "överlägsna nordkoreanska sjukvården" kunde man inte hjälpa henne.
Man hade röntgat hennes arm - dock fick varken fransyskan eller hennes man få se bilderna. Frågan var om röntgenmaskinen överhuvudtaget fungerade på det lokala sjukhuset som hon fick besöka
Utställningen var i en liten och diskret lokal i Stockholm och överallt på väggarna hängde det foton - med bilder tagna från resan - i ett förstorat format. Jag hälsade och kramade om värdinnan för utställningen och vi pratade lite om vår resa i "drömmarnas land".
I den övre lokalen fanns det även en hink - med en text där det stod:
"Dessa bilder raderade den nordkoreanska gränspolisen".
I hinken så fanns det en massa framkallade foton som gränspolisen hade raderat ifrån hennes kamera. Dom hade gått extra hårt mot just henne och i över en halvtimme hade man genomsökt all hennes utrustning. Någon hade uppenbarligen tipsat gränspolisen. Tydligen kunde man med hennes minneskort - få fram de bilder som hade blivit raderade.
Jag skrattade för mig själv och tänkte tillbaka på när jag stod "öga mot öga" med den nordkorenska gränsvakten, som frågade efter det andra minneskortet. Jag undrade för mig själv ifall mitt minneskort - eller om alla minneskort - hade denna funktion. För om det vore så och om jag då hade vetat detta, så hade allt blivit mindre dramatiskt och ett förhör mindre - med den nordkoreanska polisen - i mitt liv.
På bottenvåningen av lokalen hade man ställt upp en filmduk och stolar för 10 personer. Hon och hennes man hade filmat med sin kameror från nordkorea - som man nu spelade upp för besökarna. Hon berättade att hon hade fått mycket skit och otrevliga samtal ifrån vår researrangör - eftersom dom ansåg att hon skulle ha uppgett att hon var "journalist" - när researrangören ordnade visum till oss. Nu menade researrangören att dom kunde mista sitt tillstånd att förmedla resor.
Men hon hade ingen journalistisk utbildning - egentligen så var vi väll alla som var där "jounalister" - och hon ansåg inte att hon skulle uppge detta. Efter att ha tittat på den 12 minuter långa filmen - där filmaren hade fått med efterspelet med mitt fina och nyinköpta korenska schackspel, som jag hade bytt mot ett "äkta" nordkoreansk schackspel, som var handmålat på ett vinalon "filt", med hål från ciggaretter - från några äldre schackspelande män, så gick jag upp på övervåningen.
När jag hade tagit det sista trappsteget - så fick jag den där obehagliga och isande känslan igen, som jag fick varje gång som jag såg dem. Dom svarta kråkorna. Dom var här och det var ingen dröm - det var verklighet. Dom stod och tittade på hinken med texten:
""Dessa bilder raderade den nordkoreanska gränspolisen".
18 april - vid den Nordkoreanska gränsen
Jag har aldrig ansett mig som feg och jag gillar att tänja på gränserna och gambla. Men jag har aldrig gjort det med mitt liv som insatts, så vad skulle jag svara på hennes fråga?
"Is it any other pictures taken from Democratic People's Republic of Korea?"
_____________________________________________________________________________
I den 12 min långa filmen som visades på utställningen, (Se film nedan) så kan ni 6,13 in i filmen se hur vi springer som galningar - samtidigt som våra guider skriker - "Dont run the guard will protect you - efter att ha brutit oss ut ifrån vår buss för att se millitärparaden. 10.25 in i filmen ser ni mannen som jag sålde mitt schackspel till - hur han förhandlar till sig cigaretter mm - med schackspelet som valuta.
1,47 in i filmen kan ni se fransyskan och hennes lindade brutna arm.
(Förstora gärna upp filmen i helformat)
"Dont run, the guards will protect you"
http://vegas2008.blogg.se/2012/june/utkast-juni-10-2012.html
Millitärparaden:
http://vegas2008.blogg.se/2012/june/utkast-juni-12-2012.html
Mannen som köpte schackspelet
http://vegas2008.blogg.se/2012/june/utkast-juni-17-2012.html
