14 oktober - Flykten ifrån Nordkorea, del 4
Jag insåg mitt misstag allt för sent. I stressen av att dom Nordkoreanska gränspolisen äntrade vårt tågset, så hade jag gömt fel minneskort i mina kalsongerna. I min hand hade jag det stora minneskortet på 16BG - och i kalsongerna minneskortet på 4gb och med dom oskyldiga bilderna på.
Det var för sent att köra ned handen i brallan och fiska upp minneskortet och jag var tvungen att stoppa ned det större minneskortet i kameran. Dom hade nog undrat ifall jag hade en kamera utan minneskort om jag inte lagt i ett minneskort i kameran.
Dom Nordkoreanska gränspolisen kom in i varsin ända av tågsetet och min kupé var i mitten. Precis till vänster om mig hade jag fyra stycken nordkorenanska affärsmän - som bla tidigare i sitt liv varit i Norrköping på en jordbruksmässa. Vad dom nu skulle fick jag aldrig veta.
I den andra änden av tågsetet kom 4 uniformerade poliser inrusandes och skrek ifall det var några jounalister ombord. Dom fick inget svar ifrån någon ut av grupp, men dom hade tydligen ett bestämt mål. För dom hoppade över dom 2 första kupeérna och gick direkt fram till en kvinna ut ur vår grupp och bad henne öppna alla sin väskor och visa för dem all hennes kamerautrustning.
- Are you a Journalist?, frågade en av gränspolisen och kvinnan skakade på huvudet.
Under vår resa hade Seniorguide fört anteckningar om vår grupp. Vi hade skämtsamt skojat med varandra att han säkert skrev om oss - och att vi säkerligen skulle bli utlämnade till den Nordkoreanska säkerhetspolisen. Vi visste då inte hur rätt vi hade.
Senare under veckan hade en av resenärerna - som kunde korenska - sett anteckningar ur Seniorguides anteckningsbok som låg längs fram i bussen, där han tydligen hade "misstankar" om en kvinna i vår grupp som tog väldigt mycket bilder - "på ett proffisionellt sätt". Vi visste inte vilken kvinna han misstänkte. Jag undrade för mig själv vad Seniorguide hade skrivit om mig, då jag sprang omkring och gav bort presenter till barnen och hela tiden försökte söka kontakt med Nordkoreanerna.
I 30 min gick 2 gränspoliser igenom kvinnans bilder som hon hade tagit. Dom raderade en hel del bilder. Men det som var lite komiskt var att dom även raderade "dåliga" bilder, där tex blixten ifrån kameran hade slagit igenom på bilden, så att Kim Il Sungs statys blev "ful". Dom tog bort bilder på statyer på dom stora ledarna ifall inte hela statyn var med.
Dom lät henne behålla bilder på soldater i närbild som bugade för dom stora ledarna eller andra patriotiska bilder. Bilder på fattiga människor i arbete togs genast bort.
BRA BILD - enl Nordkorea
KLICKA PÅ MINIBILDEN!
DÅLIG Bild - eftersom hela huvudet inte är med. Annars hade regimen tyckt att detta var ett perfekt bild
KLICKA på BILDEN!
BRA BILD - enl regimen
DÅLIG BILD - Soldater målar väglinjerna vita och städar vägbanan.
KLICKA på BILDEN
DÅLIG BILD - enl regimen
KLICKA PÅ DEN LILLA BILDEN!
DÅLIG BILD - enl Regimen
KLICKA PÅ BILD!
BRA BILD - en västerlänning (Jag) "hyllar" regimen. Både seniorguide och den unga guiden Sun sade att det var "ytterst ohövligt" - att inte vinka....så jag vinkade....
Eftersom vi var ca 25 deltagare i vår grupp och ifall varje person skulle genomsökas i 30 min, så förstod vi att detta kunde ta låång tid. Efter att dom hade raderat ca 200 bilder ifrån kvinnan, så fortsatte man gå igenom - vagn för vagn. Jag brukar inte vara nervös, men jag måste erkänna att jag nu inte mådde bra. Dels för att dom förmodligen skulle radera en hel del bilder ur min kamera - vilket skulle förstöra hela resan. Men tänk om gränspolisen - som kom ifrån det andra hållet och som jag hade missat - sett mig köra ned det andra minnsekortet i kalsongerna.
Linda visste inte om att jag hade gömt minneskortet. Vi hade kommit överrens att lägga det "löst" i väskan och ifall dom hittade minneskortet, så fick det vara så. Linda ville inte riskera något. Men i sista sekund ändrade jag mig - utan Lindas vetskap - och nu var det försent att lägga tillbaka minneskortet. Jag undrade även vad Seniorguide ev hade sagt om mig för gränspolisen.
När den Nordkoreanska gränspolisen extremt nogrannt (värre än vad dom gjorde med oss) hade vänt "upp och ned" på kupén brevid oss - där dom Nordkoreanska affärsmännen satt - samt tittat i genom deras baggage samt alla anteckningar dom hade med sig, så tittar Linda ned i väskan och ser att minneskortet inte ligger där längre.
Linda tittar upp från sin säng och mot mig som står i korridoren utanför vår kupé. Jag ser att hon precis skall fråga vad minneskortet är någonstans - men hon hejdar sig precis när hennes blick möter min tomma och panikartade blick. Linda förstod genast vad jag hade gjort.
Precis i det ögonblicket kommer gränspolisen in och frågar ifall det finns några Normänn i vår kupé. Linda rycker till och tittar mot den kvinnliga gränspolisen och jag håller på att kräkas...
