19 Augusti: Flykten ifrån Nordkorea, del 1
Efter en mycket intressant och intensiv vecka, så var det dags att åka tillbaka till verkligheten. Även om jag bara hade varit borta en vecka, så kändes det som mycket längre. Dels för att det var långa dagar som var fullspäckade av aktiviteter och samtidigt som jag inte hade någon som helst kontakt med omvärlden.
Jag skulle åka tåg tillbaka till Kina och det skulle ta 24 timmar. Vi hade visserligen sett fattigdomen på landsbyggden, men jag tyckte det skulle bli spännande att se Nordkoreanska landsbygden och dom olika städerna ifrån mitt tågfönster. Något som vi alla oroade oss över var den nordkoreanska gränskontrollen, där man (enligt guiderna) noggrant skulle genomsöka vårt baggage, samt kontrollera våra kameror, så att vi inte hade tagit "felaktiga" bilder.
Hela resan skulle bli förstörd ifall dom raderade alla "förbjudna" bilder som jag hade tagit under resan. Jag hade tagit med mig två minneskort, där den ena minneskortet endast innehöll "vanliga" turistbilder från Irland samt Nordkorea, medans jag hade på det andra minneskortet mer "förbjudna" bilder. Jag hade ca 7 timmar på mig att fundera ut var jag skulle gömma minneskortet.
På ett hotell som låg på landsbygden - som vi sov på - fick vi bra kontakt med dom nordkoreanska servitriserna som serverade oss. Efter våran middag, lade vi upp våra laptops på bordet och visade bilder för varandra - som vi hade tagit under resan.
Vi märkte att dom nordkoreanska försiktig och diskret försökte se våra bilder. När vi märkte det så vinkade vi dem till oss. Många som jobbade där hade aldrig varit i Pyongyang. Som jag tidigare berättade så var varje stad isolerad ifrån varandra och innevånarna var tvungen att ansöka om att få åka till en annan stad.
Det var endast vår grupp som sov på detta hotell. Det nordkoreanska ölet var i världsklass.
Servitrisernas "chef" tittade lätt ogillande på servitriserna -"då och då" - men "chefen" lät servitriserna att titta på våra bilder. Vi hade tagit flera bilder bla ifrån 100-års firandet, vilket intresserade servitriserna mycket. Dom enda bilder som dom får se är dom som regimen väljer att visa i TV samt tidningarna, för sina medborgare. Så dom tittade storög på våra bilder.
När deras "chef" inte var i närheten visade vi bilder som dom nog aldrig tidigare hade sett. Servitriserna frågade mannen i den gröna t-shirten på bilden - när "chefen" var borta, ifall han hade bilder ifrån hans land, familj samt hus och det hade han. Han visade flera bilder bla ifrån den svenska skärgården och dom blev helt förtrollade. Dom ville ställa en hel del frågor, men efter en stund så sade (förmodligen) "chefen" att nu fick det vara nog och vinkade till sig flickorna, som moloket bugade och lämnade oss, eftersom vi hade druckit och ätit klart.
Klockan 9.55 skulle vårt tåg gå från Pyongyang till Peking. Det var vemodigt att lämna landet och guiden Sun, som var väldigt rörd. Jag såg att hon hade tårar i ögonen när hon vinkade farväl till oss samt sin tysk ifrån Karlsruhe - som även han var berörd. Detta var guiden Suns första grupp och hon sade att hon aldrig skulle glömma oss.
Senior Guide som var mer luttrad hade sagt till vår guide Robert att vår grupp var en av dom roligaste som han hade haft. Trots alla missöden som vi hade varit igenom så hade vi varit vänliga och tillmötesgående.
En trött men glad Rockn Wonderbaum, som snart skulle sätta sig i ett helt nytt tågset. Problemet vara bara det att i våra kupeér så satt det tydligen folk. Men efter en stund hade det löst sig och personerna fick lämna tåget och vi fick våra platser.
Det var fina vagnar och kupeér, men väldigt trångt. Det var 6 personer i varke kupé. Jag hade varit smart nog att bara ta med mig en liten väska. Min större resväska var kvar på hotellet i Peking. Dock hade inte alla gjort så.
Min Kupé. Dock skulle vi byta vagn vid gränsen och till en kinesisk sovvagn - så vi satt alla på dom nedre sängarna. Dock bävade vi för hur det skulle bli i Kina.
Jag hade fått tag i 2 spel på resan hittills. Ett koreanska schackspel, samt ett Fia med knuff liknande spel ifrån Suns bror. Dock hade han skämts för att ge mig det spel han hade, då det var i så uselt skick. Så han hade ritat spelet på en stort vitt papper, samt köpt några udda träningar. (Som Glimne gillade och som han inte tidigare hade sett) Normalt spelades det spelet - som jag hade fått - med långa pinnar, som kastas upp i luften och som fungerade som tärningar.
Men jag var på jakt efter fler spel. Kanske skulle jag hitta någon som fördrev den långa tågresan med att spela något koreanskt spel, som jag kunde köpa. När jag gick längs korridorerna, så tittade jag in i varje kupé. I kupéerna hade man lagt upp stora medtagna måltider. Det stank verkligen mat i hela tåget.
I en av kupeérna såg jag några nordkoreaner som satt och spelade ett kortspel. Det var inga vanliga västerländska kortspel, utan bilderna på korten hade blommotiv. Jag frågade ifall jag fick komma in i kupén och bevittna spelet. Dom låg och beredde plats åt mig. Jag iaktog spelet en stund och försökte klura ut vad det gick ut på, utan större lycka.
När dom var klar med sin omgång frågade jag ifall jag fick köpa spelet för 10 samt om någon av dem ville lära mig spelet. Ägaren till korten gav mig korten gratis och log. Han ville även gärna visa mig hur spelet fungerade.
Ägaren av korten gick med mig till min kupé och gick igenom spelet med oss. Han var väldigt bra på engelska och var på väg till Peking.
Som alla (nästan) nordkoreaner, så hade han en bild på Kim Il Sung på kavajen.
Efter att ha visat oss kortspelet som var ganska avancerat, så ville jag att han skulle visa mig reglerna på det spel som guiden Suns bror hade gett mig. Sun hade lärt mig litegrann, så vi körde igång en omgång, som jag faktiskt lyckades vinna.
to be cont.....
