17 Juni: Drömmarnas land, del 21
Kim IL Sungs 100 åriga födelsedag avslutades med ett hejdundrade fyrverkeri. Pyongyang som normalt är ganska så nedsläckt - var denna dag förhållandevis väldigt upptänd. Men som ett trollslag släcktes hela stadens samtliga ljuskällor ned kl 20:00, för att man skulle kunna beskåda fyrverkeriet.
30 minuter senare tändes staden igen - dvs några viktiga monumnet och skrytbyggen. Det som slog mig på denna resa var deras otroligt dåliga underhåll, trots att det var arbetare överallt som jobbade med mer eller mindre meningslösa uppgifter hela tiden.
Det verkade som man hellre byggde nytt än att försöka underhålla olika byggnader som stod i förfall. Tex så åkte vi förbi ett par riktigt nedgångna och öde nöjesparker - med pariserhjul och radiobilar mm - samtidigt som man invigde ett ny stor nöjespark i staden.
Juchetornet som alltid lyser - ser ni på högersida. I mitten ser ni Las Vegas liknande skrytbyggnader som lös i mörkret, medans resten av staden var relativt mörk.
Nordkoreas senaste skrytbyggen som i ett svagt ögonblick fick en att tro att man var i Vegas.
Kvällen den 15:e April bodde vi på ett skit hotell uanför staden. Ingen värme, vatten på rummen. Men det hade varit en fantastisk dag med en mängd intryck. Trots att vi inte fick se "Mass Dances", så blev det ändå en lyckad dag tyckte vi flesta.
I det mörker som rådde under fyrverkeriet hade den unga guiden Sun stått brevid sin "tysk" - som jag tidigt under resan märkte att hon var mycket intresserad av. Det såg nästan ut som dom höll varandra i handen, men mörkret och fyrverkerierna spelade synen ett spratt
Jag hade vi varje tillfälle som bjöds under resan försökt Sun att förstå hur intresserad jag var över att komma över riktiga koreanska spel som var made in Nordkorea. Jag sade att allt var av intresse samt att jag undrade ifall hennes vänner och grannar inte hade spel för försäljning. Hela gruppen var tillslut involverad i min "speljakt."
Seniorguide hade lovat mig att nästa dag - den 16:e april - att vi skulle stanna vid en souvenirbutik, så att jag kunde få tag i mina spel. Jag påpekade hela tiden att det var mycket viktigt att dom skulle vara gjorda i Nordkorea. Jag berättade att jag kände en känd svenska samlare som var mycket angelägen att få tag i spel ifrån landet.
Nästa dag innan vi skulle åka en flodbåt på Taedong river - en flod som gick igenom huvudstaden - för att samtidigt äta en lunch, så stannade vi till vid souvenirbutiken. Jag hittade bara ett koreansk schackspel, men till min besvikelse så stog det inte made in DPKR. Jag frågade guiden och butiksinnehavaren ifall spelet var gjord i landet.
"Of Course", fick jag till svar.
Jag köpte spelet trots att jag inte ansåg spelet vara "unikt" nog åt dr Glimne. Han hade ju redan en mängd koreanska schackspel, så jag ville verkligen hitta något extra åt honom. Innan min resa hade Glimne mailat mig tydliga instruktioner och bilder på dom spel jag skulle hålla utskik efter - vilket som sagt hade involverat hela gruppen.
Efter lunchen på Teadongriver och precis innan båten skall lägga till ser vi på en bro en mängd unga koreanska flickor i deras nationaldräkt komma gåendes. Det var en mäktig syn. Dom gick över bron och satte sig runt vår buss.
Vi gick iland och guiderna gav inga restriktioner om att vi inte fick ta bilder eller "söka kontakt med dem eller dyl. Utan vi fick gå fritt längs kajen och ta bilder och vinka åt dem. Dom var väldigt glada och vinkade tillbaka men blev generade när man ville ta ett foto av dem.
Där båten hade lagt till var vid en park och vi fick för första gången gå relativt fritt. Jag tyckte det var märkligt - men det var bara att "tacka och ta emot" och njuta av ögonblicket att vara "fri." Längs vattnet i parken satt det män och kvinnor som åt, sjöng och spelade kort och njöt av att vara lediga. Min konspiratoriska hjärna gick givetvis igång och jag trodde att detta var uppgjort på förhand. För allt såg för idylliskt och vackert ut och vi fick dessutom gå själva.
Man spelade kort och drack öl i solen. Det var en helt underbar dag och vi fick ta vilka bilder vi ville. Kändes jättemärkligt.
När jag går längs vattnet i parken ser jag ett gäng äldre män spela koreanskshack och jag går till männen för att studera dem på nära håll.
Här sitter männen på huk och spelar spelet. Flera andra män följer intresserat med. Riktigt koreanskt schack pjäser skall ha 8 kanter enligt dr Glimnes och spelas på en enkel duk/spelplan. Denna "duk" eller spelplan var av något plastigt material - möjligtvis av deras egna framtagna konsttyg; Vinalon. Spelplanen verkade även ha hemmagjorda linjer.
Detta tänkte jag hade varit perfekt att ge till Glimne. Ett äkta korensktschack - köpt i Nordkorea av riktiga schack spelande nordkoreanska män vid floden Teadong River i Pyongyang. Så därför sprang jag som en gasell tillbaka till bussen för att hämta mitt schackspel som jag hade köpt i souvenirbutiken.
Jag återvänder andfådd till männen och säger till den unga guiden Sun att jag vill byta mitt nya schackspel med deras samt att dom skulle få et par paket cigaretter som tack för besväret. Den unga guiden Sun tittar undrande på mig och frågar varför jag vill byta mitt nya fina mot deras gamla och skitiga.
Jag svarar bara att "ju mer skitigt, desto bättre" och ler till Sun som ler tillbaka och skakar på huvudet. Hon går fram till männen och frågar dom på koreanska ifall jag fick byta till mig deras spel. Först tittar männen väldigt undrande och förbryllande mot både mig och guiden Sun. Dom frågar säkert även Sun varför jag vill ha deras skitiga spel i utbyte mot mitt nya. För hon bara skakar på huvudet och skrattar när dom säger något till henne.
När männen förstår att jag menar allvar så tar dom tacksamt emot mitt nya spel och borstar generat av deras spelplan fri från cigarettaska. Guiden Sun säger att dom är jätteglada men känner sig dumma som ger mig deras skitiga och lortiga spel mot mitt nya och fina. Jag säger att hon skall säga till dem att ju skitigare det är desto bättre är det - och dom skrattar. Hade lust att säga att ifall dom hade snytit sig på spelplanen så hade dom fått 2 cigarettpaket till.
Vi tackar varandra och han bugar artigt åt mig. Jag känner mig dock som den stora vinnaren, även om han var stolt som en tupp...
...jag fick senare höra av några andra resenärer i gruppen som hade stannat kvar vid platsen att han hade varit jätteglad för spelet och bjudit sina kompisar laget runt på röka. Man kan nog undra vad han tänkte vad Sverige var för plats i världen.
Glad i hågen vandrar jag vidare längs vattnet. Då ser jag helt plötsligt en man ställer sig upp och börjar sjunga för full hals.
Många gånger när jag vandrade i "drömmarnas land" - så undrade jag vad dom innerst inne tänkte och vilka deras drömmar var. För det har vi väll alla - drömmar? När jag gick vidare längs vattnet ser jag en ung tjej - med blommor i handen - som tittar ned i vattnet. Först trodde jag hon skulle hoppa i.
Jag önskade så att jag kunde språket. Men det hade nog inte spelat någon roll. Men vad tänkte den flicka på? Vilka drömmar hade hon i "drömmarnas land?"
