10 Juni: Drömmarnas land, del 19
15 April - KIM IL SUNGS 100 åriga födelsedag - Pyongyang
När vi på morgonen på Kim IL Sungs 100-åriga födelsedag fick beskedet att vi inte skulle få närvara vid "Mass Dances" på Kim Il Sungs torg - så blev vi väldigt irriterade och nedstämda. Vi hade alla verkligen sett framemot det. På bussen på väg till frukost så var det även några som uttryckte sitt missnöje att vi hela tiden "hunsades" runt och aldrig fick gå eller prata med vanliga Nordkoreaner.
Den unga guiden Sun sade då att man hade lagt in ett "special arrangemang" i programmet. Man hade ställt i ordning en "Festival" - Mangyongdae Fun Fair - där vi skulle få både "leka" och "dansa" med andra Nordkoreaner. Stämmningen blev en aningens bättre över den infon.
Men först skulle vi efter frukost till Revolutionary Marty´s Cemetary för att hedra stupade Nordkoreanska soldater. Väl framme vid platsen vandrade vi upp de 300 granit trappstegen till toppen, (Jujak Peak) där själva gravplatsen för 200 martyrer är belägen.
När jag vänder mig om möts jag av en enastående syn som fick mig att rysa.
Svartklädda militärer vandrar uppför Revolutionary Marty´s Cemetary...
..samtidigt som ett annat grönklätt förband vandrar nedför - efter att ha lämnat blommor vid gravarna.
Klicka för att förstora!
Närmare så här kan man nog inte komma
Klicka på den lilla bilden!
Efter att lagt ned blomster på martyrernas gravar åkte vi till Mangyondae Fun Fair för att "festa" loss med invånarna - tänkte vi. Men vi förstod ganska snabbt att detta arrangemang - som låg utanför staden - var för att bli av med turister och icke VIP´s. 
Visst var det kul att se pandor dansa och dom som uppträdde var riktigt duktiga, men det var ju själva firandet vid Kim IL Sungs torg man ville se.
Till denna festival hade man kört ut stackars hårt drillade nordkoreanska barn som skulle underhålla turisterna och så att dom skulle få ta dom "exotiska" bilderna - som man sedan kunde visa sina grannar och vänner på hemmaplan.
I denna posé kunde barnen stå i flera minuter utan att röra en min - så att turisterna fick dom bilder de ville ha. Klicka på den lilla bilden så ser ni bättre! Det verkar vara "mode att luta huvudet till vänster i Nordkorea. Härligt naturliga.
Farsan passade på att ge bort små märken på olika figurer till barnen som var väldigt uppskattat.
Klicka på den lilla bilden!
Trots det fina vädret och dom duktiga barnen så blev det inte som vi hade trott. Vi var nu rejält irriterade och det var nästan myteri stämning på bussen. Efter många och långa diskussioner och förhandlingar samt telefonsamtal (inte våra telefoner dock) till de som centralt höll i vårt program, blev vi slutligen lovade att med vår buss åka tillbaka till centrum för att på håll om möjligt få en glimt av evenemanget.
På vägen tillbaka åkte vi förbi Kim Il Sung mausoleum och då fick vi veta att även den programpunkten var inställd pga av dödsfallet till Kim Jung IL. Då brast det för många. En del menade att detta var droppen och resan nu var förstörd. De var ju därför man hade valt att åka just nu - för att ta del av firandet.
Nu var vi i bussen på krigstigen. Vi tvingade mer eller mindre vår busschaufför att köra mot Kim Il Sungs torg. Busschauffören gjorde så - men bussen blev stoppad en bra bit därifrån. Guiderna försökte lugna oss genom att erbjuda oss att gå på en circus på eftermiddagen.
"Circus", sade en man bakom mig i bussen. "Hela jävla landet är ju ett circus" - dock hörde inte guiderna vad han sade. Nä, ingen ville gå på circus - vi villa se firandet.
När bussen kör in på en sidogata så ser vi längre fram en enorm folksamling och som står och viftar med flaggor. Dom står längs en stor huvudgata och vi ser mängder av enorma stridsfordon åka förbi i kortege. Vi skriker nu alla i bussen att stanna - för detta ville vi se. Guiden Sun sa att det fick vi inte. Men några av oss började pressa sig ut från bussen.
"Don´t leave the bus, the guards will protect you", ropade Sun förtvivlat. Jag personligen kände att varken jag eller gruppen orkade med några mer besvikelser.
Senior Guide pratar oss till rätta och säger att vi skall bli kvar i bussen och att han skall prata med vakterna. Vi tror att detta bara är en sken manöver, men när vi ser Senior Guide vinka till oss utan för bussen, rusar alla ut ifrån bussen.
Som ett rabiessmittade hundar på grönbete springer vi som dårar mot folk hopen. "Jag är fri, jag är fri", strömmade det ut ifrån mitt huvud. I bakgrunden hör jag guiden Sun skrika:
"Keep together, and don´t run. The guards will protect you"
