3 Juni: Drömmarna land, del 15
Efter en riktig jobbigt natt - där det var iskallt på på hotellrummen och det saknade både vatten och ljus - så åkte vi tillbaka till Pyongyang för att först gå på ett ART GALLERY, som låg på en av dom heligaste platserna i Nordkorea - Kim Il Sungs torg.
Det är en plats där alla magnifika parader äger rum - där människor står i tusentals och hedrar sina ledare som står högt uppe på ett podium, samtidigt som alla stridsfordon åker förbi, för att demonstrera sin styrka för omvärlden.
Vid varje busstopp som vi gjorde, passade jag på att prata med vår unga guide Sun om att jag verkligen var angelägen att få tag i riktiga Nordkoreanska spel. Hon lovade att hjälpa mig. Dock var hon lite mer avisande mot mig när Senior Guide stog i närheten, när vi pratade om spelen. Så jag försökte därför hitta lägen där jag ensam kunde får prata med henne. Sun verkade mer "mänsklig" än Senior Guide.
Det var grymt frustrerande att inte få komma kontakt med själva folket. Så vid varje busstopp - där bussen stannade vid en del människor - så försökte jag att komma kontakt med någon familj för att ge deras barn mina kritor och ritblock. Till slut sket jag i guiderna förmaning och gick med bestämda steg fram till en familj - som blev lite skrämd först. Särskilt deras barn.
Klicka för förstorning!
Men vilket barn hade inte blivit rädd, när en vilt främmande person går fram till dig på gatan, för att ge dig presenter. Efter att ha fått ögonkontakt med föräldrarna och deras tillåtelse att ge min gåva till deras barn - så hukade jag mig mig ned och sträckte fram kritorna och målarblocket. Den unga flickan var oerhört blyg. Men hon vågade sig fram till mig och tog emot min present. Hon tackade genom att bocka sig för mig oerhört djupt, så att hon nästan slog huvudet i marken.
När jag går därifrån kommer Senior Guide fram till mig och "undrar vad jag håller på med." Jag svarar bara att jag gav en present till flickan. Men det var något jag inte fick göra utan tillåtelse ifrån guiden. "Nästa gång var jag tvungen att säga till", sade Senior Guide barskt.
Den unga guiden Sun kom sen fram till mig och sade att jag var en "snäll man" och uppskattade min gest. Men varje gång som jag gav bort mina presenter, tittade Senior Guide först igenom ritblocket - så att jag inte hade skrivit några hemliga meddelanden där - innan jag fick ge bort mina gåvor. När jag sedan åker ifrån platsen så ser jag ifrån bussfönstret hur den lilla flickan håller hårt i kritorna och blocket - tryckt mot sitt bröst. Sånt värmer en.
Vid flera tillfällen hoppades jag på att bussen skulle braka ihop, så att vi var tvugna att lämna bussen och på så sätt få "mingla" med folket. Vi letade hela tiden efter skäl till att få konfrontera dom nordkoreanska människorna. Vid ett annat tillfälle när vi precis hade gått av bussen för att köpa lite vatten - ser vi två kvinnor dra en alldeles för tungt lastad vagn med backar med potatis. Precis som dom passerar oss - går hjulen sönder och dom välter hela vagnen. Farsan och Jesper ser chansen och rusar fram för att hjälpa damerna. Guiderna rusar efter och undrar vad dom är på väg.
Men farsan och Jesper struntar i guiderna och hjälper dom stackars kvinnorna.
Men givetvis dyker en "men in black" upp i vänster bildkant.
Klicka för förstorning!!
Damerna är väldigt tacksamma och säger flera gånger: "Tank U, tank U", samtidigt som dom bockar huvuderna djupt som tack. När farsan och Jesper bockar tillbaka - så ler dom glatt. Guiderna gillar inte att jag fotar händelsen och ber mig radera bilderna. Vilket jag givetvis INTE gör...
Klicka för förstorning!!
Vid denna plats var det vi hjälpte damerna. Som ni ser så kryllar det inte av folk att komma i kontakt med.
Men nu var det som sagt ART GALLERY på Kim IL Sungs torg som gällde. När bussen stannade utanför galleriet på torget, så såg vi tusentals av människor dansa. Man övade inför "Mass dances" - som skulla äga rum nästa dag på torget. För nästa dag var det den 15:e April och 100-års firandet av den döde presidenten Kim Il Sung.
Det var en enormt häftig syn att se så många människor dansa samtidigt. Guiderna ropade åt oss att inte stå och glo, utan bad oss bege oss in i galleriet. Men ingen brydde sig om guiderna. Det här var mycket roligare att se.
Kim IL Sungs torg.
Ovanför bilderna på "far och son" - brukar ledarna stå och vinka åt folket.
Klicka för förstorning!!
Det är helt magiskt att få stå där på Kim Il SUNGs torg och bevittna det hela. Alla struntar i guiderna som står och gastar om att vi har ett pressat tidsschema och skall in i ART GALLERY genast. Precis som jag skall "kapitulera" för guidernas förmaningar och vända mig om för att gå in i ART GALLERY, så ser jag något i ögonvrån som får min kropp att frysa till is och jag ser samtidigt hela familjen Anderssons liv passera i revy.
Jag ser farsan gå tillsammans med en kvinna ur gruppen - med bestämda steg - mot folkmassan. Guiderna ropar att dom genast skall komma tillbaka - samtidigt som jag håller på att kissa på mig av upphetsning....
To be cont..
