23 Maj: Drömmarnas land, del 14
Först såg jag dem inte, men sen såg jag dem överallt. "Men in black". Det var när vi vandrade i en park i Pyongyang, som jag blev medveten om dem. I Nordkorea har man ett system där man kontrollerar varandra och rapporterar in till myndigheten den minsta "avikelsen."
Jag läste i boken "Ingen att avundas" - som handlar om olika nordkoreaners öden - om deras "angiveri-system". I ett hyreshus hade en familj fått tillstånd till att ha TV och alla grannar samlades hemma oss familjen. Bla tittade man på ett program som handlade om tillverkning av stövlar och att nordkoreanska stövlar är av världsklass.
En granne hade då spontant undrat lite lätt kritiskt - var man kunde "köpa dessa fantastiska stövlar". För han kunde inte hitta dem. Nästa dag hade polisen gripit mannen.
På många av dom kort jag tog - så ser man en eller flera svarta figurer på bilden. Jag tänkte faktiskt inte på dem, förrän jag kom hem. Dom kunde stå och bara stirra rätt fram och verka fullständigt ointresserad av dig. Men det var vid ett tillfälle som jag satte mig på huk - lik nordkoreanerna gör - för att dels vila min rygg, men samtidigt se ifall jag kunde sitta som dem - som jag för första gången uppmärksammade dem.
Jag hade gått ifrån gruppen och hade satt mig ned vid en buske och strök med handen på bladen. Jag ser då hur två personer vänder sig om och iaktar mig. När jag sedan går därifrån, så ser jag att dom går bort till samma plats och buske och undersöker platsen som jag hade varit på.
Denna "svarta man" leder alla människor över andra sidan gatan. Först fattar jag inte varför det helt slutar komma människor där jag står.
KLICKA FÖR ATT FÖRSTORA!!
Svarta pilen - "men in black."
I bakgrunden ser ni nästa "svarta man" - vid den svarta pilen.
Dessa tre "men in black" - på höger sida - står bara och stirrar rätt fram. Men när jag väl om underfund med dessa personer, så började jag "driva"med dem. Just dessa personer och tillfälle, gjorde jag samma "ritual" som vid parken. Jag satte mig på huk och strök med handen på marken. Sen blev jag mer avancerad och lade pinnar och stenar i olika postioner, som dom sedan verkade "analysera", efter att jag hade lämnat platsen.
Klicka på bilden!!
Efter att ha blivit medveten om dem - så var det oerhört lätt att se vilka dem var. Dom stämde inte in i omgivningen. Nu var det förvissa inte bara "men in black" som höll koll på oss. (förutom våra guider) Det kunde tex vara kärleksfulla par som stog och kramades, men så fort jag gjorde en "avstickare" till någon "buske", så vände dom på sina nackar diskret, för att se vad jag gjorde. Likadant var det med damen vid köttaffären som "angav" mig till mina guider.
Sedan hade dom givetvis "vanliga" och mer odiskreta "vakter". Men det var våra guiders uppgift att se till att vi inte vandrade iväg. Men jag antar att dessa vakter, säkert anger guiderna ifall dom inte skötte sig. Dom vände alltid bort huvudet, när jag ville ta en bild på dem.
Dessa bilder är tagna klockan 7 på morgonen. Just denna morgon hade jag vaknat upp av stadens propaganda högtalare, som ropade ut oilka meddelanden.
På denna video hör ni kampmusiken och en "hetsig" talare som väcker Nordkoreanerna - kl 7 på morgonen. I slutet av denns filmsnutt, ser ni en man sitta på huk - på "nordkoreanskt vis" - vilket även jag försökte. Skruva upp ljudet i era högtalare på datorn.
Klicka i höger hörn om ni vill förstora filmen!!
En till film ifrån en annan morgon - i en annan stad. Just denna morgon sprang Robert och en tjej ur gruppen på egen hand i staden. Dock under uppsikt av vår guide - men det var en "enorm frihetskänsla".
