15 Maj: Drömmarnas land, del 10
2012.04.15 Pyongyang - Nordkorea: 100 års firandet av Kim Il Sungs födelsedag
Nu stod varken Wonderbaum eller dom övriga i gruppen ut med mer besvikelser. Det här skulle dom bara få uppleva. Dom sket fullständigt i ifall detta skulle bli det sista dom skulle göra i livet. Wonderbaum hade tillsammans med resten i gruppen tagit sig ut av bussen och löpte nu som hungriga vargar mot folkhopen och spektaklet - med kamerorna i högsta hugg.
- Detta skulle bara dokumenteras, tänkte Wonderbaum, när han hade tagit täten i gruppen och löpte som en gasell längs Pyongyangs gator.
I bakgrunden hörde Wonderbaum Sun skrika:
- Don´t run - keep together - the guards will protect you!!
2012.04.13 Nordkorea bussfärd från DMZ till Kung Kongs grav
Alla var upprymda och exalterade efter besöket på DMZ. En spännande upplevelse. Nu stod det på programmet att vi skulle besöka Kung Kongs grav, ett museum samt ett sjukhus (BB) i Pyongyang. Vi skulle dock först äta en lunch.
Vi fick på bussen veta vilket hotell som vi skulle bo på denna kväll - och det var inte det hotell som vi på förhand hade bokat, eller bott på dagen innan. Dock lovade man 1 timma varmtvatten, så att vi kunde duscha - vilket gladde farsan öerhört mycket, eftersom han inte hade duschat på 2 dagar - samt rum till alla. Vi klappade alla händerna och livet kändes toppen och jag hade nästan glömt bort incidenten med kvinnan som blev påkörd.
Efter en välsmakande lunch med bla Kimchi, så var det dags att åka vidare till Kung Kongs grav. Våran guide Robert skall ta fram något ut ur hans väska, som finns i en sidolucka utanför bussen. Han gick ned på knä och hade det andra benet längs marken och försökte få ut sin väska från bussen.
Ett välsmakande nordkoreanskt öl - Kimchi - sega kolor - fisk? - ägg - ris och morötter till lunch, åt jag bla tillsammans med den genomtrevliga fågelskådaren Jesper - som fick 1st!! fågel på bild, på hela resan. Djurlivet var minimalt i Nordkorea.
En äldre fransyska ser inte Roberts utsträckta ben - utan snubblar på benet och faller handlöst med huvudet in i bussen. Där blir hon liggande avsvimmad. När hon väl vaknar till liv, så klagar hon på svåra smärtor i armen. Hennes ena kind är helt blå.
Den duktige med olycksalige Robert
Några läkare i gruppen får fram värkmedicin som dom ger till damen och vi spjälar upp hennes arm som vi tror är bruten. Efter en stund får vi fransyskan på fötter och vi är tvugna att åka till ett sjukhus för att röntga armen. Jag tycker givetvis synd om fransyskan och detta skulle göra vårt redan hårt pressade schema ännu mer pressat.
Det enda positiva i eländet var att vi skulle få se en stad och plats - som inte var planerat på förhand av guiderna. Hur skulle våra guider lösa detta?
Guiden SUN och Seniorguide.
Människorna i Pyongyang är iallafall någolunda vana med västerlänningar men det var inte människorna i staden som vi kom till, där sjukhuset låg som skulle röntga fransyskans arm. Dom stog och tittade på oss med stora ögon - och när vi vinkade till dem ifrån bussen, så vinkade en del försiktigt tillbaka.
Inga personbilar i denna stad. Någon lastbil - men en mängd cyklister.
Utanför sjukhuset en passande bild på en kvinna i militärkläder med rödakors bindel på armen.
Det var svårt att få några bra bilder ifrån bussen. Denna pojke står utanför sjukhuset, där vår buss nu står parkerad. Vi får inte gå av bussen.
Men när han får se mig ta foton på honom - blir det stackars pojken helt livrädd och springer som en tok ifrån bussen skrikandes. Om det var för kameran eller "Trotskij" i bussen han blev rädd för vet jag inte.
Självklart fanns det bilder på "Far och Son" även i denna stad.
Vi lämnade fransyskan på sjukhuset för att hon skulle röntgas, men vi skulle hämta upp henne efteråt. Därför fick vi göra om programmet lite. Vi skulle gå på museum först. Det var där jag för första gången kom i kontakt med dom "klassiska" nordkoreanska överdrifterna...
