13 Maj: Drömmarnas land, del 9
2012.04.14 klockan 19:26 Pyongyang - Nordkorea
Ingångsdörren stod på glänt och ett konstigt blått ljus strömmade utifrån butiken. Wonderbaum kramade sin kamera som han hade i fickan, nervöst med handen.
- Vad skulle han göra när han kom in i butiken?, tänkte Wonderbaum. Skall jag slita upp kamerna som någon jävla paparazzi-fotograf - och bränna av en gäng bilder eller skall jag bara helt värdigt dokumentera med ögonen?
När Wonderbaum hörde att något ropade en andra gång, stannade han till. Han tittade på männen som lyfte in ölbackarna upp på lastbilsflacket. Dom hade upphört i sitt arbete och tittade nu på Wonderbaum. Wonderbaum som nu är cirka 30 meter ifrån matbutiken, vänder sig om och ser att damen som stog i gränden, nu går med raska steg mot souvenirbutiken - samtidigt som hon kastar allvarliga blickar över axeln mot Wonderbaum.
- Fan, tänker Wonderbaum. Jävla spionkärring. Vad gör jag nu? Springer jag in till matbutiken, så lär jag väl få mig en åthutning, men värst blir det väll för guiden Sun.
Wonderbaum står i valet och kvalet, om vad han skall göra. När Spionkärringen slinker in i souvenirbutiken - förmodligen för att skvallra till guiderna - så ger Wonderbaum upp. Han går moloket tillbaka mot "safe-Zon"
Precis då kommer Linda utifrån souvenirbutiken och möter upp Wonderbaum vid bussen. Wonderbaum berättar om det inträffade och säger att Sun säkerligen snart kommer utspringandes ifrån souvenirbutiken.
Mycket riktigt så kommer Sun - som utskjuten ur en kanon - springades ut från souvenirbutiken. Men eftersom Wonderbaum står vid "safezon" - så räknar han inte med att få någon utskällning.
- Hallo, Is it not cold outside here, säger Sun ömkligt och osäkert.
- No, it is very warm outside here, svarar Wonderbaum och ler.
- No, it is very cold - come inside please, fortsätter Sun med samma olyckliga min.
Wonderbaum har lust att tjafsa emot Sun, men när han ser hennes vädjande blick, så nickar han instämmande och säger bara:
- Yes, you are right, it is very cold outside here, och han följer sedan med in i souvenirbutiken.
2012.04.13 klockan 11.35: Nordkorea, vid den Demilitariserade zonen. (DMZ)
Veckans första programpunkt var alltså ett besök vid DMZ. Ett av världens mest hårdbevakade gräns. Man har läst en hel del om denna gräns - som ligger på den 38:e breddgraden. Formellt är det fortfarande krig mellan Sydkorea och Nordkorea. Man har ett elddupphör sedan 1953.
När vi närmar oss området - så ser jag på avstånd den Sydkoreanska flaggan vaja på avstånd, fastsatt på en gigantisk flaggstång. Dock sitter givetvis Nordkoreas flagga på en ännu högre flaggstång på den andra sidan av gränsen.
Innan vi kommer till den riktiga gränsen - så får vi en kort genomgång av koreakriget och fakta om området som vi nu befinner oss vid - av en nordkoreansk soldat samt en guide på plats, som översätter det han säger.
Gränsen.
Nord och Syd.
Vi befinner oss just nu vid den RÖDA STJÄRNAN. Bilderna som ni strax kommer att få se är tagna från den RÖDA PILEN i vänster hörn. BLÅ PILEN är SYDSIDAN. Gränsen går igenom husen i mellan den röda pilen och blå bilen. N
KLICKA HÄR SÅ SER NI TYDLIGARE!!
Gränsen går alltså igenom dom blåa och vita huset. Byggnaden bakom är SYDSIDAN som är fullproppad med kameror.
Vi skall gå in i det mittersta blåhuset - där halva huset ligger på nordsidan och andra halvan på sydsidan.
Nordkoreanska vakter. Gränsen går vid betongupphöjningen. Jag hade förväntat mig att amerikanarna skulle stå på den andra sidan. Man har har hört att soldaterna står och stirrar ut varandra. Men tydligen är det så att när norrsidan har besökare - då är amerikanarna borta. Och när sydsidan har turister, så är nordkoreanerna borta.
Löjtnant Hun, tar emot och leder oss in i en av dom blå barrackerna. Farsan med det gråa håret och läder jackan - som ivrigt lyssnar och som ställer en mängd frågor - sitter på nordsidan. På andra sidan bordet sitter den unga tysken från Karlsruhe - och han på sydsidan. Soldaterna i bakgrunden står även dem just på sydsidan.
Löjtnant Hun ber oss att titta tavlan med flaggorna. Han frågar om vi känner igen våran flagga. För finns den med på tavlan, så stred man mot hans land Nordkorea. Några svenskar säger då glatt att Sverige inte finns med och löjtnant Hun ler lite lätt.
Farsan som är mycket intressad, ställer en mängd frågor till Löjtnant Hun om allt möjligt. Vi har en guide med oss hela tiden som översätter. Jag blir lite nervös över farsan, för han ställer så mycket frågor att jag är rädd att Löjtnant Hun skall tro att han är en spion från sydsidan.
Löjtnant Hun svarar dock artigt på alla frågor som farsan ställer. Tillslut säger Hun något till guiden. Guiden vänder sig om mot farsan och säger:
- Löjtnant Hun undrar vad du jobbar med.
Farsan tar nog det som en komplimang, eftersom han är pensionär och svarar att han inte jobbar mer då han är för gammal. Jag vet inte om Löjtnant Hun förstår vad farsam menar. I Löjtnant Huns värld slutar man inte när man är för gammal utan när man dör.
Farsan och Hun börjar inleda en diskution med farsan, där Löjtnant Hun börjar ställa frågor till farsan vad han tycker om olika saker. Dom andra i gruppen står brevid och lyssnar fascinerad. Pappa frågar Löjtnant Hun om den nya ledarens Uns ålder. Löjtnant Hun svarar då att det ännu inte är officiellt hur gammal Un är, men att det är lite ohövligt att fråga om deras ledares ålder.
Men Hun frågar farsan om vad han tycker om deras ledare Hun och en rad andra frågor. Personligen tycker jag att det är mycket fascinerande. Jag vågar också ställa några frågor. Bla om han jobbade när Obama var besök vid gränsen någon vecka innan.
- Of course, svarade Löjtnant Hun.
Jag frågar vidare om han hade sett Obama - men då svara Hun att Obama var för feg att visa sig.
Farsan frågar om han får ta en bild tillsammans med Hun och Hun nickar.
Hun och farsan fortsätter att ivrigt att prata med varandra - ända tills vi skall åka iväg. När vi sätter oss i bussen för att åka - så händer något märkligt. Löjtnant Hun stannar bussen och kliver in. Våra guider tittar lite oroligt på varandra, när Hun går bak i bussen och sätter sig brevid farsan och börjar prata med honom. Då farsan inte kan något ord koreanska, så förstår han inte vad Hun säger - men Sun skyndar till som tolk. Bussen börjar sedan åka och Hun och farsan diskuterar med varandra.
Sun har fullt upp med att översätta.
Man diskuterar bla ihopslagningen av Öst och väst Tyskland. För Hun vill och tror att den nya ledaren Un kommer lyckas med att slå ihop Norr med Syd. Men Hun vill inte att det skall bli som när Väst och Östtyskland slogs samman - där USAs idee´r och ideal härskar. Det slutar med att farsan bjuder in Hun till Stockholm, när väl Syd och Norr blir ett land. Hun ler och tackar vänligt för inbjudan och kliver sedan av bussen
Det är svårt att återge - men det var ett väldigt speciellt ögonblick, särskilt för farsan...
I bakgrunden och i diset, vajar den Sydkoreanska flaggan....
Här vajar den Nordkoreanska flaggan - upphängd på en mycket högre flaggstång.
