12 Maj: Drömmarnas land, del 8
2012.04.18, klockan 11.25: Pyongyangs, Nordkorea - Hemresa och på tåg mot Kina
Det rytmiska dunkandet från dom ej sammansvetsade tågskarvarna hade vaggat Wonderbaum till sömns - i den nybyggda tågkupén. Utanför tågfönstret fortsatte livet som vanligt - där hårt arbetande nordkoreaner slet för brödfödan. Dom plöjde den otroligt magra jorden för hand. I bästa fall hade man ett ko. Dock hade Wonderbaum sett vid något tillfälle att man hade använt en traktor.
Ensamma människor som satt på huk på gigantiska fält och hackade med små hackor - på någonting. Det såg så planlöst och märkligt ut.
Det var så mycket Wonderbaum hade velat säga till guiden Sun. Det var så många frågor som fanns i Wonderbaums huvud - innan avresa till Nordkorea - som han ville ha svar på. Han tänkte minsann pressa dem och ställa kritiska frågor - när han väl var i landet. Men av rent hövlighet gjorde Wonderbaum inte det. För han visste på något sätt, svaret ändå.
För Wonderbaum förstod, att hon förstod, att han förstod, att hon förstod....
...för Wonderbaum förstod att Sun förstod att Wonderbaum förstod att andledningen till att man inte fick röra sig fritt som turist i landet, inte berodde på att man skulle bli överkörd eller gå vilse. Han ville aldrig konfrontera henne eller genera henne genom att pressa henne med just den frågan - varför man egentligen inte fick gå fritt.
Hon hade ändå bara pliktskyldigt sagt att det var för att man hade ett tight schema, man kunde bli överkörd eller gå vilse, samt att "the guards will protect you". Men det var som sagt ett skådespel - där Sun och Senior Guide utåt sätt fick det att framstå att man fick göra vad som helst - men att programmet var så tight, att man inte hann med någonting utanför programmet. Alla fann sig i det och skattade nog lite inombords och blev imponerade hur smidigt dom undvek våra frågor eller önskemål, som inte passade in, utan att tappa ansiktet eller förolämpa oss.
Som tex när vi skulle åka den berömda tunnelbanan, där alla turister bara får åka mellan 2 specifika stationer - som är oerhört vackra. Men eftersom inga turister har fått åka längre - så tror man att det bara finns två stationer och inte 16 som dom själva påstår.
När vi hade åkt till en station och klivit av, så frågade Wonderbaum om man fick åka en station till. Sun svarade då:
- Of course, men nu står vår buss vid denna station och nästa tåg kommer inte på en stund. Av ren hövlighet pressade ingen Sun - utan alla nickade förstående.
Tunnelbanelinjen - enligt myten finns det bara 2 stationer. Eller finns det 16?
Det var vid matbutiken - den som Wonderbaum försökte smyga till utan att bli upptäckt - som han för första gången förstod att Sun förstod att Wonderbaum spelade med i den bisarra leken. Den var nog bara en illusion - men det kändes som om Sun vid det tillfället skämdes lite. Fast samtidigt verkade hon ändå så hängiven till sitt land - hon verkade verkligen tro på Juche iden och sina ledare. Då var nog senior guide eventuellt mer luttrad - han hade trotsallt sett världen utanför.
Problemet var inte att Wonderbaum eventuellt skulle få "utskällning" för sina privata utflykter - utan det var guiderna som skulle hamna i trubbel, ifall dom inte höll ihop och hade kontroll på gruppen. Det visste dom flesta.
I handen hade Wonderbaum sin kamera med ovärderliga blider samt filmer. Innan han hade somnat, så hade han tittat på den filmskevens, där Wonderbaum Sr gör något helt oväntat och som förmodligen ingen västerlänningen tidigare hade gjort. Wonderbaum var så nöjd att han hade det på film. För - vem hade trott honom om han bara hade berättat och inte hade haft det på film...
KLICKA PÅ BILDEN!!
