9 Maj: Drömmarnas stad, del 6
Vi hämtade upp dom två borttappade deltagarna på samma restaurang som vi kvällen innan hade ätit på. Där hade dom redan ätit frukost med den andra gruppen. En av deltagarna ur vår grupp frågade lite syrligt hur det var möjligt att gå på fel buss.
- Vi var ute vid bussarna 06.55 och då hade en guide sagt att vi var sena och skulle kliva på deras buss, svarade en av dom borttappade resenären. Jag förstod att det förmodligen var fel buss - men inte i Nordkorea vågar man inte ifrågasätta en order, så vi gjorde som guiden sade.
Vi åkte därefter till Mangyongdae Museum - Kim Il Sungs födelseplats för att äta vår frukost, för att sedan åka 17 mil söderöver, ner till Kaesong och den Demilitariserade Zonen. (DMZ) En av världens mest hårdbevakade område i världen. Där Syd möter norr.
Nordkoreas huvudstad - Pyongyang - som är "skyltfönstret" mot omvärlden - där det mesta är välordnat och organiserat, så var det nu spännade att se hur det såg ut i dom mindre byarna och ute på landet. Nu hade vi förvisso inte hunnit se så mycket av huvudstaden ännu, mer än dom robot/zombie-liknande människorna, som faktiskt överlag var välklädda. Där männen hade blanka kostymer - gjorda av Nordkoreanernas eget framtagna material: Vinalon
Pyongyang hade minimalt med biltraffik, men ändå hade dom "traffikpoliser" i nästan varje korsning som dirigerade traffiken. Oftast var det riktigt snygga och unga koreanskor - i korta kjolar - som stod mitt i gatan och med militäriska manövrar visade var bilarna skulle åka. Det var status att bli "traffikpolis" i Nordkorea.
Fast i detta fall var det en man - som stod och dirigerade "traffiken".
Nordkorea är en stad som bombarderar dina sinnen hela tiden. Det kändes många gånger som om du befann dig mitt i en Kafka-liknande mardröm, som du inte vaknade ur. Innan vi lämnade huvudstaden - så möttes jag av en bisarr "uppenbarelse". Det är nästan som om jag trodde att jag illusionerade - för så overkligt var det. Den syn som mötte mig, fick mig verkligen att tro att Nordkoreas befolkning är ett gäng aliens och att jag precis hadde hittat moderskeppet.
Detta är inget påhitt eller att kameran förvränger bilden. Ni kommer att få se mer av den senare.
När vi hade åkt i ca 1 timma på totalt bilfria vägar - så var det dags för en liten paus. Jag har på nätet sett än film, där en amerikanare åker omkring i Nordkorea och filmar landet inifrån - i hemlighet. I en episod ut hans film - stannar han på ett ödslig rastplats - där han bla träffar en tjej som han spelar biljard med. Det är just den platsen vi stannar på för att ta en paus. Givetivs går jag in i huset för att leta upp det biljardrum som han spelade biljard mot den ensamma tjejen.
Medans gruppen stannar ute i det fina värdet och köper lite souvenirer, så går jag på upptäcksfärd inne i huset.
En liten bil i fjärran - annars var det inte många bilar vi mötte. Däremot människor som gick på vägarna.
Jag hittade det "berömda" biljardrummet - och där inne var det tre koreaner som spelade. Vad just dom gjorde där vet jag inte. Inte heller hur dom hade kommit dit - då det inte fanns något fordon runt huset.
Efter att ha gjort mitt toabesök så gick jag tillbaka till gruppen. Jag hade två mål med denna resa. Det ena var att hitta en lokalpub och ta en öl - tillsammans med lokalbefolkningen. De andra var att hitta ett spel som var "Made in Northkorea" till Dan Glimne - som samlar på spel världen över. Jag hade innan avresan fått ett brev av Glimne med beskrivningar av olika spel - samt med bilder på dom olika spelen.
Detta brev hade jag skrivit ut, för att bla visa guiderna ifall dom visste vilka spelen var. Jag gick därför fram till Sun och Senior Guide och visade dom bilderna. Dom kände igen spelen och jag sade att jag var intresserad att komma över dessa spel - samt ifall dom hade spel hemma som jag kunder få köpa. Sun berättade att hennes bror hade ett spel som han var väldigt förtjust i och jag sade att jag var mycket intresserad av att köpa spelet.
Sun sade att spelet var så slitet att det inte lämpade sig för att ge bort eller att säljas. Men det gjorde inget sade jag till Sun. Hon lovade att fråga sin bror och Senior Guide sade att han skulle ta mig till en buitk som sålde spel. Jag påpekade att det måste vara gjorda i Nordkorea.
- Of course, svarade Senior Guide. Ett ord som jag skulle få höra många gånger på denna resa,
Jag fortsatte att fråga och tjata med guiderna om bla spel - så att dom övriga resenärerna i gruppen började intressera sig och blev nyfikna på "hysteriska" intresse - men jag försökte även fråga frågor om landet. Sun berättade att i Nordkorea fanns det ingen arbetslöshet - staten ordnar jobb som passar personen. Man har fri bostad, vatten och el - samt att man får en gratis matranson i månaden. Vi frågade då om det bara var så i Pyongyang - eller i hela landet.
- Of course, svarade Sun
Det var dags att åka vidare och till DMZ, så vi hoppade in i bussen igen. Att landet inte har någon arbetslöshet, började jag förstå när jag då och då såg någon stackars ensam människa - mitt i ödemarken och långt ifrån någon bebyggelse - stå och sopa dom vita sidolinjerna på den stora och trafikfria motorvägen, med en hemmagjord kvast. Vi det annat tillfälle ser jag en man borsta dom vita relexpinnarna längs vägen, med en borste. Helt sinnsesjukt!
Favoritklädesplagget i Nordkorea - förutom dom svarta och blanka kostymerna i Vinalon - så är det dom mörkgröna, armé liknande klädesplaggen som är högsta mode i landet, hos män. När vi åker in i en lång och mörk tunnel - så gör bussen helt plötsligt en kraftig inbromsning och väjer kraftigt för någonting, så att nästan hela bussen välter. Bussen är en hårsmån från att köra på en man på cykel - iförd den gröna uniformen. Han var nästan helt omöjligt att se i mörkret i tunneln.
Många gånger under denna resa, så kändes det som om människorna inte brydde sig ifall dom blev överkörda eller inte. Dom vandrade omkring precis överallt. Dom satt precis överallt, Dom stod precis överallt och gjorde många gånger...ingenting.
Men vi klarade oss iallafall ifrån en olycka...den gången. Men jag kom då precis underfund med att det var fredagen den 13:e och dagen hade precis bara börjat...
Klicka på bildena!
