7 Maj: Drömmarnas land, del 4
2012.04.13 klockan 06:15 Pyongyang - Nordkorea
Med ett ryck vaknade jag upp ur min törnrosa sömn, när hotelltelefonen gav ifrån sig en ilsken telefonsignal. Det tog några sekunder innan jag helt förstod vad jag var någonstans. Jag tittade på klockan samtidigt som telefon ringde för andra gången.
- Klockan är 06:15, vem fan är det som ringer? Vad har hänt?, undrade jag för mig själv i min förvirring.
Jag lyfte luren och svarade sömndrucket:
- Hallå?
- Sir, time to get up, 7 a'clock in the reception. "Klick"
Knappt 5 timmar hade jag fått sovit och kunde gärna sova någon timma till. Vi hade fått veta när vi fick nycklarna till rummet, att vi måste byta hotell och vi var därför tvungna att ta packa ihop våra saker och ta med väskan.
Jag gick fram till hotellfönstret och tittade ut på den gråa huvudstaden. Staden hade sett vackrare ut på natten. Hotellet vi var på, låg på en ö i Taedong river. Bron över till staden var bevakad av militär.
Klockan 07:00 stod jag nere i receptionen och lämnade hotellnyckeln till vår guide. Vi fick då veta att vi inte skulle äta frukost på hotellet, utan vi skulle åka iväg med bussen ett stycke. Vi väntade in övriga resenärer - som var lika trötta som mig. När Sun kontrollräknade, så räknade hon till 20. 3 personer saknades alltså, däribland min farsa.
- Konstigt att farsan inte hade kommit, tänkte jag. Han brukar alltid passa tiden. Efter att ha väntat ytterliggare 10 och ingen farsa hade dykt upp, så började jag bli nervös.
Jag frågade den unga guiden Sun ifall hon hade farsans rumsnummer, så att jag kunde se efter om han fortfarande sov. Jag fick då veta att det hade varit problem med rumstillgången och att det inte fanns rum till alla, när vi hade checkat in under natten. Man hade därför fått "improviserat" - vad det nu betydde. Så dom ursprungliga rumsnummer som vi på förhand hade fått - stämde därför inte.
Jag och Linda var dom som hade fått rum först - och vi hade direkt gått till vårt rum, utan att säkerställa att farsan hade fått ett rum.
Den unga guiden Sun blev väldigt stressad över situationen och pratade med "Senior Guide".
Dom flesta av resenärerna hade inte förstått att alla inte hade kommit och började därför bli lite irriterade över varför man inte åkte iväg med bussen för att äta frukost.
- Här blir man väckt klockan 6, efter bara några timmar sömn, men sedan får man ändå stå och vänta på att få komma iväg. Klockan är ju redan 7:30 muttrade någon.
- What is the problem?, frågade tillslut en Österrikare, den unga guiden Sun.
- We are missing 3 people - and we dont know where they are.
